Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skruvaktiebolaget (i Uddeholm) - Skruvflygare - Skruvnyckel - Skruvstycke - Skruvstäd - Skruvtving, tving - Skrymer - Skrymt, skrömt - Skrå - Skråköping - Skrålist - Skråp - Skråpuk - Skråväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
451
S kr uvf ly gar e—S kr åväsen
452
rostfri nit. Skruvfabriken var urspr. belägen i
Hagfors och ägdes från 1884 av Uddeholms ab.
Den övertogs 1935 av ab. Aug. Stenman,
Eskilstuna, varvid den överfördes på ett särskilt bolag.
Sedan 1951, då fabrikationen överflyttades till en
nyuppförd fabrik i Eskilstuna, är bolagets
officiella namn Eskilstuna
skruv-ab. Antal arbetare c:a 250.
Skruvflygare, se Helikopter.
Skruvnyckel, verktyg för dragning
av muttrar, bestående av en hävarm
med i ändan anbragt urtag, passande
till muttern. Är verktyget ställbart
efter olika mutterstorlekar el.
skallvidder, benämnes det skiftnyckel.
Skruvstycke, maskintekn., ett med
käftar försett, fast anbragt verktyg för
fasthållande av ett arbetsstycke under
bearbetning. Man skiljer mellan b
änk-och maskinskruvstycken,
varvid de senare ingå som del i el. äro
avsedda att anbringas i verktygsmaski-
ner (t. ex. fräsar el. slipmaskiner). Bänk-s.
finnas av två huvudtyper, näml, vinkel- el. b å
g-skruvstycken samt
parallellskruv-stycken. Vinkel-s. av grövre modell
benämndes förr även skruvstäd. De moderna
paral-lell-s., som numera äro i det närmaste
allenarå-dande, utföras även av pneumatisk el. hydraulisk
typ, d. v. s. utan skruv, varvid dock benämningen
s. har bibehållits.
Skruvstäd, se Skruvstycke.
Skruvtving, t v i n g, anordning för provisorisk
sammanhållning av två el. flera arbetsstycken.
S. består av en U-formig kropp (av trä el. järn),
varvid ena skänkeln är försedd med en
genomgående, mot den andra skänkeln rörlig skruv.
Motsv. snickeriverktyg, vid vilket den ena
skänkeln är stegvis flyttbar gentemot den andra,
kallas knekt el. 1 i m k n e k t.
Skrymer, jätten i sagan om Tors färd till
Utgårda-Loke i Snorres Edda.
Skrymt, s k r ö m t, spökeri, trolltyg, spöken,
farligt naturväsen.
Skrå. 1) Se Båtskrå. — 2) Förr vid
sjöartilleriet använd projektil, bestående av en cy-
Vinkelskruvstycke
(äldre typ).
Parallellskruvstycke.
Maskinskruvstycke med
graderad bottenplatta.
lindrisk skråkappe av järnplåt el.
skråsäck av segelduk, i vilken ett antal smärre
järnkulor voro inlagda. — 3) Se Skråväsen.
Skråköping, liksom Grönköping, Kråkvinkel
m. fl. skämtsam benämning på (efterbliven)
småstad.
Skrålist, ett enkelt listverk, vars profil bildas
av två i en trubbig vinkel sammanlöpande linjer.
S. nyttjas ofta som enda sockelprofilering;
förekommer även som led i en av flera lister
sammansatt rikare sockelbildning.
Skråp, bot., namn på släktet Petasites.
Skråpuk, åkerspöke, fågelskrämma; vidrig
ansiktsmask.
Skråväsen har i senare tid blivit
kollektivbeteckningen för allt vad som hört till de forna
hantverksorganisationerna.
Skrå, urspr. ett berett skinn, pergament,
betecknade sedan en på ett dylikt skriven
handling. Med tiden kom skrå vanl. att avse sådana
urkunder, som berörde hantverkskorporationer,
och till slut dessa yrkessammanslutningar själva,
alla i ämbeten organiserade yrkesidkare i landet.
Hantverkeriernas rättigheter och skyldigheter
fastställdes genom skråordningar, som utfärdades
av någon offentlig myndighet, under nyare tid
av konungen. De äldre (före 1669 års) svenska
skråordningarna, som till uppställning och
innehåll likna motsv. tyska urkunder, innehöllo mer
el. mindre utförliga stadganden för ämbetenas
organisation och verksamhet. Synnerligen
omsorgsfullt genomarbetade äro de allmänna
ordningarna av 1669 och 1720.
Till Norden överflyttades från sydligare länder
under medeltidens senare århundraden en fullt
utbildad organisation för hantverkerierna.
Yrkes-männen voro strängt uppdelade efter sina yrken,
och de fingo icke arbeta inom ett annat yrkes
område. Hantverksorganisationerna voro
privilegierade och stodo under personlig kontroll av
stadens myndigheter. I varje stad, där det fanns
ett visst antal mästare, kunde ett ämbete
inrättas. I äldre tider fanns för de flesta yrkena blott
ett el. ett par ämbeten i hela Sverige, till vilka
alla mästarna i riket voro anslutna. Under
1700-talet växte antalet mästare i landsortsstäderna
avsevärt, och nya ämbeten upprättades därför i stor
utsträckning. Vid skrånas upphörande 1846 fanns
ett hundratal yrken med ämbeten inom landet.
Ämbetenas och gesällskapens inkomster bestodo
i kvartalsavgifterna, böter, räntor på utlånade
medel och i hyror, om ämbetet hade egen
fastighet. Utgifterna voro ej stora. Rätt stora belopp
slukade de processer, som ämbetena förde, och
jakten efter i ämbetenas ögon illojala
konkurrenter, ty trots privilegier o. a. skyddsåtgärder
voro skråmästarna icke utan konkurrenter.
Konungen själv och adeln hade näml, rätt att för
sina behov hålla hantverkare, och dessa åtogo
sig emellanåt även annat arbete. För att, som det
hette, inskaffa i landet särskilt skickliga
yrkesmän införde man frimästare, som, sedan de
fått burskap, fingo laglig rätt att jämsides med
skråmästarna arbeta i städerna. Därjämte fanns
det s. k. gärningsmän på landet, vilka hade
[-Skiftnyckel.-]
{+Skift-
nyckel.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
