Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sturemorden - Sturges, Preston - Sturkö - Sturlungasagan - Sturm und Drang - Sturzen-Becker, Oscar (Orvar Odd) - Stut - Stuteri - Stuteribyrån, Kungl. Lantbruksstyrelsens - Stuts, rörstuts, stos - Stuttgart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
Sturges—Stuttgart
266
Persson. En dom över vissa av de anklagade
herrarna fälldes av riksdagen. 21/s hemkom Nils
Sture från sin beskickning till Lothringen i Eriks
giftermålsförhandling och synes ej ha medfört
slutgiltigt besked, som hans instruktion
föreskrev. Erik tvekade de närmaste dagarna
mellan benådning och domens fullgörande samt
förhandlade med de fångna. Under intryck av en
allmän kritisk situation, tidens föreställningar
om den absolute monarkens dråpsrätt,
astrologiska spekulationer samt starkt uppflammande
förföljelseidéer, dräpte Erik med sina drabanters
bistånd Nils Sture, över vilken ingen formlig
dom förelåg, varefter drabanterna avlivade
Svante Sture, Abraham Stenbock, Erik Sture (Nils
Stures broder) och Ivar Ivarsson (Liljeörn).
Även Eriks lärare Dionysius Beurreus blev
nedstucken. — I omedelbart sammanhang med
mordet utbröt Eriks sinnessjukdom. — Litt: V.
Wigert, ”Erik XIV” (1920); I. Andersson, ”Erik
XIV och Machiavelli” (i Scandia, 1931), ”Erik
XIV” (4:e uppl. 1951).
Sturges [stä’d$is], P r e s t o n, amerikansk
filmregissör (f. 1898). S. regisserade 1940 sin
första film, ”Skojare gör karriär”, en film om
amerikansk valpropaganda. Därefter följde bl. a.
”Kvinnan Eva”, ”Med tio cents på fickan”, en
av hans bästa, ”Dårarnas paradis”, ”Miraklet”,
”Seger över smärtan”, ”Otrogen u. p. a.” och
”Äh, vilken onsdag”. Lustspelssatiren är S:s
egentliga fack. Hans bästa film anses vara ”The
great McGinty”.
Sturkö, kommun i Blekinge län. östra hd,
omfattar den tätt bebyggda ön Sturkö s. ö.
om Karlskrona samt småöar; 20,31 km2, 1,448
inv. (1954). 449 har åker. Granitindustri. Nuv.
kyrkan från 1878. Ingår i S. och Tjurkö
pastorat i Lunds stift, östra kontrakt.
Sturlungasagan, omfångsrikt isländskt
samlingsverk, skildrande öns historia under 1100- och
1200-talen. Namnet är givet efter s t u r 1 u n
g-a r n a, en isländsk storbondesläkt. De olika,
nödtorftigt sammanfogade avd. härröra från olika
tider; störst är Sturla Thordssons (1214—84;
Islands förste lagman) skildring av 1200-talets
förra del. Den slutliga redaktionen torde ha skett
inemot 1300. S. är synnerligen detaljerad och
ger ofta verkligt hemska bilder av den sociala
och moraliska förvildningen på Island under
1200-talet. Litterärt står S. långt under de bästa
av de egentliga ”släktsagorna”. — Kritisk uppl.
(1906—11).
Sturm und Drang [Jto’rm ont dra’i)], ty.,
”storm och trängtan”, det skede — från slutet
av 1760- till slutet av 1780-talet — i den tyska
litteraturens historia, som avlöste
upplysningstidevarvet. S. är namnet på ett skådespel av F.
M. von Klinger 1776. — Man talar även i allm.
om en persons S.-period i betydelse av
livslust-betonad brytningsperiod.
Stu’rzen-Becker, Oscar Patric, författare
(1811—69), sign. Orvar Odd. Han blev fil.
mag. i Uppsala 1833, skrev sedan in sig i verken
i Stockholm men övergick snart till litteraturen,
var 1834—43 medarb. i Aftonbladet, där han
skrev kritiker och kåserier, de senare efter
moderna franska mönster. 1838 reste han över
Tyskland till Paris som tidningens korrespondent
(se S:s ”En utflygt ur boet”, 1842). Efter
återkomsten 1839 utgav S. ”Med en bit krita”
(1841), ”Med en bit blyerts” (1842) och ”Ur
Stockholmslifvet” (1844), skisser och
genrebilder, samt litterära
veckoblad.
Diktsamlingen ”Min fattiga
sångmö” (1844)
innehåller politiskt
demokratiska dikter och
realistiska genrebilder;
en nyhet var bruket
av vardagsspråk,
samtalston i vers; Heines
inflytande var
påtagligt. Hösten 1844—
våren 1847 bodde S. i
Köpenhamn; han höll
där beundrade
föreläsningar, ”Den nyare
svenska skön-litteraturen och tidnings-pressen”
(1845; omarb., ”Grupper och personager”, 1861).
1847 flyttade S. till Hälsingborg, där han
grundläde öresundsposten, som han redigerade i
demokratisk och skandinavistisk riktning till 1854. Då
flyttade han ånyo till Köpenhamn, där han var
ivrigt verksam som agitator och hemlig diplomat.
Han ivrade för ett skandinaviskt statsförbund
och skrev en mängd artiklar i tidningar. Han
återvände 1863 till Hälsingborg. S:s ”Samlade
arbeten” (5 bd, 1861—62) och ”Samlade ax”
(1868) innehålla ett stort antal nya dikter. —
S:s ”Valda skrifter” utkommo 1880—82 i 3 bd.
Monogr. av R. Sturzen-Becker (2 bd, 1911—12),
bibliogr. av O. Sylwan (1918).
Stut, kastrerat handiur av tamt nötkreatur
i åldern 1 V2 till 3—4 år; kallas sedan oxe.
Stuteri (ty. Stuterei, av Stute, sto), institut
för hästavel i större omfattning. I Sverige
finnes ett stats-s., avsett för halvblodsaveln, på
Flyinge i Skåne, med ett 50-tal moderston, och
för övriga avelsriktningar ett flertal större el.
mindre privat-s., t. ex. för fullbodsaveln
Knutstorp i Skåne samt för ardenneraveln Blomberg,
Faleberg och Bjärtorp i Västergötland, Ekeby
-holm i Stockholms län samt Nöbbelöv och
Bro-sjödal i Skåne.
Stuteribyrån, Kungl. Lan tb r uks s t
y-r el sens s., handlägger frågor rörande statens
stuteri och hingstdepåer, hästavelsfrågor i allm.
samt hästpremieringsväsendet. S. inrättades 1933,
då den ersatte Stuteriöverstyrelsen.
Stuts, rörstuts, stos, tekn., en krage el.
ett kort rörstycke (vanl. ej längre än rördiam.),
som utskjuter från ett kärl el. dyl. el. från ett
annat rör. En s. kan tjäna som fäste för ett
lock, en löstagbar röravgrening el. enbart som
en förstyvning.
Stuttgart [/to’t-], huvudstad i landet
Würt-temberg-Baden i Tyskland; 497,677 inv. (1950),
därav 70% protestanter. S. var redan under
romartiden en vägknut, skyddad av ett kastell. Som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
