Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sund (Åland) - Sund (Medelpad) - Sundahl, Eskil - Sundals härad - Sundals-Ryr - Sundarbans, Sunderbans - Sundar Singh (Sadhu Singh) - Sundasjön, Sundahavet - Sundasundet - Sundaöarna - Sundberg, Anton Niklas - Sundberg, Halvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
Sund—Sundberg
316
1,400 inv., svensktalande. Kyrka av gråsten från
1300-talet. I S. Kastelholm (se d. o.).
Sund, del av Sköns köping i Medelpad.
Sundahl, Per Eskil, arkitekt (f. 1890 22/io),
studerade 1910—14 vid Tekniska högsk. och 1917
—18 vid Konsthögsk., var 1920—28 assistent i
husbyggnadslära vid Tekniska högsk. och är
sedan 1936 prof, där i detta ämne. S. är en av
de tidigaste och främsta svenska representanterna
för en funktionell arkitektur, och han
medarbetade även i funktionalismens programskrift
”acceptera” (1931). Sin banbrytande insats i modern
svensk arkitektur har S. framför allt gjort som
chef för Kooperativa förbundets arkitektkontor
sedan 1924. Bland S:s verk som självständig
arkitekt kunna nämnas bussgaraget vid Hornsberg
(1932—34), Bröderna Hedlunds fabrik (1937),
båda i Stockholm, och egen sommarvilla i
Södertörn (1938). S. är sedan 1947 ordf, i Statens
kommitté för byggnadsforskning.
Sundals härad i s. Dalsland, Älvsborgs län,
mellan Vänern och Kroppefjäll, omfattar
socknarna Grinstad, Erikstad, Bolstad, Gestad,
Brå-landa, Sundals-Ryr och Frändefors. S. tillhör
Nordals, Sundals och Valbo domsaga (tingsställe
Mellerud), Melleruds och Vänersborgs fögderier.
Sundals-Ryr, sn i Älvsborgs län, Sundals hd,
på innersta delen av Dalboslätten och
sluttningarna av Kroppefjäll; 93,35 km2, 1,016 inv. (1954).
2,743 har åker. Nuv. kyrkan uppf. 1905. Restaur.
medeltidskyrka finnes även. Ingår i Frändefors,
Brålanda och S:s pastorat i Karlstads stift, S.
Dals kontrakt. Tillhör storkommunen Brålanda.
Sundarbans [eng. utt. sa’ndabänz], S
under b a n s, Gangesdeltats s., yttre del.
Sundar Singh [eng. utt. sa’ndä si’o] (vanl.
kallad Sädhu S.), indisk kristen av sikhernas
stam (1889-—trol. 1929). Han blev tidigt förtrogen
såväl med de klassiska indiska
religionsurkunder-na som med koranen. I en amerikansk
(presbyteriansk) missionsskola gjorde S. bekantskap
med N. T., och en Kristusvision bragte honom
till avgörande för kristendomen. Utstött från
hemmet, döptes han av en anglikansk präst.
Senare studerade han under två år teologi. Han
blev en kristen sädhu, en asketisk förkunnare, som
tillbragte sitt liv under ständiga vandringar
genom Indien och angränsande trakter. Han
besökte även andra asiatiska länder, Amerika och
Europa (1922 även Sverige). 1929 begav han
sig till Tibet, där han försvann. S. torde
utgöra det förnämsta exemplet på en säreget
indisk kristendomstyp, där den bibliska
uppenbarelse- och personlighetsreligionen ingått en äkta
förening med indisk askes och mystik. En
egendomligt gripande framställning i förening med
höghet, allvar och religiös kraft har gjort
honom till en betydande faktor i den samtida
kristenheten långt utanför Indien. Några av hans
skrifter ha utkommit även på sv. ”Sundar Singhs
budskap” (1923), en samling av hans tal och
liknelser, har utgivits av N. Söderblom (med
värdefulla studier över S:s personlighet). —
Litt.: B. H. Streeter och A. J. Appasamy, ”The
sadhu” (1921; sv. övers, s. å.); F. Heiler,
”Sädhu S.” (4:e uppl. 1926; sv. övers. 1925);
C. F. Andrews, ”Sadhu S.” (1934; sv. övers,
s. å.).
Sundasjön, Sundahavet, inhavet mellan
Borneo och Celebes i n. samt Java och Små
Sundaöarna i s. Dess v. del kallas vanl.
Java-sjön, ö. delen Floressjön (el. S. i inskränkt
bemärkelse).
Sundasundet, sund mellan Java och Sumatra,
förenar Javasjön med Indiska oceanen; längd c:a
150 km, bredd 22—100 km, djup i s. v. inloppet
1,275 m- Bland vulkanöar märkes Krakatau. S.
är en viktig segelled.
Sundaöarna, se Ostindiska öarna.
Sundberg, Anton Niklas, ärkebiskop (1818
—1900). Han blev 1845 docent i Uppsala, 1849
teol. adjunkt i Lund, 1852 prof, i dogmatik och
moralteologi, kort
därefter i kyrkohistoria
samt 1861 förste teol.
prof, och domprost i
Lund. Tills, m. E. G.
Bring och W.
Flens-burg utgav S. 1855—
63 den inflytelserika
Svensk Kyrkotidning.
Det kyrkoprogram,
som här utvecklades,
representerade en
lu-terdom med starkt
accentuerande av det
institutionella och
sakramentala.
Tid
skriften bekämpade livligt såväl
”frikyrkligheten” som den uppsaliensiska ”lågkyrkligheten”.
S. blev 1864 biskop i Karlstad och 1870
ärkebiskop. Genom sin praktiska blick, sin fast
utpräglade åskådning och sin viljekraft kom han
att utöva ett betydande inflytande i samtidens
kyrkoliv. Hans representativa förmåga var vida
berömd. Redan under Lundatiden vald till
riksdagsman, blev han snart en av prästeståndets mest
bemärkta medl. I debatten om
representationsförslaget tillhörde han oppositionen. Efter
reformens genomförande blev S. led. av Andra
kammaren och var 1867—72 dess förste talman;
i Första kammaren (led. 1877—92) innehade han
1878—80 samma funktion. Han invaldes 1874 i
Sv. akad. — Utom art. i Svensk Kyrkotidning
skrev S. bl. a. ”Om införandet af uniformitet
med svenska kyrkan i Skåne och Blekinge efter
freden i Roeskilde 1658” (program 1862),
”Jakob Ulfsson” (1877) och ”Om den svenska
kyrkoreformationen och Uppsala möte 1593” (1893).
Efter S:s död utgavs en samling ”Tal vid
kyrkliga tillfällen” (1901). — Litt.: Minnesteckning
över S. av G. Billing (i Sv. Akad:s Handl., XV,
1900); S. Öländer, ”A. N. S., före
ärkebiskops-tiden” (1951).
Sundberg, Halvar Gustaf Fredrik, jurist (f
1894 19/8), jur. kand. 1919, jur. lic. 1922, jur.
dr 1927, doc. i stats- och förvaltningsrätt s. å.,
prof. 1935—36 och sedan 1942 i samma ämnen
samt folkrätt, allt i Uppsala. S. var 1920—25
tillika anställd i Stockholms stads kansli som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
