Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storbritannien, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Storbritannien
156
Redan på Salisburys tid utträdde S. ur sin
isolering genom alliansen med Japan.
Utrikesministern Lord Lansdowne fick till stånd en entente
cordiale med Frankrike 1904. Den växande
spänningen mellan S. och Tyskland kom till
synes i den marina kapprustningen. 1907 avslöts en
överenskommelse med Ryssland, närmast
avseende Persien, Afghanistan och Tibet.
1 9 1 4—3 9. S:s krigsförklaring mot Tyskland
4 aug. 1914 medförde en partiell regeringskris,
då ett antal kabinettsmedl., som voro mot S:s
deltagande i kriget, utträdde ur regeringen.
Krigstillstånd med Turkiet proklamerades 5 nov., och
i samband därmed förklarades Cypern formligen
annekterat. Till följd av kritiken mot
regeringens krigföringsåtgärder tillkom maj 1915 en
koa-litionsministär med Asquith som premiärminister.
1915 tillsattes inom kabinettet ett särskilt
”krigsråd” på 5 medl. Då den på värvning baserade
soldatrekryteringen visat sig fullständigt
otillräcklig, genomfördes 1916 allmän värnplikt. Nya
klagomål över bristande energi i regeringens
krigspolitik föranledde Asquiths avgång,
varefter Lloyd George rekonstruerade ministären.
Utrikesminister blev Balfour. Krigets sista år
nödvändiggjorde för S. oerhörda
kraftansträngningar. Upprepade strejker förekommo, trots att
arbetarpartiet blivit representerat i kabinettet. —
Efter vapenstilleståndet nov. 1918 upplöstes
parlamentet, och Lloyd George skred till nyval i
koalition med de konservativa under ledning av
Bonar Law. Mot dem stodo en oppositionell li;
beral grupp under Asquith samt arbetarpartiet.
Valen, som gingo i den tyskfientliga
chauvinismens tecken (”khakival”), gåvo koalitionen
överväldigande majoritet.
Genom Versailles- och Sèvresfrederna 1919 och
1920 fick S. såsom mandat vissa delar av de
forna tyska kolonierna i Afrika samt
Mesopotamien och Palestina. Freden följdes i S. av svåra
inre skakningar till följd av den omfattande
arbetslösheten, och vittgående eftergifter för
arbetarpartiets krav (införande av 8-timmars
arbetsdag m. m.) måste göras. Under krigets
senare del hade irländska frågan ånyo ingått i ett
kritiskt skede; 1921 konstituerades Irländska
fristaten. 1922 sprängdes koalitionen mellan liberala
och konservativa, Lloyd George avgick, och
Bonar Law bildade en rent konservativ ministär.
De följ, parlamentsvalen blevo en glänsande
seger för de konservativa. Liberalernas splittring
berövade dem deras ställning som ”den officiella
oppositionen”, vilken i stället f. f. g. tillföll
arbetarpartiet under ledning av R. MacDonald. Till
följd av den oerhört stegrade arbetslösheten
tvangs Bonar Law att intaga en medlande
ställning i krigsskadeståndsfrågan. S. förhöll sig
också passivt vid den franska Ruhrockupationen
1923. Regeringen, från maj 1923 ledd av S.
Baldwin, framlade till skydd för den brittiska
industrien ett protektionistiskt program, men vid
de följ, valen dec. 1923 led den ett svårt
nederlag. Arbetarpartiet kom nu (jan. 1924) till
makten med MacDonald som premiär- och
utrikesminister. Denne satte in sina krafter på en
lös
ning av skadeståndsfrågan och erkände de jure
Sovjetryssland. Ministären föll, och de följ,
valen medförde en överväldigande framgång för
de konservativa. Baldwins nya ministär (nov.
1924) sökte förgäves minska arbetslösheten.
Utrikespolitiskt engagerade sig ministären (A.
Chamberlain utrikesminister) livligt i Nationernas
förbunds arbete och tog verksam del i arbetet
med skadeståndsfrågan. Förhållandet till
Ryssland ledde till de diplomatiska förbindelsernas
avbrytande 1927. 1929 föll ministären Baldwin, följd
av en andra ministär MacDonald, som även tog
främst arbetslöshetsfrågan i sikte men utan
bättre resultat. Med Ryssland återupptogos de
diplomatiska förbindelserna. Den ekonomiska
krisens skärpning 1931 ledde till att MacDonald
bildade en nationell samlingsregering, i vilken
ingingo 4 konservativa (däribland Baldwin), 4
led. av arbetarpartiet och 2 liberala. En av den
nya regeringens första åtgärder var
suspendering-en av guldmyntfoten. Under 1932 skedde i
enlighet med det konservativa programmet övergång
från traditionell brittisk frihandelspolitik till ett
tullskyddssystem, som genom den s. å. avslutna
Ottawaöverenskommelsen etablerades mellan medl.
i det brittiska samväldet. När MacDonald 1935
avgick som premiärminister, blev den
konservative partiledaren Baldwin hans efterträdare.
Samtidigt efterträddes nationalliberalen Simon som
utrikesminister av den konservative Hoare.
Den konservativa regeringen förde en vacklande
och obestämd utrikespolitik. Efter det italienska
överfallet på Etiopien i okt. 1935 anslöt sig S.
till N. F:s beslut att företaga vissa, ganska milda
sanktioner gentemot Italien, men dess
utrikesminister Hoare utarbetade samtidigt jämte den
franske konseljpresidenten Laval ett projekt till
lösning av den etiopisk-italienska konflikten, som
i rikt mått tillgodosåg Italiens intressen.
Emellertid utbröt mot denna s. k. Hoare-Laval-planen
en våldsam opinionsstorm i S., Hoare måste
avgå i dec., och planen skrinlädes. Utrikesminister
blev A. Eden, men skiftet medförde ingen
skärpning av sanktionspolitiken, och denna måste efter
Etiopiens militära sammanbrott upphävas i juli
1936. Detta var ett utomordentligt svårt
diplomatiskt nederlag för S. Den brittiska regeringens
utrikespolitiska prestige sjönk ytterligare, då den
i mars s. å. utan kraftiga motåtgärder fann sig
i att tyska trupper ockuperade den
demilitariserade Rhenzonen och att Tyskland ensidigt
förklarade Locarnoavtalet upphävt samt då den i
det utbrytande spanska inbördeskriget genomdrev
den s. k. noninterventionskommittén i aug. s. å.
Oppositionen klandrade våldsamt regeringens
svaga utrikespolitik, och åtskilliga konservativa
politiker med Churchill i främsta rummet
sällade sig till kritikerna. Vid samma tid inträffade
en allvarlig konstitutionell kris, då Edvard
VIII (1936), som i jan. efterträtt sin fader Georg
V, råkade i konflikt med regeringen på gr. av
sitt beslut att äkta Mrs Wallis Simpson.
Edvard tvingades att i dec. abdikera, och till konung
utropades hans bror Georg VI (1936—52). En
tid därefter överlämnade Baldwin i maj 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
