Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strauss, 2. Johann d. y. - Strauss, Richard - Stravinskij, Igor - Streber - Streck - Strega - Streicher, Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
Strauss—Streicher
194
retter, främst att nämna ”Die Fledermaus” (1874;
”Läderlappen”, Sthlm 1875) och ”Der
Zigeuner-baron” (.1885; Sthlm 1886). — Biogr. av E.
Decsey (1922) m. fl.
Strauss [Jträus], Richard, tysk tonsättare
(1864—1949). Han kallades 1885 till Meiningen
som hovkapellmästare. Efter dirigentverksamhet
i München och Weimar blev han 1898
hovkapellmästare (1908 generalmusikdirektör) i Berlin,
vid vars
musikhögskola han senare verkade
som lärare i
komposition. 1919—24 var han
jämte Franz Schalk
ledare av statsoperan
i Wien och 1933—35
president för den
tyska riksmusikkamma-ren. — S., som före
tjuguårsåldern
framträtt med verk i
efter-klassisk stil, blev
därefter vunnen för den
nytyska riktningen.
Inom den av honom
först odlade programmusiken anknöt han till
Ber-lioz och Liszt. Snart framträdde de för hela
hans tonsättarskap karakteristiska dragen: eldig
schwung (”Don Juan”, 1889) och humor, som
gjort ”Till Eulenspiegels lustige Streiche” (1895)
till hans mest medryckande symfoniska dikt.
Tekniskt lika glänsande och mästerligt är hans
orkesterspråk i några senare, till samma kategori
hörande verk, men den yttre klangskruden kan
ej överskyla en stundom rätt alldaglig
melo-dik. — I nämnda produktion även byggande på
Wagner, begynte S. som musikdramatiker helt i
dennes anda. I ”Salome” (1905; uppf. i Sthlm
1908) har han utbildat ett personligt uttryckssätt,
övervägande sångdeklamatoriskt och med
symfoniskt deskriptiv orkester. Mer el. mindre
modifierad återvänder denna stil i följ, sceniska verk:
”Elektra” (1909), musiklustspelet ”Der
Rosen-kavalier” (1911; Sthlm 1920), ”Ariadne auf
Naxos” (1912; Sthlm 1926), ”Die schweigsame
Frau” (1935) m. fl. — Bland hans övriga verk
märkas talrika, delvis mycket kända sånger. —
Biogr. av R. Specht (2 bd, 1921), J. Gregor
(i939) och K. Pfister (1949).
Stravinskij [stravji’nskaj], Igor, rysk
tonsättare (f. 1882), elev av Rimskij-Korsakov. S.
vann sin första större framgång med den av S.
Diaghilevs trupp i Paris framförde baletten
”L’oiseau de feu” (1910; ”Eldfågeln”, 1927).
En till ökad polytonal och omsider atonal
radikalism fortskridande personlig stil utvisa de
följande baletterna: ”Petrusjka” (1911; uppf. i
Sthlm 1932), ”Sacre du printemps” (1913) och
”Les noces” (1917). En pastisch byggd på
melodier av Pergolesi, är ”Pulcinella” (1919; uppf.
i Sthlm 1927), medan ”Apollon Musagete” (1928)
företer vändning till ”neoklassicism”. Bland
hans övriga större tidigare verk märkas operan
”Le rossignol” (1914; efter Andersen),
melodramen ”L’histoire du soldat” (1918) och det
sce-NF XX — 7
niska oratoriet ”Oedipus rex” (1927). De
stilparodiska dragen från ”Pulcinella” utvecklas
vidare i baletterna ”Le baiser de la fée” (1928)
och ”Kortparti” (1937) samt i ”Duo
concertan-te” för violin och piano (1932), även i viss mån
anknytande till jazz el. annan folklig musik, bl. a.
”The rake’s progress”, 1951. Tyngdpunkten i
hans senare produktion ligger dock i de stora
nyklassiska
instrumentalverken: ”Concerto”
i Ess dur för 16
instrument (1938),
symfonierna i C dur
(1940) och ”1 3
satser” (1946), ”Ode i
3 satser” (1943) och
”Norwegian moods”
(1944). — 1934 blev
S. fransk medborgare,
1939 flyttade han till
U.S.A. och 1945 fick
han amerikanskt
medborgarskap. — Som
skriftställare har S.
framträtt med självbiografien ”Chroniques de
ma vie” (1935; på ty., eng. och sp. 1936, på da.
1943) och ”Poétique musicale” (1945; sv. övers.
1950). — Litt.: H. Fleischer, ”1. S.” (1931
på ty.); J. Handschin, ”1. S.” (1933; på ty.);
E. Evans, ”S. The Fire-bird and Petrushka”
(s. å.); G. F. Malipiero, ”1. S.” (1945); C. F.
Ramuz, ”Souvenir sur I. S.” (1946); E. W.
White, ”S.” (1947; med verkförteckning: ty.
uppl. 1951); A. Casella, ”S.” (2:a uppl. 1951).
Streber, person, som ställer sig in hos
härskande parti el. överordnade för att göra karriär.
Streck. 1) (Vapentekn.) Ett inom art. sedan
1900-talets början använt vinkelmått, angivande
den vinkel, vars båge är V1000 av radien. För
praktiskt bruk avrundas antalet s. per varv (som
teoretiskt är = 2,000 n = 6,283) i de flesta
länder till 6,400, i Sverige till 6,300, i Finland till
6,000. S.-indelning användes på riktmedel och
eldledningsinstrument, mätsticka, kikare, kompass
o. s. v. både vid inf. och art.
2) (Sjöv.) S. el. k o m p a s s t r e c k,
vinkelmått = V32 av kompasskivans omkrets = 11 V40.
3) (Polit.) Benämning på visst
inkomstminimum för åtnjutande av politisk och kommunal
rösträtt.
Strega (it., eg. häxa), gul, italiensk likör av
chartreuse-typ men mindre söt än denna.
Alko-holhalt 38%.
Streicher [Jträi^ar], Julius, tysk
nationalsocialist (1885—1946), urspr. folkskollärare. S.
deltog 9/u 1923 i Münchenkuppen. Han
avskedades från lärarplatsen och satt en tid i
Lands-bergs fängelse tills, m. Hitler. Efter
frigivning-en blev han en av ledarna för den Hitlertrogna
riktningen inom den då sönderfallande rörelsen
samt medl. av bayerska lantdagen. Han var
fanatisk judehatare och utgav från 1923 den
antisemitiska skandaltidningen Der Stürmer. S. stod
personligen Hitler nära och kunde under dennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
