Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjukförsäkring - Sjukgymnast - Sjukgymnastik, rörelseterapi, mekanoterapi - Sjukhem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Sjukgymnast—Sjukhem
250
genomgripande ändringar vid 1953 och 1954 års
riksdagar har lagen kunnat träda i kraft fr. o. m.
1955. S. är dels obligatorisk, dels frivillig. Den
obligatoriska s. omfattar praktiskt taget alla
rikets invånare. Fr. o. m. fyllda 16 år är man
medl. av sjukkassa; dessförinnan är man
försäkrad i egenskap av barn. Till skillnad från
bestämmelserna i 1947 års lag skola även de
hem-arbetande gifta kvinnorna vara självständigt
försäkrade sjukkassemedl. S. omfattar dels
sjuk-vårdsförsäkring, dels sjukpenningförsäkring.
Den förra, som avser ersättning för läkarvård,
sjukhusvård och läkemedel samt resa till och från
läkare el. sjukhus och i vissa fall sjukgymnastik
m. fl. sjukvårdande åtgärder, är obligatorisk för
alla sjukkassemedl. Sjukpenningförsäkringen är
obligatorisk för sjukkassemedl. med en
årsinkomst av förvärvsarbete av minst 1,200 kr och
även för icke förvärvsarbetande gifta kvinnor,
som icke ha folkpension; K. m:t kan helt el.
delvis undantaga stats- och kommunalanställda
tjänstemän m. fl., men detta har ej skett. I stället
ha sjuklönerna minskats med motsvarande belopp.
Grundsjukpenningen på 3 kr skall vara lika för
alla. Medl. med årsinkomst av tjänst av minst
1,800 kr skola vara försäkrade för
tilläggs-sjukpenning, varierande mellan 1 och 17
kr. Frivillig sjukpenningförsäkring kan
meddelas åt medl. med annan förvärvsinkomst än av
anställning samt åt studerande och jämställda.
Sjukhjälpstiden är för sjukhusvården och
sjukpenningen begränsad till 2 år. Finansieringen av
den obligatoriska s. faller till omkr. 44% på de
försäkrades avgifter, medan 29 % täckas av
statsbidrag och 27 «/o av arbetsgivarna. Kostnaden
för den frivilliga s. faller till 4/s på de
försäkrade och till Vs på staten. Totalkostnaderna
beräknas till c:a 800 mkr. — Vid 1954 års riksdag
beslutades, att den obligatoriska
yrkesskadeförsäkringen skall samordnas med s. under
skadeersättningens första 90 dagar. Härigenom
vin-nes bl. a. väsentlig besparing av
administrationskostnader och tages ett första viktigt steg i
riktning mot en önskvärd samordning av hela
socialförsäkringen.
Sjukgymnast, av Medicinalstyrelsen
legitimerad person med rätt att yrkesmässigt utöva
sjukgymnastik och massage. För legitimation
fordrades före omorganisationen av Gymnastiska
centralinst. (1934) för kvinnor att ha genomgått
nämnda inst., Arvedsons gymnastikinst. (1902—
1937) el. Sydsvenska gymnastikinst. (sedan 1909),
för män att ha avlagt gymnastikdirektörsexamen
vid Gymnastiska centralinst. Fr. o. m. 1934
krä-ves avlagd sjukgymnastexamen vid något av ovan
nämnda inst. Manlig s. måste först ha
genomgått gymnastiklärar- (2-årig) samt därefter
sjukgymnastkursen (2-årig). Förutom legitimerade s.
finnas icke-legitimerade, som erhållit kortare
utbildning (intill 1 års) i massageteknik för lärare
el. s. Jfr Sjukgymnastik och Massage.
Sjukgymnastik, rörelseterapi,
meka-n o t e r a p i, användningen av systematiskt
ordnade gymnastiska rörelser vid behandling av vissa
sjukliga tillstånd. — Herodikos från Selymbria
(600-talet f. Kr.) införde i Grekland en
sedermera rikt utbildad s. Han var urspr. paidotrib men
utbildade efter hand en sundhetslära, omfattande
dietetik, massage och olika slag av
kroppsövningar. Utövarna av denna sundhetslära benämnde
han gymnastai. De behandlade emellertid även
vissa sjukdomar, t. ex. vattusot och epilepsi, och
lågo därför i ständig fejd med läkarna samt även
med paidotriberna, och Galenos (d. 201 e. Kr.)
kallade dem föraktfullt för kvacksalvare. Under
renässanstiden ivrade iatrofysiska skolan
(1600-talet) för en vidsträckt användning av s. En
mera systematiskt utbildad metod tillkom dock
först genom P. H. Ling och dennes efterföljare
(L. G. Branting m. fl.), som tillämpade det
pedagogiska gymnastiksystemet vid behandling av
sjukdomar, ej blott för direkt inverkan på
stöd-je- och rörelseorganen utan även för att mera
indirekt öva inflytande på andra organ samt på
organismen i dess helhet. Ett stort antal
rörelseformer utarbetades i detta syfte, huvudsaki.
under mitten och senare hälften av 1800-talet, såväl
i Sverige som i utlandet av gymnaster, utgångna
från Gymnastiska centralinst. i Stockholm.
Numera har läkarkåren själv i stor utsträckning
omhändertagit denna gren av läkekonsten. I
Sverige, där man 1934 vidtog en genomgripande
omorganisation av Gymnastiska centralinst. och
därmed även av övriga legitimerade gymnastiska
ut-bildningsanstalter (jfr Sjukgymnast), har man
godtagit ett skiljande av friskgymnastik- och
s.-utbildningen samt en närmare anknytning av den
senare till det medicinska undervisningsväsendet.
— Till den hittills avhandlade s. k. manuella
s. kom i Sverige på 1850-talet den maskinella,
då G. Zander började konstruera särskilda
apparater till utförandet av i s. brukliga rörelser
m. m. varigenom en godtagbar behandling kunde
erhållas till betydligt billigare pris. — Inom båda
grupperna skilj er man på aktiva, passiva
och motstånd s-(duplicerade) rörelser. De
aktiva utföras av patienten ensam; de passiva av
rörelsegivaren med någon kroppsdel av patienten,
som härvid ej gör motstånd; motståndsrörelserna
utföras av patienten med motstånd av
rörelsegivaren (apparaten) el. tvärtom. — S. i förening
med massage har under de senaste årtiondena
kommit till alltmer ökad användning vid våra
sjukhus. Ur medicinsk synpunkt finner s. sin
tillämpning framför allt inom 2 stora
sjukdomsgrupper: 1) vid olika former av
hållningsdefor-miteter — här ofta kombinerad med en rent
orto-pedisk behandling —, 2) som efterbehandling vid
olika sjukliga tillstånd i leder och muskler. Inom
den förstnämnda gruppen avser s. att avhjälpa
den felaktiga ställningen genom uppövning av
bestämda muskelgrupper under samtidig
förbands-teknisk korrigering, inom den sistnämnda ett
återställande av en led- el. muskelfunktion, som
genom en sjuklig process upphävts el. inskränkts.
Sjukhem, större el. mindre anstalt, avsedd för
vård åt sjuka under förhållanden närmast motsv.
vård i hemmen, men som genom sin utrustning
och organisation har möjligheter att bereda bättre
vård. S. kunna vara dels privata, dels anordnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
