Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverdlovskområdet - Sverdrup, 1. Georg - Sverdrup, 2. Johan - Sverdrup, 3. Jakob - Sverdrup, 4. Otto - Sverdrup, 5. Harald Ulrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
465
Sverdlovskområdet—Sverdrup
466
Sverdlovskområdet [svjirdlå’fsk-], ry.
Sverd-lovskaja oblast, administrativt område i RSFSR,
på ömse sidor av Uralbergen och längs Tobols
bifloder Iset, Tura och Tavda; 189,900 km2;
2,512,175 inv. (1939). Den v. delen av S. är
starkt industrialiserad. De främsta
industriområdena utgöras av Sverdlovsk-, Tagil-Kusjva-,
Nadezjdinsk- och Egorsjino-räjongerna.
Huvudstad och viktigaste industricentrum är
Sverdlovsk.
Sverdrup. 1) Jörgen (Georg) S., norsk
politiker (1770—1850). Han var 1805—13 prof, i
grekiska i Köpenhamn och 1813—41 vid Oslo
univ., först i grekisk och till 1820 även i latinsk
filologi, sedan 1831 i filosofi, varjämte han 1820
—45 var universitetsbibliotekarie. S. deltog i
”notabelmötet” på Eidsvoll 16 febr. 1814 och
var där folksuveränitetens djärve förespråkare
emot prins Kristian Fredriks arvsanspråk på
norska tronen. I riksförsamlingen var han en
av självständighetspartiets ledare och presiderade
vid grundlagens antagande 17 maj 1814 samt
under de följ, dagarnas förhandlingar.
2) Johan S., den föreg:s brorson, statsman
(1816—92). Efter juridisk ämbetsexamen slog
han sig 1844 som sakförare ned i Larvik. 1851
—84 var han medlem
av stortinget. Där
sökte han först
närma sig den gamla
bondeoppositionen under
O. G. Ueland. Av
gruppens rester jämte
en efter hand starkare
kontingent
stadsradi-kaler och oavhängiga
demokrater skapade
S. norska vänstern
med honom själv som
den överlägsne
ledaren. S :s storhetstid
inföll under hans
presidentskap i stortinget 1871—84, sedan han
1869 lyckats genomdriva beslut om årliga
storting. Samtliga viktigare stortingsavgöranden
under denna tid äro till största delen S:s verk,
ss. avvisandet 1871 av 1865—67 års
unionsrevi-sionskommittés förslag till en närmare förening
mellan de båda rikena, besluten i statsrådssaken
1872, 1874, 1877 och 1880, riksrätten 1883—84,
utvidgandet av rösträtten och parlamentarismens
genombrott, i och med att S. 1884 kallades till
regeringschef, besluten om folkdomstolar (jury)
och ny härordning 1887 samt
folkskolelagstift-ningen 1889. Som statsminister 1884—89 efter
den dramatiska riksrättsstriden 1883—84 var S.
helt nationens man t. o. m. stortingsvalen 1885,
som av vänstern förbereddes under parollen
”Till-lit til J. S.”, men djupgående slitningar mellan
regeringen och stortinget och inom regeringen
följde, vilka i febr. 1888 ledde till ministärens
rekonstruktion. Mot S. öppnades en bitter fejd
från partiets vänsterflygel, som ledde till
vänsterns splittring 1885—87 i en ”moderat vänster”
under S., S.3) och L. Oftedal och en ”ren
väns
ter” under J. Steen och O. A. Qvam. Mot
unionen med Sverige (och skandinavismen) var S.
länge synnerligen avogt stämd, vägrade godtaga
annan gemenskap än dyhasti och försvar men
blev som regeringschef mera försonlig. — Litt.:
H. Koht, ”J. S.” (3 bd, 1918—25).
3) Jakob Liv Rosted S., den föreg:s
brorson, präst och politiker (1845—99)- Han valdes
till stortingsman för alla perioder 1877—79, 1880
—85, 1892—94 och 1895—97 och var ledare av
en moderat, kyrkligt intresserad vänstergrupp. S.
var medlem av J. Sverdrups ministär 1884—89
och av Hagerups 1895—98. Han blev 1898 biskop
i Bergen men hindrades av sjukdom att överta
ämbetet.
4) Otto Neumann S., brorsons sonson till
S.i), polarforskare (1854—1930). S. deltog i
Nansens färd över Grönlands inlandsis 1888—89
och i ”Fram”-exp. 1893—96, var i den sistn.
fartygsbefälhavare men övertog, sedan Nansen i
mars 1895 lämnat fartyget för en slädfärd mot
polen, befälet över exp. och nådde under isdrift
85° 57’ n. br., vilket var fartygsrekord mot n.
Under en egen exp. 1898—1902 sökte S. med
”Fram” från n. v. kringsegla Grönland men
hindrades av ovanligt svåra isförhållanden. I stället
undersökte och
kartläde han vidsträckta,
delvis okända
områden i Canadas
nordligaste arkipelag. Hans
arbete om denna exp.,
”Nyt land. Fire aar
i arktiske egne” (2
bd, 1903; sv. övers.
1903—04), intar en
mycket framstående
plats inom
polarlitte-raturen. Av senare
polarexp. kunna
nämnas ”Eclipse”-exp.
1914—15 och ”Svia-
togor”-exp. 1920, utförda på ryskt uppdrag för
att undsätta nödställda ryska exp. utanför
Sibiriens nordkust. 1921 förde S., likaledes på ryskt
uppdrag, ombord på isbrytaren ”Lenin” en
flottilj om 5 lastångare till mynningarna av Ob och
Jenisej. Men S. hade också andra intressen.
1906 drev han en fruktplantage på Cuba, 1911
—12 valfångst vid Alaska, 1913 sökte han
förgäves starta skogsbruk i stor skala i Alaska, och
1924—25 drev han valfångst vid Västindien. S.
medarbetade i Nansens ”Fram over Polhavet”
(1897) och utgav ”Under russisk flag” (1928).
5) H a r a 1 d U 1 r i k S., brorson till S.3),
me-teorolog, oceanograf och polarforskare (f. 1888),
prof, vid Bergens museum med dit hörande
meteorologisk forskning 1926—30, led. av Chr.
Michelsens institutt i Bergen 1930—36 samt
därefter intill 1948 prof, i oceanografisk forskning
vid Univ. of California och samtidigt chef för
Scripps inst. för havsforskning i La Jolla, sedan
1948 dir. för Norsk polarinstitutt och prof, i
geofysik vid Oslo univ. I La Jolla utförde S.
vind- och strömstudier av stort värde för
under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
