Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skymningsfenomen - Skymnäs kraftverk - Skyros - Skyskrapa - Skyter - Skytien - Skytiska språk - Skytte (hos barrträd) - Skytte (krigshistoria) - Skytte (sportväsen) - Skytte, ätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
475
Skymnäs kraftverk—Skytte
476
resp, morgonrodnad. — Ett intressant och
praktfullt ljusfenomen iakttages i bergstrakter i
samband med skymning: i Alperna benämnt
Alpenglühen, alpglöd. Alptopparna lysas upp i
djupt, livligt köttröd färgton, och denna glöd
visar sig och försvinner periodiskt, allteftersom
solen sjunker. — Orsaken till s. har ännu icke i
detalj utforskats. Säkerligen har man dock att söka
förklaringen i ljusets böjning kring i luften
svävande småpartiklar och i ljusets diffusion i
atmosfären. Dessa fenomen verka med stor styrka,
då solen befinner sig i närheten av horisonten,
ty då måste dess strålar genomtränga ett tjockt
luftlager. Då man vet, att dessa fenomen
fullkomligt upphöra, då solen sjunkit i8° under
horisonten, kan man beräkna, att endast de delar av
atmosfären, som ligga under c:a 65 km över
jordytan, kunna vara verksamma.
Skymnäs kraftverk, i Klarälven, 10 km s. v.
om Uddeholm, byggdes 1937—40 av Uddeholms
ab. S. utnyttjar i två turbiner om tillsammans
16,200 kW jo m fallhöjd mellan Forshults och
Munkfors kraftverk.
Skyros (lat. Scyrus), grekisk ö bland
Spo-raderna i Egeiska havet, n. ö. om Eubea; 202
km2, omkr. 3,500 inv. ön är bergig och har en
vacker brokig marmor. På S. var enl. myten
Akilles dold bland konung Lykomedes’ döttrar,
och där fann Theseus (se d. o.) sin död. Under
korstågsperioden innehades S. en längre tid av
frankiska riddare under bysantinsk överhöghet,
sedan av venetianerna och blev slutligen turkiskt.
Skyskrapa (eng. skyscraper, himmelsskrapare),
höghus, vars våningsantal avsevärt överskrider
det normala maximum, d. v. s. 8 å 10. Denna
byggnadstyp, som mest tillgodoser af färsändamål,
har uppstått och utvecklats i Amerika sedan
1880-talet. Den första egentliga s. var Singer Building
i New York (1907, 41 vån.). Världens högsta s.
är Empire State Building (1931; 102 vån.) med
c:a 380 m höjd utom spira (se bilder å pl. vid
New York). Sverige erhöll sina första
byggnader av denna typ 1922—25, då de båda
Kungstornen vid Kungsgatan i Stockholm uppfördes med
16 vån. och 60 m höjd. S. konstrueras som
skelettbyggnad.
Skyter [sky’-] (grek. Sky’thSi, lat. Scy’thae),
sammanfattande beteckning för ett antal
folkstammar i forntiden med i olika källor högst
skiftande innebörd. I den antika traditionen från
Herodotos och framgent utgör s. en täml. diffus
beteckning för folken i nuv. s. Ryssland och
Västturkestan, och i överensstämmelse därmed
har namnet s. även i nyare tid använts som en
till sin egentliga innebörd högst oklar beteckning
för de forntida folken i ovannämnda område.
Forskningen har emellertid allt allmännare
förbehållit beteckningen för den folkgrupp — av
Herodotos o. a. antika förf, även kallad
skolo t e r —, som var det dominerande folkelementet
i nuv. s. Ryssland från den kimmeriska
vandringen (700-talet f. Kr.) till sarmaternas
invandring i landet v. om Don omkr. 200 f. Kr. Även i
de grekiska kolonier, som från början av 600-talet
f. Kr. anlades i s. Ryssland, voro s. det
domine
rande folkelementet, och dessas bebyggare
betecknades av grekerna med namnet mixellenes
(”biandgreker”). Betr. s:s härkomst har man
tidigare i allm. velat förfäkta deras
turkotata-riska el. mongoliska karaktär; numera har man
med ledning av resterna av s:s språk (huvudsaki.
personnamn hos de klassiska förf, samt i de
talrika grekiska inskrifterna från s. Ryssland)
kommit till den uppfattningen, att s. voro en
iransk folkgrupp. Deras språk ansluter sig till
den nordiranska språkgruppen. Ur s:s historia är
särsk. att nämna det härnadståg, som skytiska
skaror företogo mot Främre Asien under senare
hälften av 600-talet f. Kr., varvid de bl. a.
bidrogo till Assyriens undergång. 513 f. Kr.
företog Dareios I sitt berömda men resultatlösa
fälttåg mot s. över Donau. Vid sarmaternas invasion
dels kvarstannade s. i landet som underkuvade,
dels utvandrade de och inföllo bl. a. i Makedonien,
där de besegrades av konung Filip V. Spridda
rester av s. fortlevde i nuv. Ungern och
Trans-sylvanien ända fram till folkvandringstiden. —
Litt.: M. Rostovtzeff, ”Iranians and Greeks in
South Russia” (1922), ”The animal style in South
Russia and China” (1929), ”Skythien und der
Bosporus” (1931).
Skytien [sky’-], skyternas land.
Skytiska språk [sky’-], numera obruklig
språkvetenskaplig beteckning, innebärande ung.
dets. som nordiranska språk. Jfr Skyter.
Skytte, sjuklig företeelse hos barrträd,
kännetecknad av att barren torka och falla av. S. kan
förorsakas av svampangrepp, frost el. torka.
Viktigast av de parasitära formerna är tallskytte,
förorsakat av askomyceten Lophodermium
pi-nastri, som angriper särskilt unga tallplantor,
vilka ofta duka under. Angreppet visar sig på
hösten genom bruna fläckar. Följ, vår når
sjukdomen sin höjdpunkt, och barren falla av,
varefter på dem framkomma de egentliga
fruktkropparna, apothecierna. Infektionen äger rum
på eftersommaren; den kan motarbetas genom
besprutning med bordeauxvätska, genom
granristäckning av småplantorna under
sporspridnings-tiden och genom god kultur. Den svenska tallen
hör till de motståndskraftigare. Snarlik sjukdom
hos gran (granskytte) förorsakas av L. abietis.
Skytte, krigshist., äldre benämning på artilleri.
Skytte, sportv., se Skjutning och
Skytterö-relsen.
Skytte, ätter, härstammande från borgmästaren
i Nyköping Bengt Nilsson Skräddare (nämnd 1582
—1603), far till Lars Bengtsson (d. 1634), 1625
ståthållare på Stockholms och Uppsala slott samt
över dess län, adlad S. af Sätra (Brännkyrka
sn) 1619, samt till Ericus Benedicti Schroderus
och nedannämnde S. 1), adlad 1604, friherre S.
af Duderhof 1624; den sistn:s ätt, till vilken
hörde den av Viktor Rydberg i ”Fribytaren på
Östersjön” skildrade friherre Gustaf Adolf S.
till Strömsrum (1637—63), utslocknade med S. 2).
Den nuv. ätten S. af Sätra härstammar från
landshövdingen i Kristianstads och Blekinge län
Håkan Nilsson S. (d. 1688), brorson till Lars
Bengtsson S., 1645 adlad och adopterad på dennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
