Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm - Näringsliv - Kommunikationer - Kyrklig indelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
81
Stockholm
82
flyttade från Kungsholmen, den förra till Saltsjö-Järla
1896, den senare till Kallhäll 1934. Utflyttning av
företag pågår alltjämt, numera även inom t. ex. grafisk
industri. — Bland större företag i S. märkas inom
metallindustrien Telefon-ab. L. M. Ericsson, ab.
Separator på Kungsholmen, ab. Elektrolux och ab. B. A.
Hjort & co:s fabrik för primuskök m. m. på Lilla
Essingen, samt General Motors nordiska ab.,
Lumalam-pan ab. och ab. Osram-Elektraverken vid
Hammarbyhamnen. Inom grafisk industri märkas Sveriges
litografiska tryckerier (Esselte) och Albert Bonniers
förlag ab., inom livsmedels- och njutningsmedelsindustri
Mjölkcentralen, Stockholms bageri ab., ab. Stockholms
bryggerier, ab. Tobaksmonopolet samt ab. Vin- och
spritcentralen, inom textil- och beklädnadsindustri ab.
Gunnar Collijn samt Stockholms bomullsspinneri och
väfveri ab. samt inom kemisk-teknisk industri ab.
Wilhelm Becker och Henkels fabriker (KF).
Handel. S. är Sveriges förnämsta handelscentrum.
Till Stor-Stockholm med 1h av Sveriges folkmängd är
l/s av rikets detaljhandel koncentrerad. I S. funnos
1945 11,693 butiker, därav 10,176 i inre staden; därtill
komma saluhallar (34 st. 1951) och salutorg. I ännu
högre grad än detaljhandeln är grosshandeln förlagd
till S., särsk. i fråga om metallvaror och maskiner
samt textil- och konfektionsvaror. I Stor-Stockholm
finnas ej mindre än 4,500 grosshandelsföretag, vilka
sysselsätta 40,000 personer. — Värdet av importen
uppgick 1950 till 1,908,9 mkr (Vs av rikets) och av
exporten till 1,256,8 mkr. S. är en utpräglad
importhamn, rikets största, med en mycket betydande egen
konsumtion. De viktigaste importvarorna äro stenkol,
maskiner och apparater, automobiler, vävnader, järn
och stål samt livsmedel, de viktigaste exportvarorna
maskiner och apparater, järn och stål, papper och
spannmål. — IS. ligger Sveriges enda fondbörs. Dess
omsättning varierar betydligt från år till år; den största,
som förekommit, var 1,586 mkr det abnorma året 1918.
1943 var den 293 mkr, 1947 868 och 1951 405 mkr.
Hamn och sjöfart. S. äger en utomordentligt
god naturlig hamn, såväl i Saltsjön som i Mälaren.
För den transoceana trafiken avses Stockholms
frihamn vid Lilla Värtan. Söder om frihamnen ligger
stadens oljehamn vid Loudden med stora
lagerutrymmen. Den europeiska trafiken betjänas huvudsakl. av
Skeppsbron, som länge var S:s enda egentliga hamn
(passagerar- och styckegodstrafik, spec. på Finland;
bild se ovan), av Stadsgården vid stranden av Södra
bergen (reguljär trafik på Tyskland, England, Holland,
Belgien, Frankrike och Ryssland), Värtahamnen vid Lilla
Värtan (största mottagningsplats för bl. a. kol, koks och
trä, exporthamn för järn, malm, pappersmassa och trä),
Gasverkshamnen n. om Värtahamnen (import av kol
och koks för Gasverkets behov), Norra
Hammarbyhamnen (import av kol, koks, cement, sill, salt, fodermedel
m. m.), Södra Hammarbyhamnen (industrihamn) och
Årstadalshamnen (lagring av kol och koks m. m.). För
kust- och lokaltrafiken avses på mälarsidan
Riddar-holmshamnen, Norr och Söder Mälarstrand, Klara
Mälarstrand, Hornsbergskajen och Liljeholmskajerna samt
på saltsjösidan Nybroviken, Strandvägen, Södra
Blasie-holmshamnen och delar av Skeppsbron. —
Sammanlagda kajlängden var 1951, frånsett båtbryggor, 18,392
m. Hamnplanerna samt därtill hörande upplags- och
industriområden utgjorde s. å. (likaledes frånsett
båtbryggor) 2,009,695 m2. Det största djupet vid kaj är
i Saltsjön 10,5 och i Mälaren 6,5 m. I och nära S.
finnas ett flertal skeppsvarv med slipar, flytdockor och
torrdockor, främst Finnboda varv i Saltsjön och
Ekens-bergs varv i Mälaren. — Antalet ankomna och avgångna
fartyg, större än 10 nettoton, utgjorde 1953 44,766 om
11,93 mill. nettoton, därav i inrikes fart 35,433 om 3,33
mill. nettoton och i utrikes 6,683 om 8,i« mill. nettoton.
Som rederistad överträffas S. bland svenska städer av
Göteborg, men obetydligt. 1951 voro 359 fartyg om
742,477 bruttoton hemmahörande i S. (i Göteborg 285
fartyg om 755,049 bruttoton), utgörande 23,6 °/o av
antalet samt 35,3 av tontalet av rikets handelsflotta.
Bland rederiföretag märkas Stockholms rederi-ab. Svea,
Rederi-ab. Nordstjernan (Johnsonlinjen), Trafik-ab.
Grängesberg-Oxelösund samt Waxholms nya
ångfartygs ab.
Kommunikationer. Fjärrtrafikens behov äro väl
tillgodosedda. Direkta flygförbindelser upprätthållas från
Bromma flygplats med övriga Europa och andra
världsdelar. Vid Lindarängen (Värtan) har S. tidigare haft
en flyghamn för hydroplan, dock nedlagd 1952. En ny
storflygplats anlägges vid Halmsjön (se Halmsjöfältet),
Utsikt från Katarinahissen över Skeppsbron med
Finlands-båtar.
c:a 35 km n. om S. — S:s hamnar ha linjeförbindelser
med europeiska och utomeuropeiska hamnar samt
betydande trampfart. Med Äbo och Helsingfors
upprätt-hålles regelbunden passagerartrafik. De lokala
båtförbindelserna med skärgården ha alltmer övertagits av
kombinerade förbindelser järnväg—buss—båt el. buss—
båt. — Från S:s centralstation utgå N. stambanan, V.
stambanan och Västeråsbanan, samtliga elektrifierade,
samt via Älvsjö även Stockholm—Nynäs järnväg. Från
Ö. stationen utgå Stockholm—Roslagens järnvägar, från
Engelbrektsplan Djursholmsbanan och från Slussen
Saltsjöbanan. —■ Det lokala trafiknätet drog under lång
tid nytta av de rikt förgrenade vattenlederna.
Roddarmadammerna voro fram till 1850-talet ett
karakteristiskt inslag i stadsbilden. De avlöstes av ångslupar,
vilka i sin tur ha övergivits för de snabbare bussarna
och spårvagnarna. Stadens spårvägslinjer omfatta dels
v. och s. tunnelbanesystemen (Kungsgatan—Vällingby,
resp. Slussen—Hökarängen med sidolinje till Stureby),
dels 4 förortslinjer och 11 stadslinjer. Södra
tunnelbanan öppnades 1950, till Stureby 1951, efter
ombyggnad av den redan 1933 öppnade spårvägstunneln Slussen
—Skanstull. V. tunnelbanan öppnades 1952 (bild sp. 86).
Arbetet med sammanbindning av de båda delarna pågår
och beräknas vara färdigt 1957. Regelbunden trafik med
motorbussar har existerat sedan 1933. Tunnelbanan,
spårvägarna och busstrafiken inom staden ägas och drivas
av ab. Stockholms spårvägar, i vilket staden äger
samtliga aktier. Spårvägsförbindelserna med Lidingö
skötas av privatföretag, de s. k. Lidingöbanorna. —
Landsvägsnätet kring S. är tätt och delvis högklassigt.
Antalet registrerade motorfordon inom S. var 31/ia 1952
37,556 personbilar, 12,101 lastbilar, 766 bussar och 12,692
motorcyklar. Drosktrafiken sysselsatte c:a 1,400 bilar
och åkerierna c:a 2,500.
Kyrklig indelning. S. består av 20 territoriella och
4 icke territoriella församlingar. Samtliga
församlingar bilda var sitt pastorat. Av de icke territoriella
församlingarna lyda Hovförs. och Skeppsholmens förs,
under Hovkonsistorium, de övriga liksom de territoriella
församlingarna under Stockholms stift. Till detta höra
alltså 22 församlingar (pastorat) inom S.; av dessa
ingå i Domprosteriet Storkyrkoförs., Klara, Jakob,
Kungs-holm, S :t Göran, Adolf Fredrik samt Tyska och Finska
förs., i Stockholms n. kontrakt Johannes, Hedvig
Eleonora, Oscar, Engelbrekt, Gustav Vasa och Matteus samt
i Stockholms s. kontrakt Maria Magdalena, Högalid,
Katarina, Sofia, Brännkyrka och Enskede; Spånga och
Bromma ingå i Roslags v. kontrakt, resp. Svartsjö
kontrakt, vilka i övrigt bestå av församlingar utanför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
