- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 20. Steninge - Terni /
275-276

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ståhlberg, Kaarlo - Ståhle, Carl Ivar - Stål - Stålarm, Arvid Eriksson - Stålbandsreproduktion - Stålfelt, Gottfrid - Stålhandske, Torsten - Stålhane, ätt - Stålhane, 1. Otto - Stålhane, 2. Bertil - Stålpakten - Stålpenna - Stålsand - Stålstick - Ståltråd - Stålull - Stålört

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

275

Ståhle—Stålört

276

1918 blev han den främste förkämpen för ett
republikanskt statsskick. Han utövade ett
avgörande inflytande på gestaltningen av
regeringsformen 1919. S. var motkandidat till
riksföreståndaren Mannerheim vid det första, av
riksdagen förrättade presidentvalet 1919 och blev
vald. Som president till 1925 tog S. verksam del
i det stora inre reformarbetet men ådrog sig då,
liksom senare som riksdagsman, en del
högerkretsars ovilja för sitt stränga fasthållande vid
parlamentarismens grundsatser. Han utsattes 1930
för en meningslös enlevering av anhängare till
lapporörelsen. Vid presidentvalen 1931 och 1937
var S. ånyo presidentkandidat. S. var en av
Finlands främsta sakkunniga inom
förvaltningsrätten, och hans långvariga verksamhet på den
skenbart undanskymda posten som led. av
lagberedningen var utomordentligt värdefull. Han
har bl. a. utg. ”Finlands förvaltningsrätt” (på fi.;
2 bd, 1913—15, ny uppl. 1928—31; allmänna
delen i sv. övers. 1940) samt ”Parlamentarismen
i Finlands statsförfattning” (på fi. och sv.;
1927). — G. 2) 1920 m. E s t e r S., f. Elfving,
tidigare g. Hällström (1870—1950), som var
mångsidigt verksam i det kulturella och sociala livet,
bl. a. inom organisationen Hem för hemlösa barn
och den finländska avd. av Secours aux enfants,
samt framträdde även som förf.

Ståhle, Carl Ivar, språkforskare (f. 1913
27/e), fil. dr och doc. i nordiska språk vid
Stockholms högsk. 1946, prof, där 1955. S. har utg.
flera ortnamnsundersökningar och en rad
värdefulla filologiska studier över medeltidssvenska
och äldre nysvenska förf.

Stål, se Järn och stål.

Stålarm, Arvid Eriksson, militär (d.
1620). Han utmärkte sig under Johan III i
kriget mot Ryssland. 1597 blev S. ståthållare och
befälhavare för krigsmakten i Finland.
Sommaren 1598 ledde han en expedition, som över
Åland närmade sig Stockholm, Sigismund till
hjälp, men misslyckades. Sept. 1599 måste S.
ge slottet åt hertig Karls folk. Han dömdes till
döden, benådades men fängslades åter och dog
i fängelset.

Stålbandsreproduktion, se Tråd- och
bandspelare.

Stålfelt, Martin Gottfrid, botanist (f. 1891
24/a), fil. dr och doc. i växtfysiologi vid
Stockholms högsk. 1921, därjämte doc. i
skogsfysio-logi vid Skogshögsk. 1922—29 och i växternas
fysiologi, anatomi m. m. vid Lantbrukshögsk.
1932—35, laborator i botanik vid Stockholms
högsk. 1926—40, prof, i botanik där 1941. S.
har utfört undersökningar över celldelningens
autonoma frekvens och rytmik samt över
poly-ploidiens inverkan på växternas andning och
assimilation. Genom exakta experimentella metoder
har S. påvisat klorofyllhaltens och
klyvöppningarnas öppningsgrads inverkan på assimilationen
och vindens inflytande på den stomatära
transpirationen. S. har även publicerat studier över
de fysiologisk-ekologiska betingelserna för
granens kron- och stamrensning samt självglesning

och gallringens inverkan på barrfunktion och
kronbildning.

Stålhandske, Torsten Torstensson, militär
(1594—1644), överstelöjtnant 1629, överste 1632,
generalmajor 1633, general av kav. 1642. S.
tjänade under större delen av 30-åriga kriget på
ledande poster, anförde finska kav. i Pommern
1630, deltog i slagen vid Breitenfeld 1631, Lützen
1632 och Wittstock 1636, erövrade Torgau 1637
och segrade över sachsiska armén vid
Schweid-nitz 1640 och över danskarna vid Kolding 1644;
han sårades i slaget vid Leipzig 1642.

Stålhane, från Finland härstammande ätt,
adlad 1641, introducerad 1642. En på Finlands
riddarhus 1818 intagen gren fortlever i Ryssland
och Frankrike.

1) Otto S., elektroingenjör (f. 1875 26/i),
examinerad från Tekniska högsk. 1897, har jämte
A. Lindblad och A. Grönwall uppfunnit en
elektrisk masugn, ab. Elektrometalls ugn, samt
konstruerat ett flertal elektriska värmeapparater av
olika slag, bl. a. en elektrisk ångpanna. S. var
föreståndare för Elektrovärmeinst. från dess
bildande 1923 till 1945.

2) Johan Bertil S., den föreg:s son,
elektroingenjör (f. 1902 W), fil. lic. 1927, föreståndare
för Elektrovärmeinst :s forskningslaboratorium
1933 och för hela inst. 1945. S. har publicerat
ett flertal teknisk-vetenskapliga avh. och
uppsatser samt även framträtt med politiska skrifter
och inlägg i idédebatten.

Stålpakten, tyskt-italienskt fördrag,
undertecknat 22A 1939 i Berlin. I pakten, som slöts på 10
år, lovade Tyskland och Italien bl. a. att, om
endera makten råkade i krig, omedelbart ingripa
däri på dennes sida. För att möjliggöra detta
skulle de två makterna omedelbart börja
samarbeta på det militära området. Under
förberedande underhandlingar, som förts, hade båda sidor
förklarat, att de behövde en lång fredsperiod.
Detta jämte Tysklands underlåtenhet att
informera Italien om den polska konflikten gav
Italien möjlighet att vid 2:a världskrigets utbrott
underlåta att militärt ingripa och i stället
förklara sig som ”icke krigförande makt”.

Stålpenna, skrivpenna av stålplåt, tillverkas
av kallvalsade stålband. Uppfinningen av s.
till-skrives den engelske leksaksfabrikanten Harrison,
1780. I Sverige har tillverkning av s. upptagits
flera gånger men ej givit beräknat ekonomiskt
resultat; den sista fabriken för s. nedlades 1950.

Stålsand, krossat granulerat tackjärn. Betr,
användning se Sandbläster.

Stålstick, avtryck av en graverad stålplåt.
Metoden praktiserades särskilt under 1800-talets
förra hälft i England (se bild 7 å pl. vid Bok).
Numera brukas s. mest för tryckning av
värdepapper, sedlar och frimärken.

Ståltråd, dets. som järntråd, särskilt av
mycket klena dimensioner med blank yta.

Stålull erhålles vid svarvning av smidbart järn
och bildar en sammanhängande, om ull el. tagel
erinrande massa. Nyttjas bl. a. till slipning av
trä.

Stålört, sv. namn på släktet Gentiana.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:22:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfft/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free