Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slovenien - Slovenska språket och litteraturen - Slovensko - Slovinziska - Slowfox - SLR - SLT - SLU - Slubb - Slugger - Slum - Slunga - Slungboll - Slungkast el. svängkast - Slungning - Slungtermometer - Slup - Sluring - Sluss - Slusskammare - Slutare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
561
Slovenska språket och litteraturen—Slutare
562
och lin flerstädes omfattande. Livlig turisttrafik.
Största stad och industricentrum är huvudstaden
Ljubljana, Maribor och Celje vida mindre. — S.
omfattar i stort sett de numera Jugoslavien
tillhöriga delar av Österrike-Ungern, som före 1919
tillhörde dubbelmonarkiens österrikiska rikshälft.
1919 tillföllo de av slovener bebodda delarna av
Krain och Steiermark nästan helt Jugoslavien,
medan den av slovener befolkade delen av Istrien
kom till Italien. Efter 2:a världskriget kom denna
till Jugoslavien och är nu delad mellan
folkrepublikerna S. och Kroatien.
Slovenska språket och litteraturen. S1
o-venska språket talas av c:a 1 V2 mill.
slovener (se d. o.). Slovenskan skiljer sig föga
från serbokroatiskan och kan anses höra till detta
språks ^u;’-kaviska dialekt. I slovenskan har
emellertid urspr. tj övergått till c (liksom i ryskan;
i serbokroatiskan till c), och dj har utvecklats till
j. De båda från indoeuropeiskan ärvda
accentarterna avvika från de för serbokroatiskan
betecknande.
Slovenska litteraturens äldsta
minnesmärke är de s. k. Freisingska fragmenten,
religiösa texter från omkr. år 1000. Liksom i
övriga länder under Habsburgs spira förbands
reformationen även hos slovenerna med en nationell
rörelse. Dess främste målsman var Primus
T r u b a r, som från ett slovenskt tryckeri i
Tübingen bl. a. utgav en övers, av N. T. och
en slovensk kalender; Juraj Dalmatin
översatte hela bibeln (1584). Efter livaktighet
även under motreformationen ebbade den
slo-venskspråkiga litteraturen ut men vällde åter
fram efter nationalitetsidéernas uppsving omkr.
1800. Banbrytare voro prästen och poeten V
a-1 en t in Vodnik (d. 1819) och framför allt
skalden France Preseren (1800—49). Till
något yngre generationer hörde den ädle skalden
och berättaren Frane Levstik (1831—87),
den av Walter Scott påverkade Josip J u r c i c
(1844—81), den pessimistiske prästen Simon
Gregorcic (1844—1906) och
balladförfattaren Anton Askerc (1856—1912). Senare ha
två språkkonstnärer övat stort inflytande: den
elegiske realisten Ivan Cankar (1876—1918)
och lyrikern Oton Zupancic (1878—1949),
som även vunnit framgång som dramatiker och
Shakespeareöversättare. Efter den politiska
frigörelsen sköt litteraturen kraftiga skott, bl. a.
inom dramatiken (Anton No va c an, f.
1887, m. fl.).
Slovensko [slå’vänskå], tjeckiska namnet på
Slovakien.
Slovi’nziska, se Kasjuber.
Slowfox [slåu’fåks], dans i jämn takt av
samma art som foxtrot men i motsats till denna i
långsamt tempo. En s.-artad dans är blues.
SLR, förk. för Svenska lantmännens
riksförbund.
SLT, se Sveriges litografiska tryckerier.
SLU, förk. för Svenska landsbygdens
ungdomsförbund.
Slubb, ett slags förspinningsmaskin.
Slugger [sia’ga], eng., boxare utan teknik, som
endast går på och slår blint.
Slum [eng. utt. sla’m], eng., eg. ”gränd”,
frälsningsarméns arbete i de större städernas
fattigkvarter. Kvinnliga frälsningssoldater, som
arbeta i s., kallas slumsystrar.
Slunga, kastvapen, varmed kulor el. stenar
slungades mot fienden. S. är som vapen för såväl
krigs- som jaktändamål urgammal. Ett stort
antal krigsmaskiner, konstruerade som kraftiga s.,
förekommo såväl under antiken som medeltiden
(se Ballist och Katapult). Handslungan, som
bestod av en i 2 snören hängande skål el.
skinnpåse, i vilken kulan inlades, användes av de
germanska folken under medeltiden. I Sverige var
den s. k. s t a v s 1 u n g a n (s. fästad vid en stång)
vanlig på 1500-talet.
Slungboll, sportv., med nöthår fylld,
läderklädd boll med handrem av läder, som användes
i fri idrott av skolungdom och kvinnor. Vid
tävlingar för kvinnor och flickor skall vikten vara
minst 1, resp. 0,7 kg, omkretsen minst 52, resp.
48 cm, remmens bredd 2,5 cm, dess längd 31, resp.
29—31 cm. S., som fattas med pek-, lång- och
ev. ringfinger, inträdda i remöglan, kastas efter
1—2 svängar enl. huvudsaki. samma grunder som
en diskus från en bakåt öppen halvcirkel med
2,5 m invändig diam.
Slungkast el. s v ä n g k a s t, kast med
handboll, slungboll, diskus m. m., varvid armen under
större delen av kaströrelsen är rak. Motsatsen
till s. är s t ö t k a s t.
Slungning, se Honung.
Slungtermometer, se Termometer.
Slup, benämning på: 1) ett förr använt,
en-mastat lastsegelfartyg, riggat med gaffelstorsegel,
toppsegel och 3 försegel, 2) ett fartygs liv- el.
arbetsbåt för rodd el. segling, försedd med
akterspegel. S. användes även i sammansättningar, ss.
kanonslup och ångslup. — Sluprigg,
numera förekommande benämning på
segelbåts-rigg, bestående av storsegel och endast 1 försegel.
Sluring, ett slags enklare tisdagssoppa.
Sluss, se Kanal.
Slusskammare, det för fartyget avsedda
rummet mellan
portarna i en sluss.
Slutare,
anordning i
kameror och
optiska instrument
för reglering
av
exponerings-tid. Kamera-s.
utgöras i regel
av
komplicerade urverk, som
automatiskt
reglera expone-ringstiden, t. ex.
från 1 sek. ned
till V1000 sek.
Viktigast äro
centralsi
u-t a r e, vilka äro
Compur-Rapid-slutare från Deckel
med inbyggd
blixtsynkroniserings-kontakt, modell Synchro-Compur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
