Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Słowacki, Juljusz - Slovaker - Slovakien - Slovakiska litteraturen - Slovener - Slovenien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
559
Slovaker—Slovenien
560
1924—30). Flera övers, i A. Jensen, ”Polska
skalder”, I (1899).
Sloväker (slovak, sloväci), ett västslaviskt
folk, (c:a 3 mill.). S. bebo ett täml. slutet
område i s. ö. Mähren, in i v. Karpaterna. De
invandrade trol. under 500-talet till sina nuv.
boplatser och blandade sig med avarerna i s. och
illyrerna i n. Betr, deras senare historia se
Slovakien. S. äro övervägande åkerbrukare, i
bergstrakterna boskapsskötare och timmerhuggare; de
ha utvecklat rik hemindustri. S. äro till största
delen romerska katoliker med ett mindre antal
protestanter.
Slovakien, del av Tjeckoslovakien (se d. o.).
Under 800-talet e. Kr., var landet bebott av
slaver, nära befryndade med Böhmens och Mährens
invånare. Med tiden inträdde mellan slovaker
och tjecker en stark differentiering. Efter
skiftande statstillhörigheter under äldre medeltid kom
S. på 1000-talet till Ungern och hade
gemensamma öden med detta land intill 1918. Först mot
1800-talets slut gjorde sig en nationalitetsrörelse
gällande bland slovakerna. Inom denna
framträdde två olika tendenser. En riktning hävdade, att
slovakerna jämte tjeckerna bildade en enhetlig,
tjeckoslovakisk nationalitet. En annan riktning
hävdade den slovakiska nationalitetens egenart,
den var starkt katolskt orienterad och vann
gehör bland den slovakiska bondebefolkningen. M.
Ilodza var i början av 1900-talet talesman för
förstn. riktning, A. Hlinka för den senare. Efter
Österrike-Ungerns sammanbrott och efter
ytterligare förvecklingar förenades i juli 1919 S. med
de tjeckiska områdena. Dess gräns mot n. följde
den gamla gränsen mellan Österrike och Ungern,
dess gräns mot s. drogs så, att stora områden
med nästan rent ungersk befolkning och flera
ung. städer kommo att tillhöra S. Den redan före
1 :a världskriget befintliga motsättningen mellan
en tjeckoslovakiskt sinnad riktning och en annan
rörelse, som hävdade det slovakiska folkets
egenart, trädde fram i öppen dag och tillväxte i
styrka. Den senares anhängare organiserade sig i det
av Hlinka grundade och ledda Slovakiska
folkpartiet. Detta samlade 1935 30% av de
i S. avgivna rösterna. Partiet krävde autonomi
och var kritiskt inställt mot tjeckerna. Då läget
i Tjeckoslovakien skärptes under sommaren och
hösten 1938, trädde riksregeringen i kontakt med
J. Tiso, som i aug. s. å. efterträtt den nyss
avlidne Hlinka som ledare för Slovakiska
folkpartiet. En slovakisk regering, omfattande både
centralister och autonomister, tillsattes under
ledning av Tiso, och 2%i antogs en autonomistatut
för S. Denna gav landet en egen lantdag med
vidsträckta befogenheter. Tjeckoslovakiens namn
ändrades till Tjecko-Slovakien.
I S. skötos de tidigare centralisterna åt sidan
till förmån för autonomisterna. De män, som
togo ledningen efter autonomiens införande,
följde en ny kurs. De sökte vinna sympatier i
Tyskland. En radikal ytterlighetsgrupp framträdde,
som yrkade på S:s fulla självständighet. Ledare
för denna var B. Tuka. I febr. 1939 aktiviserade
de slovakiska separatisterna sin verksamhet.
Ryk
ten började cirkulera, att separatisterna stodo i
begrepp att verkställa en statskupp.
Centralregeringen i Prag beslöt föregripa denna genom att
själv ta makten i S. 9/s lät den avsätta Tiso som
slovakisk ministerpresident och rensa
landsrege-ringen från de element, som sympatiserade med
separatisterna. Tjeckisk militär besatte Bratislava,
och undantagstillstånd proklamerades där. Den
tyska riksledningen trädde nu i funktion. 13/a
kallades Tiso till Berlin, där han mottogs av
Hitler. Denne förklarade, att S. omedelbart måste
förklara sig oberoende och att Tiso måste bli
landets regeringschef. Ingenstädes i S. tänkte
man opponera, och även Pragregeringen ämnade
acceptera S:s frigörelse. Den slovakiska
lantdagen proklamerade enhälligt S:s oavhängighet
under Tiso som statschef och ministerpresident.
16/3 förklarade Hitler, att S. upptagits i Tyska
rikets skydd. 23/s avslöts ett fördrag, som gav
tyskarna rätt att hålla trupper i S.; denna makt
lovade samordna sin utrikespolitik med Tysklands.
I överenskommelse härmed lät S. 3/» s. å. efter
2:a världskrigets utbrott förklara Polen krig, och
S. användes av de tyska trupperna som
uppmarschområde mot Polen; det förklarade 1941
Ryssland, Storbritannien och U.S.A. krig, över
huvud var S:s regering — president blev i okt.
1940 Tiso, ministerpresident Tuka — en lydig
vasall till Tyskland och lät på dess order
deportera landets talrika judar. Men i sept. 1944
utbröt resning i S., och de upproriska lyckades ta
makten i flera viktiga städer. Tyska trupper
ryckte in i S., regeringen rensades i nov. från
misstänkta element, och den åldrige Tuka ersattes
som regeringschef av presidentens brorson S.
Tiso. Inför övermakten måste de upproriska
utrymma städerna och slättbygden men fortsatte
att verka i bergen, tills landet i sin helhet
besattes av ryska trupper. Vid nyorganiseringen av
den tjeckoslovakiska staten i april 1945 erhöll
S., som återfick sina gränser från tiden före 1938,
åter en autonom ställning. En slovakisk
lands-regering tillsattes. I och med att kommunisterna
stärkte sin ställning i Prag, kom också S. under
kommunistisk regim. I mars 1948 tillsattes en
kommunist-dominerad landsregering i S. under G.
Husar. Denne avlägsnades i samband med
partiutrensningar 1950 och efterträddes av K. Vacilek.
Slovakiska litteraturen, se Tjeckoslovakiska
litteraturen.
Slovèner (sloven, sloveni), ett sydslaviskt folk
(c:a 2 mill.). S. bebo s. delen av Steiermark och
Kärnten, hela Krain, Gorizia, n. Istrien, trakten
kring Trieste samt Venetiens östligaste del.
Slovenien, sloven. Slovenija, folkrepublik i
nordvästligaste Jugoslavien (se karta vid d. o.);
20,445 km2, 1,462,961 inv. (1953). 1 v. framgå
Juliska alperna (Triglav 2,863 m ö. h.) och på
gränsen mot Kärnten Karavankerna (2,559 m).
Landets s. och v. delar uppfyllas av
karstpla-tåer; slätter och bördiga bäcken finnas kring
huvudflöden Sava och i n. ö. kring Drava, medan
ö. delen i övrigt är ett tertiärt kull-land. N. v.
S. är det gamla landskapet Krain. Jämte’
spannmål och potatis är odling av vin, frukt, humle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
