Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sergel (Sergell), Johan Tobias - Sergelpriset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Sergelpriset
48
ställning av manlig kraft och trotsande vilja och
av vek kvinnlig fägring, fången i vanmakt,
utgör det mest fulländade uttrycket för S:s
konstnärliga personlighet. Från Romåren må äyen
nämnas marmorstatyn ”Venus som stiger ur
badet”, antikpåverkad och samtidigt sensuell i
rokokons anda, och marmorkopian efter den antika
”Apollino”.
Sommaren 1778 hemkallades S. för att
efterträda Larchevéque i hans befattningar vid hovet
och Konstakad. Åren i Rom hade givit upphov
till de verk, på vilka hans storhet såsom
skulptör huvudsaki. grundas. Förhållandena i Sverige
skulle icke främja hans fortsatta utveckling. På
försommaren 1779 var konstnären tillbaka i
Stockholm. I slutet av året kallas han till prof,
vid Konstakad. Vid Gustav III:s hov väntade
man med otålighet hans ankomst och skyndade
att ge honom beställningar, i första rummet
porträtt av kungafamiljens medl. och av personer ur
de högsta kretsarna. Till porträttbeställningarna
hörde på sätt och vis även den på konungens
önskan utförda marmorkopia av den antika
”Venus Kallipygos”, som försågs med grevinnan
Ulla von Höpkens huvud. Detta frivola skämt
var den största beställning konstnären erhöll av
Gustav III.
S. fick även övertaga två uppgifter, som
Larchevéque ej hunnit slutföra före sin avresa:
monumentet över Cartesius i Adolf Fredriks
kyrka och utsmyckningen av sockeln till Gustav II
Adolfs ryttarstaty. Cartesiusmonumentet visar,
att S. ännu ej förlorat sammanhanget med
barocken. Gruppen för Gustav Adolfsstodens
posta-ment, ”Oxenstierna och Historien” — gjuten i
brons och uppställd på avsedd plats först 1906
—, är till idén barock men har erhållit en
nyklassisk formgivning. Detsamma gäller om
altartavlan med Kristi uppståndelse i Adolf Fredriks
kyrka (gips). Dessa arbeten fingo sin slutliga
utformning, sedan S. återkommit från en ny resa
till Italien, vilken han 1783 fick företaga i
Gustav III:s uppvaktande följe. Bland de få
skulpturer utanför porträttets område, som S. fr. o. m.
denna tid utförde, märkas änglar för Klara kyrka
och Karlstads domkyrka, kandelaberfigur av en
kvinna med en skål på huvudet (fri kopia efter
antiken) och ”Ceres sökande Proserpina” (alla i
gips; änglarna i Klara kyrka huggna i marmor
1904)-
Omständigheterna efter hemkomsten voro ej
ägnade att låta konstnärens fritt skapande
ingivelse komma till sin rätt inom hans eget
egentliga område. Han tog skadan igen som tecknare
och lät sin penna gestalta en mängd figurer och
scener ej minst ur den dagliga omgivningen. I
dessa teckningar röjer sig utom den plastiska
formbegåvningen en stor förmåga av livfullt
berättande och utpräglat måleriska anlag. S. rörde
sig i den gustavianska tidens olika
Stockholmskretsar med en naturlig värdighet. Vi möta i
hans umgänge aristokrater, diplomater, författare,
konstnärer, sceniska artister av bägge könen.
Bland hans närmaste vänner voro Carl August
Ehrensvärd, Elias Martin, Desprez och Bellman.
Johan Tobias Sergel: Självporträtt. Sergel vid en
vin-fiasco. Pennteckning och lavyr. 1791. Se även pl. och
bild å sp. 603 vid Bellman samt bild vid C. A.
Ehrensvärd, sp. 351.
Hans sista storverk blev den minnesstod, med
vilken Stockholms borgerskap 1790 beslutit hedra
Gustav III och som avtäcktes 1808. I denna stora
staty i brons, som erhöll en verkningsfull
uppställning på Skeppsbron i Stockholm, förhärligade
han i anslutning till Apollo di Belvederefiguren
hjälten och kulturfrämjaren. — Staten inköpte
S:s efterlämnade modeller och utkast, och hans
verk äro i huvudsak samlade på Nationalmuseum,
där även de flesta teckningarna finnas. Många
småskulpturer kommo 1942 till Nationalmuseum
med Fullerösamlingen. På det sergelska familj
e-godset Spånga och i Uppsala univ. finnas en del
arbeten. — Litt.: C. R. Nyblom, ”J. T. S.”
(1877); J. Lange, ”S. og Thorvaldsen” (1886);
G. Göthe, ”J. T. S.” (1898) och ”J. T. S:s
skulpturverk” (1921); H. Brising, ”S:s konst”
(1914); L. Looström, ”J. T. S.” (s. å.); O.
An-tonsson, ”S:s ungdom och Romtid” (1942).
Sergelpriset utdelas av Konstakad. vart 5:e år
på årsdagen av J. T. Sergels död, 26/s, ”till
konstutövare på skulpturens område, som är
svensk medborgare”. Priset, c:a 5,000 kr,
instiftades 29/s 1940, och den dåv. s. k. Sergelfonden
lades ”till grundplåt för den nya
Sergelprisfon-den”. Pristagaren tilldelas också ett exemplar i
guld av den av prof. Erik Lindberg skapade
min-nesplakett, vilken Konstakad. slagit 1914 vid
100-årsminnet av Sergels död. S. utdelades f. ggn 1945
till Carl Eldh och tillföll 1950 Ivar Johnsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
