Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stoiska skolan - Stoke-on-Trent - Stoker - Stokes, Sir George - Stokesska lagarna - Stoke-(up)on-Trent - Stokowski, Leopold - Stola (skrud) - Stola (gods) - Stolbova - Stolgång - Stoll - Stollsvamp - Stolon - Stolp - Stolpbod - Stolpe (heraldik)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Stoke-on-Trent—Stolpe
112
Den vise är därför fullkomlig, och det i alla
hänseenden; allt vad han gör, i vilken
angelägenhet som helst, är riktigt. Alla övriga äro
däremot dårar, och vilka deras yttre
omständigheter än äro, så är deras liv fullständigt
förfelat. Endast få människor, om ens någon,
anså-gos dock ha besuttit den fullkomliga dygden.
Emellertid kunde dessa läror i sin ursprungliga
stränghet av praktiska skäl ej i längden
upprätthållas, utan möjligheten av ett fortskridande i
dygden medgavs, och även annat än dygden
tillerkändes ett visst betingat värde.
S:s största betydelse är dock icke den rent
filosofiska utan den kulturhistoriska. Dess läror
hade ofta mer karaktären av en religion än en
filosofi, och det stoiska dygdeidealet utövade ett
mäktigt inflytande över hela den hellenistiska
kulturkretsen. Stoikerna reagerade mot
ringaktningen för slavarna och betonade allas lika
människovärde. Mot folkreligionerna ställde de sig
förstående och sökte tolka dessas myter som
allegoriska uttryck för sanningen.
Betydelsefulllast är kanske deras kosmopolitism, deras
reaktion mot trångsynt nationalism och deras strävan
att betrakta alla människor som medlemmar av ett
enda samhälle. — Litt.: P. Barth, ”Die Stoa”
(5:e uppl. 1941), och V. Rydberg,
”Kulturhistoriska föreläsningar”, I (1903).
Stoke-on-Trent, se Stoke-(up)on-Trent.
Stoker [ståu’ka], eng., eldningsapparat för
fasta bränslen.
Stokes [ståuks], Sir George Gabriel,
engelsk fysiker och matematiker (1819—1903), prof,
i matematik i Cambridge (1849). Han studerade
särskilt hydrodynamiska, akustiska och optiska
problem. Berömda äro hans undersökningar över
fluorescensen, radiometern,
värmeledningsförmågan hos kristaller samt lagarna för små kulors
rörelse i en gas el. vätska.
Stokesska lagarna [ståu’ksska], benämning
på två viktiga upptäckter av G. G. Stokes
(se d. o.), vilka beröra dels en liten kulas
rörelse i ett medium med inre friktion, dels
fluo-rescensfenomenet. Den förra upptäckten kan
formuleras sålunda, att om kulans radie är r cm,
hastighet v cm/sek, och r] är vätskans el. gasens
viskositet, är motståndet mot kulans rörelse F
= 6 n r g v. För fluorescensen gäller, att det
utsända ljuset alltid är av större våglängd än det,
som orsakar fluorescensen.
Stoke-(up)on-Tre’nt [ståu’k-ån-(el. -apan-)],
stad (coifMty boroughP) i Staffordshire i England,
centrum i industriområdet The Potteries; 275,000
inv. Staden uppstod först mot slutet av 1700-talet.
Jämte sin väldiga porslins- och lervarutillverkning
har S. även gummi- och eletroteknisk industri
samt kolgruvor. Teknisk högsk. Förorter:
Burslem, Fenton, Hanley, Longton, Tunstall m. fl.
Stokowski [ståukåTski], Leopold Antoni
Stanislaw Boleslawowicz, amerikansk dirigent av
polsk-irländsk härkomst (f. 1882). Efter
utbildning i England, Frankrike och Tyskland
innehade S. några år organistbefattningar i London
och New York men övergick 1908 till
dirigentyrket. Från 1909 var han sålunda dirigent för
Cincinnati Symphony
Orchestra, 1912—38
för Philadelphia
Orchestra och vann som
ledare av den senare
orkestern rykte som
en av världens
främsta dirigenter. 1940
grundade han
All-American Youth
Orchestra, 1944 New
York City Symphony
Orchestra och 1945
Hollywood Bowl
Symphony Orchestra. 1941
—44 var han dirigent vid NBC Symphony
Orchestra samt blev 1949 jämte D. Mitropulus
ledare för New York Philharmonic Symphony
Orchestra. S. har medverkat i flera filmer.
Sto’la, lat., se Kyrkoskrud. — S. är i modern
kvinnodräkt namn på ett pälsplagg av det
kyrkliga plaggets form (se bild 10 å pl. vid Pälsverk).
Stola, gods i Strö sn i Västergötland, på
Kål-landsnäs 11 km n. n. v. om Lidköping, omfattar
c:a 500 har, därav 122 åker. Huvudbyggnaden av
sten, uppförd 1713—19 i två våningar under
säteritak, utgör tack vare genomgripande
restaureringar 1928—29 och 1949—53 ett av vårt lands
bäst bevarade byggnadsminnesmärken från
karolinsk tid. S:s anor gå tillbaka till 1129. Från
1500-talets början till 1808 tillhörde S. ätten
Ekeblad. Nuv. ägare är H. Ander.
Stolbova [-bå’-], by i Ryssland, s. om
La-doga. Här slöts 17 (27) febr. 1617 fred
mellan Ryssland och Sverige, vilket vann Keksholms
län och Nöteborg m. m. Ryssland avsade sig alla
anspråk på Estland och Livland, Sverige erkände
Mikael Romanov som Rysslands tsar.
Stolgång (lat. änus), anat., se Ändtarm.
Stoll [-å-], geol., se Dagort.
Stollsvamp, veter., en genom tryck från
spilt-golvet uppkommen svulst på armbågsspetsen hos
häst. Svulsten utgår från en inflammerad, över
armbågsspetsen liggande slemsäck. I ett äldre
stadium blir den hård och fast. Behandlingen är
operativ.
Stolon [-å’n], bot., se Utlöpare.
Stolp [Jtålp], po. Slupsk, stad i
Hinterpom-mem, på båda sidor om floden Stolpe, 15 km
från kusten och vid järnvägen Stettin—Danzig;
33,900 inv. (1946). Gammal hansestad. Vid
flodmynningen ligger hamnorten och havsbadet
Stolpmünde (4,800 inv.) med fiske och
fisk-rökerier. Vid utbrottet av 2:a världskriget hade
tyskarna här påbörjat byggandet av en storhamn.
Stolpbod, förrådsmagasin, byggt på stolpar,
som upptill ej sällan äro utkragade för att hindra
inkommandet av råttor o. a. skadedjur. S. hör
till de äldsta elementen i mänsklig kultur och har
en vid utbredning i alla världsdelar. I en
primitiv form finnes den t. ex. hos de svenska
lapparna. I Norge kallas s. ofta stabbur. — Se
bild 4 å pl. vid Hälsingland och bild 11 å pl.
vid Lappar.
Stolpe, her., den mellersta delen av en i 3 lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
