Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Srbik, Heinrich von - S. R. C. - Srinagar - Srirangam - Śruti - SS - S/S - SSR - SSSR - SSU - S. S. U. H. - St, S:t - Staaff, släkt - Staaff, 1. Carl - Staaff, 2. Per - Staaff, 3. Erik - Staaff, 4. Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
859
S. R. C.—Staaff
860
till nya tidens historia och vann särskild
berömmelse för sina forskningar rörande 1800-talet.
Alla hans främsta arbeten äro ägnade centrala
problem ur Österrikes historia. Bland dem
märkas ”Wallensteins Ende” (1920), biogr.
”Metter-nich. Der Staatsmann und der Mensch” (2 bd,
1925), som förskaffade honom internationell
ryktbarhet, samt ”Deutsche Einheit” (4 bd, 1935—
42). S., som 1929—30 var österrikisk
undervisningsminister under Schober, hedrades av
tyskarna efter deras ockupation av Österrike 1938
med en rad uppdrag, som han accepterade.
S. R. C., förk. för Svenska ridsportens
centralförbund.
Srinägar, huvudstad i staten Kashmir i n.
Indien, c:a 1,600 m ö. h., på ömse sidor om övre
Jhelum i den ”lyckliga dalen”; c:a 210,000 inv.
(1941), därav % muhammedaner. Den berömda
schaltillverkningen har undanträngts av
mattfabrikation; f. ö. tillverkas läder-, silver- och
kop-parvaror.
Srira’ngam, stad i s. delen av prov. Madras i
Indiska unionen, närmast n. om staden
Trichino-poly; c:a 25,000 inv. (1941). S. är berömt för sitt
stora Vishnutempel, i sin nuv. gestalt påbörjat
omkr. 1700.
Sruti, äldre transkription Qruti, skt, ”ljud”,
”ord”, ”uttalande”, ”tradition”, den del av den
indiska litt., som enl. inhemsk åsikt grundar sig
på direkt verbalinspiration.
SS, se Nationalsocialister, sp. 652.
S/S, förk. för eng. steam ship, ångfartyg.
SSR, förk. för ry. Sovetskaja sotsialistitjeskaja
respublika, socialistisk sovjetrepublik.
SSSR, förk. för ry. Sojus sovetskich
sotsialis-titjeskich respublik, se Ryssland, sp. 408.
SSU, förk. för Svenska scoutunionen och
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.
S. S. U. H., se Nykterhetsrörelsen, sp. 263.
St, S:t, förk. av Sankt (Saint).
Staaff [stäv], svensk släkt, härstammande från
Stavre by, Ljustorps socken (Medelpad), känd
från 1600-talet.
1) Carl Theodor S., målare (1816—So). Han
målade ”Kristus i örtagården” (1851),
”Rökande pojkar” (s. å.; Göteborgs museum) och
senare flera genretavlor med barnmotiv. Mest
målade han dock porträtt, bl. a. av Karl XIV Johan
och Oskar I (Gripsholm), ceremoniporträttet av
den sistnämnde på Drottningholm (1856), Karl
XV (flera olika), målaren Marcus Larsson
(Göteborgs museum). Till hans senare arbeten höra
”Taflor till Fänrik Ståls sägner” (utg. i litografi
1862—63).
2) Per Gustaf S., den föreg:s sysslings son,
författare (1856—1903), fil. kand. 1880 i
Uppsala, var 1881—93 anställd i Stockholms Dagblad
och från 1893 i Dagens Nyheter, där han främst
verkade som teaterkritiker och kåsör, med skarp
och kvick stil. S. skrev även lustspel. Postumt
utgavs ett urval ”Satirer” (1903; med biogr.).
3) Erik S., son till S.i), språkman (1860—
1950), fil. dr i Uppsala 1896, lektor i Stockholm
1899—1925. Bland S:s skrifter märkas bl. a.
övers, av Sofokles’ ”Oidipus” (1899) samt ”Om
betydelsen af uttrycket Aerarium facere” (1903).
4) Karl Albert S., bror till S.2), statsman,
jurist (1860—1915). Student i Uppsala 1879,
tog han 1882 initiativ till bildandet av
Studentföreningen Verdandi, vars ordf, han var de första
tre åren. Efter fil. kand.- och hovrättsexamina
i Uppsala praktiserade han några år som jurist
i Stockholm, blev v. häradshövding 1892 och
innehade 1893—1905 advokatbyrå i Stockholm. Han
deltog även i det politiska arbetet, bl. a. i
ledningen för 1890-talets rösträttsrörelse. Hösten 1896
invaldes han av Stockholms liberala väljare i
Andra kammaren. Han anslöt sig till Folkpartiet
och deltog sedan i bildandet såväl 1900 av
Liberala samlingspartiet som 1902 av Frisinnade
lands-föreningen. I denna blev han v. ordf, men var
från början dess egentlige ledare. I riksdagen
var han led. av flera utskott (bl. a. 1905 av
hemliga utskottet och av särskilda utskottet vid första
urtiman) samt ordf, i rösträttsutskottet 1907 och
konstitutionsutskottet 1909—10. Han var
kammarens v. talman 1909 och till april 1910. 1907—
09 var han led. av försvarskommittén.
Under sina första riksdagar inriktade sig S.
företrädesvis på juridiska reformfrågor men
gjorde även andra bemäikta inlägg, icke minst då
han i remissdebatten 1899 uppträdde mot
Boströms unionspolitik. Först 1901 framträdde han
som en verkligt ledande personlighet, i det att
han då bl. a. väckte två märkligare motioner, dels
om revision av krigslagstiftningen, dels en sedan
upprepad motion om upprättande av ett
militie-ombudsmansämbete. 1902 framträdde S. som
främste motståndare till det Hammarskjöldska
rösträttsförslaget samt medverkade då och senare
(1904, 1905 och 1907) kraftigt till liberala
partiets rösträttsförslag. Även 1905 gjorde han
uppmärksammade inlägg i unionsfrågan. S. å. blev
S. konsult i Lundebergs koalitionsministär, var
en av de fyra svenska delegerade vid
unionsför-handlingarna i Karlstad och anses i icke ringa
grad ha bidragit till dessas resultat. 7 nov. 1905
bildade S. ny regering, som kallats Sveriges
första vänsterministär. För 1906 års riksdag
framlade han ett rösträttsförslag, grundat på
allmän rösträtt med majoritetsval. Då detta
avslagits av Första kammaren, påyrkade S. upplösning
av och nyval till Andra kammaren. Konungen
avböjde detta förslag, och ministären avgick (29
maj). S. bekämpade 1907 starkt Lindmanska
regeringens på ”dubbelproportionalism” grundade
rösträttsförslag.
Efter 1911 års vänstervalseger bildade S. ånyo
ministär (7 nov.), f. ggn med civila
försvarsministrar. Bland regeringens första åtgärder voro
upplösning av Första kammaren med nyval efter
de nya grundlagsbestämmelserna och
suspenderande av årets riksdagsbeslut om byggande av en
större pansarbåt (”F-båten”), varom en häftig
strid uppstod mellan partierna. För
försvarsfrågans utredande tillsattes en stor beredning, tidtals
ledd av S. själv. Samtidigt framträdde en
opini-onsrörelse för större ökning av krigsmakten, än
den regeringen väntades föreslå. Denna rörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
