Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strandberg, 1. Carl - Strandberg, 2. James - Strandberg, 3. Tore - Stranden, Bunkeflo strand - Strandflate, kustplattform - Strandfloka - Strandgrytor - Strandin, Ebon - Strandklo - Strandkrypa - Strandkål - Strandlagen - Strandlinje - Strandmal - Strandpiparsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
Stranden—Strandpiparsläktet
182
uppl. i 6 bd 1917—20. — Litt.: B. Tarschys,
”Talis Qualis” (.1949).
2) James Viktor S., läkare (1883—1942),
med. lic. i Stockholm 1909, med. dr där 1917,
doc. i dermatologi och syfilidologi vid
Karolinska inst. 1922, t. f. prof, i samma ämne 1933, ord.
prof. 1936, samtidigt överläkare vid St. Görans
sjukhus. S. utgav ett stort antal viktiga arbeten,
behandlande bl. a. hudtuberkulos, hudens
yrkessjukdomar samt syfilis.
3) Tore Wilhelm Olof S., jurist, kusins
sonson till S.i) (f. 1896 W2), jur. kand. 1918,
assessor i Svea hovrätt 1927, hovrättsråd 1935,
sekr. i processlagberedningen 1932 och led. där
1935—42, ordf, i Interneringsnämnden 1939—42,
justitieråd 1942. S. har tills, m. andra utg. ”Nya
rättegångsbalken” (1949) och är sedan 1943
med-utg. av Nytt juridiskt arkiv, avd. I.
Stranden, B u n k e f 1 o strand, samhälle i
Bunkeflo sn i Skåne.
Strandflate, kustplattform, en i stort sett
plan, längs kusten löpande strandremsa av
växlande bredd, som från havsytan småningom stiger
inåt land, där den skarpt begränsas av ett
berg-el. högland. S. äro bekanta från många arktiska
trakter, ss. Spetsbergen, Grönland och Novaja
Zemlja, men även från antarktiska. Mest känd
och uppmärksammad är den norska s., först
beskriven av H. Reusch som ett av landets
egendomligaste morfologiska drag. Den följer där så
gott som hela kusten från Varangerfjord till
Lindesnes och därifrån, ehuru svagare utbildad,
in i Skagerak. Bredden växlar mellan några
hundra meter och c:a 40 km. S:s bildningssätt
är omtvistat. Vanl. betraktas den som en väldig
marin erosions-(abrasions-) terrass, som dess
gla-cialeroderade berggrund anger, äldre än den sista
nedisningen och av tertiär el. interglacial ålder.
—’ Litt.: F. Nansen, ”The strandflat and
iso-stasy” (1922).
Strandfloka, bot., se Ligusticum.
Strandgrytor, se Jättegrytor.
Strandin, Ebon, dansös (f. 1894 26/4). Hon
blev 1901 elev och var 1915—30 premiärdansös
vid Kungl. teatern. Hon har utfört huvudpartier
i baletterna ”Scheherazade”, ”Kleopatra”,
”Karneval” m. m. Hon har turnerat med Jean
Bör-lins trupp Svenska baletten.
Strandklo, Ly’copus europäè’us, en till fam.
läppblommiga hörande, upp till 6 dm hög,
flerårig ört med lansettlika, parflikiga
blad och små vitaktiga blommor.
S. växer vid sötvatten upp till
Hälsingland och Dalarne.
Strandkrypa, Glaitx mari’tima,
en till fam. Primulaceae hörande,
1—2 dm hög, flerårig ört med
motsatta, äggrunt lansettlika,
något köttiga blad. De obetydliga
blommorna sitta ensamma i
bladvecken och ha enkelt, femflikigt,
ljusrött hylle. S. växer på
havsstränder upp till Norrbotten.
Strandkål, Cra’mbe maritima,
en till fam. korsblommiga höran-
Strandkål.
de, 3—6 dm hög,
flerårig ört med
stora, breda,
blå-daggiga blad och
klotrunda,
enfröi-ga, nötlika skidor.
Växer sällsynt på
havsstränder vid
västkusten och på
Gotland samt i
Stockholms
skärgård.
Strandlagen.
Enl. S. av 30/s
1952 äger
länsstyrelsen, om så
anses erforderligt
för att åt
allmänheten trygga
tillgången till
platser för bad och
friluftsliv vid ha-
vet, insjö el. rinnande vatten, förordna, att inom
visst strandområde bebyggelse icke får
företagas utan länsstyrelsens tillstånd. Sådant
förordnande får avse land- och
vattenområde inom ett avstånd av högst 300 m från
strandlinjen. Även om byggnadsförbud
meddelats för ett strandområde, få dock
byggnader, som erfordras för försvaret, jordbruket,
fisket, skogsskötseln el. den allmänna samfärdseln,
fritt uppföras. Att förordnande enl. S.
meddelats beträffande ett visst område, innebär icke
att allmänheten inom det området äger taga
olovlig väg över tomt el. plantering el. äger utnyttja
området i vidare mån än som följer av lag el.
sedvanerättsligt antagna grundsatser. Hindras el.
försvåras tillträdet till område, beträffande
vilket förordnande meddelats, av stängsel, äger
länsstyrelsen förelägga den, som håller stängslet, att
anordna grind el. annan genomgång.
Strandlinje, gränslinjen mellan land och
vatten, utmärkes av skilda strandbildningar: på för
vågorna utsatta ställen av utskurna
strandterrasser med strandbrinkar, f
risköl j da strandhällar och s t r a n d p e 1
a-r e el. raukar. Vidare märkas utsvarvade
strandrännor och strandgrytor. Av
strandisen hopskjutna strandblock kallas
strandbarrikader. Av det utskurna, ofta
rensköljda och rundnötta materialet kallas det
grövsta strandmal och strandklapper
samt är ej sällan uppkastat i välvda
strandvallar och strandsporrar; det finare
materialet kallas strandgrus. Särskilt i
förklyftade el. skiktade bergarter, ss. i
Nord-norge och på Spetsbergen, har frostvittringen
utsprängt markerade strandlinjer i fast
berg.
Strandmal, se Strandlinje.
Strandpiparsläktet, Aegialithis, vadarsläkte av
fam. brockfåglar, omfattar många smärre arter
med täml. kort näbb. Baktå saknas. I Sverige
finnas tre arter. Större strandpiparen,
A. hiaticula, är 19—20 cm lång, ovan gråbrun,
Strandkrypa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
