Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sundberg, Halvar - Sundblom, Julius - Sundbo härad - Sundbom, Ivar - Sundborn - Sundby - Sundbyberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
Sundblom—Sundbyberg
318
sekr. och juridiskt biträde, från 1928 som
stadsjurist, borgarråd och drätselchef i Stockholm
1936—40. S. har utg. talrika skrifter i
förvaltningsrätt m. m., bl. a. ”Tolagsrätt” (1922),
”Rätten till väg och gata” (1929), ”Stats och
kommuns ansvar för befattningshavares
tjänsteåt-gärder” (1933), ”Kommunalrätt” (1936, 3:e uppl.
1947), ”Grunddragen av allmän förvaltningsrätt”
(1943), ”Folkrätt” (1944, 2:a uppl. 1950),
”Medborgarrätt” (1947; tills, m. E. Fahlbeck och S.
Jägerskiöld), ”Kyrkorätt” (1948) och ”Valrätt”
(1950).
Sundblom, August Julius, åländsk politiker
och tidningsman (1865—1945), urspr.
folkskollärare, utövade som red. för den av honom 1891
grundade tidn. Åland ett stort inflytande på
åländsk opinion. S. representerade Åland vid
lantdagarna 1906—18. I strävandena för Ålands
anslutning till Sverige 1917—21 deltog han som
en av ledarna, var ordf, i den delegation, som
1919 inför fredskongressen i Paris framlade
kravet på Ålandsöarnas förening med Sverige
efter offentlig folkomröstning, häktades 1920
jämte C. Björkman för förberedelse till
högförräderi och dömdes sedermera till tukthus men
benådades på förord av Högsta domstolen. När
Åland erhöll självstyrelse 1922, valdes S. till
landstingets talman och kvarstod på denna post
till sin död. Han motarbetade 1938—39 i sin
tidn. och personligen den s. k. Stockholmsplanen
för Ålands befästande. — Ålänningarna reste
1949 hans staty, utförd av Viktor Jansson, på
torget i Mariehamn.
Sundbo härad i Örebro län, det sydligaste i
Närke, vid Vätterns nordända, består nu blott
av socknarna Snavlunda och Hammar, sedan
As-kersunds landskommun 1952 införlivades med
staden Askersund. S. tillhör Västernärkes
domsaga (tingsställe Askersund) och Hallsbergs
fögderi.
Sundbom, Ivar Natanael, nationalekonom (f.
1895 13/ii), fil. lic. 1926, fil. dr 1934, doc. vid
Göteborgs handelshögsk. 1936, lektor vid
Göteborgs handelsinst. 1937, prof, vid Göteborgs
handelshögsk. 1949, vid Göteborgs högsk. 1953. I
sin gradualavh., ”Prisbildning och
ändamålsenlighet” (1933), har S. kritiserat de teleologiska
inslagen i pristeoren. Hans huvudintresse har
därefter varit den internationella handeln (”Modern
handels- och valutapolitik”, 1941, ”Sveriges
kapitalimport från Frankrike 1870-—-1914”, i
festskrift till E. F. Heckscher, 1944). Med
”Politisk makt och ekonomiska lagar” (1952) har S.
gjort ett inlägg i diskussionen om fritt kontra
dirigerat näringsliv.
Sundborn, kommun i Kopparbergs län, Falu n.
tingslag, n. ö. om Falun, kring sjön Toftan och
Svärdsjöån; 222 km2, 1,935 inv. (1954). Kring
den tättbebyggda ådalen kuperad skogsbygd. 1,482
har åker. I Sundbornsbyn (242 inv. 1951)
Carl Larssons i oförändrat skick bevarade hem.
Kyrkan av trä uppf. 1755, klockstapeln 1707.
Pastorat i Västerås stift, Falu kontrakt.
Sundby, sn i Södermanlands län, österrekarne
hd, vid Mälaren, n. ö. om Eskilstuna; 15,01 km2,
281 inv. (1954). Genomlöpes av Kjulaåsen. 918
har åker. Egendom: Sundbyholm (se d. o.).
Kyrkan är från tidig medeltid, om- och tillbyggd
på 1790-talet. Ingår i Kjula, S., Vallby och
Hammarby pastorat i Strängnäs stift,
österrekarne kontr. Tillhör storkommunen Kafjärden. —
-Litt.: E. Bohrn, ”S. kyrka” (1947).
Sundbyberg, stad i s. Uppland, Stockholms län,
och pastorat i Roslags v. kontrakt av
Stockholms stift, n. v. om Stockholms centrum vid
Bällstaåns utlopp i Ulvsundasjön och vid
stats-banelinjen Stockholm—Enköping; 6,so km2, 25,584
inv. (1954).
S. är en av Stockholms äldsta förorter, gr.
1877, då patron A. P. Löfström (d. 1909)
började avsöndra tomter från sin egendom
Sundbybergs (tidigare Yttre Sundby) gård i dåv.
Bromma sn; för kommunikationerna med
huvudstaden svarade den 1871 öppnade Stockholm—
Västerås-—Bergslagens järnväg. 1888 utbröts
samhället ur Bromma som köping, 1909 blev det egen
förs, under Bromma pastorat och 1916 eget
pastorat. Efter fruktlösa förhandlingar om
inkorporering i Stockholm erhöll S. stadsrättigheter
fr. o. m. 1927. Vt 1949 införlivades med S. ett
område från Spånga kommun (däribland Duvbo
municipalsamhälle), med 3,329 inv.; samtidigt
överfördes från Solna stad till S. 0,32 km2
(däribland huvuddelen av Lilla Alby) med 2,810 inv.
— S., vars stadsplan utarbetades 1877 och efter
ändringar fastställdes av K. m:t 1899, har i sina
äldre delar ett rätvinkligt gatunät, orienterat
efter järnvägen; huvudgator äro den till Bromma
över Bällstaån ledande Landsvägen, de n. om
och parallellt med järnvägen löpande
Järnvägs-och Sturegatoma samt Stationsgatan, som skär
dessa gator vinkelrätt och leder från
stationshuset och torget mot n. ö. Med undantag för
villaområdena består bebyggelsen övervägande av
större moderna bostadshus och fabriker, vilka
efter hand ersatt den även i stadens äldre delar
från början rådande villabebyggelsen. Det
modernaste bostadsområdet, med smalhus, punkthus
och st järnhus av upp till 7 å 8 vån. höjd, är
beläget kring parken Storskogen i n. ö. mot
Råsunda. Vid torget ligger det 1932 uppförda
stadshuset och i en högt belägen park i stadens ö.
del kyrkan, byggd 1909—u efter ritningar av
Axel Sjögren. Bland monumentala byggnader
märkes även Maraboufabriken, vars kontors- och
personallokaler äro rikt smyckade med skulpturer
och freskomålningar av bl. a. H. Linnqvist, E.
Grate och Axel Nilsson. I stadsparken uppsattes
1946 en av Carl Fagerberg utförd byst av
samhällets grundare A. P. Löfström. — S. var från
början i huvudsak ett villasamhälle men hyste
även industrier, ss. C. R. Nybergs verkstad (nu
ab. Max Sieverts lödlampsfabrik), vilka med
tiden utvecklats till stora företag. Numera är S.
främst en industristad och sysselsätter som
sådan utom sina egna invånare många i Stockholm
och Solna bosatta arbetare. 1950 arbetade inom
industrien på 60 arbetsplatser 5,276 personer,
varav 3,871 arb. De viktigaste branscherna voro
elektroteknisk industri (8 arbetsställen, 1,657
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
