Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Stockholm
64
förbindelser över Östersjön och Mälaren. Den
enda hållpunkten för vårt vetande om stadens
uppkomst utgör traditionen i Erikskrönikan, som
berättar, att Birger Jarl ”lät bygga” staden.
Namnet möter f. ggn i urkunderna 1252. Men det är
omöjligt att avgöra, om det då avser den borg,
som Birger Jarl lät uppföra i anknytning till
kastalen, el. en verklig stadsanläggning kring
denna. Ett trettiotal år senare existerade
emellertid S. och synes då också ha haft en tids
utveckling bakom sig. Platsens tillväxt har
samband med den tyska handelsexpansionen i
östersjöområdet. S. blev rikets handelscentrum vid
Mälaren och fick från början ett starkt tyskt
inslag genom en spontan inflyttning. Tysk
stads-styrelse med borgmästare och rådmän infördes
på 1280-talet. Kungen representerades av en
fogde. Detta S. utgjorde emellertid en relativt
obetydlig bebyggelse inom en mur på Stadsholmen.
Stadsplanen, som hade sitt centrum i torget med
rådhus och kyrka, hade förebilder i de tyska
städerna. Uppe på åsen mot Norrström reste sig
försvarstornet, och till detta knöt sig Birger Jarls
borganläggning, ung. på slottets nuv. plats. Den
första kända herredagen i S. sammankallades av
Valdemar Birgersson 1269. Franciskanerna slogo
sig ned i staden. Enl. uppgift grundades deras
kloster 1270. De fingo holmen Kidaskär, där
klostrets ännu kvarstående kyrka, numera kallad
Riddarholmskyrkan, byggdes. Rätten till vattnet
mellan Stadsholmen och Gråmunkeholmen, som
Kidaskär sedan kallades, skänkte Magnus Ladulås
till munkarna 1286. Han lät också anlägga Klara
nunnekloster på Norrmalm och försåg det med
rikliga donationer. Grundläggningen firades med
stor ståt 1289. Stadens sigill omtalas 1283 och
visar en befästningsanläggning, vettande mot
havet och bestående av två med tinnar försedda
torn, förenade av en krenelerad mur. Sigillet
äpdrades under 1300-talets första årtionden, och
under 1300-talets senare hälft ersattes det av ett
helt nytt, som i sigillbilden visar det svenska
skyddshelgonets krönta huvud. Samma sigillbild
finns i S:s vapen.
Den äldsta stadsmuren utgick från den av
Birger Jarl byggda borgen och löpte sedan på
utsidan av de nuv. Baggens- och Prästgatorna.
Detta område visade sig tidigt för litet. Man
började bygga utanför långgatorna ned mot
stränderna, vilka länge växte genom utfyllning och
landhöjning; Riddarhustorget och Kornhamnstorg
ha uppstått på så sätt. Därigenom uppkommo
de ännu så talrika gränderna, som radiellt löpa
ut från den äldsta bebyggelsen. Man tvangs så
att anlägga en ny mur utanför gränderna, i
närheten av vattenlinjen. Den stod färdig under
1400-talets första decennier och var försedd med ett
tjugotal torn. Helt sluten blev den dock aldrig
under medeltiden. Hamnområdet markerades av
den s. k. pålkransen, ett ute i vattnet byggt
försvarsverk, som genom bommar kunde öppnas för
passage. Tillsammans bildade borg, mur och
pål-krans ett mycket effektivt skydd mot anfall.
Den tyska dominansen inom stadens styrelse
bestod långt fram på 1400-talet. Först sturetiden
Gamla Stockholm.
kom att betyda en bestående förändring däri.
Efter slaget på Brunkeberg 1471, vilket avbröt en
dansk belägring av S., upphävdes stadslagens
bestämmelse, att högst hälften av rådets medl. skulle
vara tyskar, en bestämmelse som tyskarna ofta
satt sig över. Nu stadgades, att alla ämbeten
skulle innehas av svenskar. Inom handeln dominerade
tyskarna fortfarande. Vid mitten av 1400-talet
var S. en stad med omkr. 6,000—7,000 inv. Omkr.
Vs av borgarklassen var tysk. Stadsbebyggelsen
hade blott en församlingskyrka, S :t Nikolai, nuv.
Storkyrkan. På Norrmalm låg S:t Jakob,
omtalad f. ggn 1311. På Södermalm lät Magnus
Eriksson bygga Maria Magdalena som ett
fattigkapell. Av övriga byggnader förtjäna att
nämnas svartmunkeklostret vid Svartmangatan,
rådhuset vid Stortorget, våghuset vid Korntorget,
senare kallat Järntorget, klädeshuset vid
Benicke-brinken, helgeandskomplexet på Helgeandsholmen
och S:t Göransgården intill Jakobskyrkan.
Staden företedde f. ö. en blandning av trä- och
tegelhus med inslag av korsvirkesbyggnader.
Med Gustav Vasa blev S. i något högre grad
än tidigare centrum för regeringen och de organ
för denna, som började utbildas. Gustav Vasa
ägnade stort intresse åt stadens befästande.
Storkyrkans kor blev i detta sammanhang inflyttat
för att lämna plats för slottsgravens utvidgning.
Johan HI:s estetiska intressen togo sig uttryck
i en önskan att försköna S. Byggnadsarbetena
på Klara, Maria och Jakobs kyrkor sattes i gång
av honom. Han lät bygga tornet på
Riddarholmskyrkan, och byggnadsarbetena på slottet, som
pågått sedan Gustav Vasas tid, intensifierades och
ledde till att den gamla medeltidsborgen fick den
romantiska renässansanblick, som vi känna från
1600-talets avbildningar. Det medeltida
rundtornet, Kärnan, höjdes av Gustav Vasa och Johan
III och fick först därigenom den behärskande
ställningen i bebyggelsen, krönt av järnspiran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
