Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skäggtömmar, skäggtrådar, muntrådar - Skäggyxa - Skäggökar - Skäkta - Skäktkniv, Skäktning - Skäktning, schäktning - Skäl - Skälblad - Skälby - Skälderviken - Skällinge - Skällnora - Skällvik - Skälmroman - Skälvum - Skämningsfors - Skänk (möbel) - Skänk (teknik) - Skänkel - Skänninge, Skeninge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
515
Skäggyxa—Skänninge
516
långa, smala, med känsel- och smaksinnesorgan
tätt besatta hudbihang invid munnen hos många
fiskar.
Skäggyxa, långskaftad, som stångvapen
använd yxa, med långsträckt, halvmånformig
klinga, vars nedre, utdragna spets ofta var fästad
vid skaftet. S. användes som fotfolksvapen särsk.
i Sverige och Ryssland på 1400- och 1500-talen.
Skäggökar, Capitoninae, underfam. av de
blå-kråkartade fåglarna. S. ha satt kropp, kraftig,
kägelformad näbb, täml. korta vingar och kort
stjärt. Fjäderdräkten är vanl. brokig och kring
näbben utbildad till långa borst. S. förekomma
i de tropiska delarna av både Gamla och Nya
världen. Kroppslängden kan uppgå till omkr.
20 cm.
Skäkta. 1) (Zool.) Se Vägglus. — 2) (Skpsb.)
Benämning på pråm el. norsk eka. — 3)
(Vapen-tekn.) Se Pil.
Skäktkniv, Skäktning, se Linberedning.
Skäktning, s c h ä k t n i n g (av ty. schächten,
av hebr. schechitah, slakt), judarnas rituella
slaktmetod. S. sker genom öppnandet av de stora
blodkärlen på halsen utan föregående bedövning.
Slaktdjuret fängslas och kullkastas, varefter dess
huvud placeras så, att båda hornen och om
möjligt mulens främre del beröra marken, varigenom
halsen blir fullt sträckt. Därefter göres av den
härför anställde tjänstemannen (ty. Schächter)
tre efter varandra följande djupa halssnitt ända
in till kotorna. Döden följer nu långsamt
av förblödningen och under häftig kamp. I
Sverige är sedan 1938 slakt av husdjur medelst s.
förbjuden, såvida djuret icke omedelbart
dessförinnan bedövats; fjäderfä och kaniner få dock
avlivas utan bedövning, om huvudet hastigt
skiljes från kroppen.
Skäl, delning av varpen i väv för att släppa
igenom den inslagsförande skytteln.
Skälblad, se Opphämta.
Skälby, samhälle i Järfälla sn i Uppland.
Skälderviken. 1) Vik av Kattegatt på Skånes
västkust mellan Bjärehalvön och Kullen; längd 23
km, bredd vid inloppet 15 km, största djup 27 m.
2) Municipalsamhälle (sedan 1935) i Barkåkra
kommun i n. v. Skåne, vid Västkustbanan och
Rönneås mynning i Skälderviken, 3 km n. v. om
Ängelholm; 1,02 km2, 740 inv. (1954).
Semesterort med omtyckt havsbad; sommarläger för
Skånes gymnastikförbund.
Skällinge, sn i Hallands län, Himle hd, invid
västgötagränsen; 57,29 km2, 654 inv. (1954).
Platåområde med odlade dalgångar. 951 har åker.
I S. ligger Mäshult (ungdomsanstalt). Kyrkan
är byggd 1680. Ingår i Valinge, Stamnareds, S.
och Nösslinge pastorat i Göteborgs stift,
Var-bergs kontrakt. Tillhör storkommunen Himle.
Skällnora, f. d. kungsgård i Fresta sn,
Stockholms län, vid sjön Norrviken mitt emot
Boll-stanäs; känd från C. J. L. Almquists novell
”Skällnora kvarn”.
Skällvik, sn i Östergötlands län,
Hammarkinds hd, på sydsidan av Slätbaken och dess
mynning i Östersjön; 70,43 km2, 674 inv. (1954).
Odlad lerslätt, uppdelad av talrika bergshöjder.
1,712 har åker. Egendom: Stegeborg (se d. o.).
I S. ligga Nartorps järngruvor. Kyrkan
härstammar från 1200-talet. Ingår i Mogata, S:s
och Börrums pastorat i Linköpings stift,
Hammarkinds kontrakt. Tillhör storkommunen
Stegeborg.
Skälmroman, se Roman, sp. 180.
Skälvum, sn i Skaraborgs län, Kinnefjärdings
hd, på slättbygden närmast s. ö. om Kinnekulle;
14,34 km2, 424 inv. (1954). 745 har åker. Kyrkan
av sandsten från noo-talet är en av de
märkligaste i stiftet, ett enhetligt verk av
stenmästa-ren Othelric; dopfunt från 1100-talet i engelsk
stil m. m. Ingår i Husaby, S:s, Ova, Kinne-Kleva
och Sils pastorat i Skara stift, Kinna kontrakt.
Tillhör storkommunen Husaby.
Skämningsfors, gods i Brandstorps sn,
Skaraborgs län, vid Vättern, 22 km s. om Hjo; 907
har, därav 75 åker. Var sätesgård på 1600-talet
och ägdes till 1786 av släkten Hård. Den nuv.
huvudbyggnaden uppfördes i början av 1800-talet
av B. G. Lind af Hageby. Har tillhört ätten
von Essen sedan 1908.
Skänk, en grupp skåp- och hyllformer med en
skänkskiva, en avsats för uppställande av
mat-och dryckeskärl, över och under denna skiva,
den egentliga ”skänken”, äro skåp el. öppna
hyllor placerade. Efter olika kombinationer och
konstruktioner skiljer man mellan hyllskänkar,
väggskänkar med öppen mellandel, stolpskänkar
o. s. v.
Skänk, tekn., kärl för smält metall.
Skänkel (ty. Schenkel, etymologiskt besläktat
med sk an k). 1) Ryttarens ben (från höften
ända ned till hälen). S., som räknas till ryttarens
”hjälper”, verka på hästens sidor genom
beröring el. tryck (t. ex. framåtdrivande, sidförande).
—2) Sidostycke av stångbettet (se Betsel).
Skänninge, S k e n i n g e, stad i Östergötlands
län, på v. delen av östgötaslätten och vid den
lilla Skenaån; 75,20 km2, 3,914 inv. (1955).
S. omnämnes f. ggn 1187 men torde redan
under förhistorisk tid ha varit ett handelscentrum
för v. östgötaslätten. S:s äldsta kyrka,
Allhel-gonakyrkan, vars grundmurar påträffades vid
grävningar 1928, dateras till 11 oo-talet. Den låg
vid och v. om en långsträckt öppen plats, som
nu är bebyggd men vars v. och ö. sidor
markeras av nuv. Helgonagatan och Järntorgsgatan
och av vilken Järntorget är en liten rest. Den
bar under 1400-talet namnet ”Digra (stora)
gatan”, var en utvidgning av landsvägen Linköping
—Vadstena och tjänstgjorde som stadens
marknadsplats och torg. I stadens n. utkant låg S :t
Martins kyrka och ett stycke ö. om staden ett
omkr. 1220 anlagt hospital. Från mitten av
1200-talet skedde en stark inflyttning av tyska
köpmän och hantverkare till S. 1237 upprättades de
båda äldsta dominikanklostren i dåv. Sverige,
det ena i Sigtuna, det andra i S., helgat åt S:t
Olof. Då gården Munkgärdets ladugårdsbyggnad
1930 skulle tillbyggas, påträffades en del av
grundmurarna till detta kloster, vid vilket Petrus
de Dacia verkade en tid som lärare på 1270-talet.
På hans initiativ upprättade Ingrid Elovsdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
