Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selaginella, dvärglummer - Selander, Anton - Selander, Hjalmar - Selander, Sten - Selaön - Selb - Selborne, Roundell Palmer - Selbruten (sadelbruten) - Selbusjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
955
Selander—Selbusj ön
956
Selaginella selaginoides,
dvärglummer.
ginoides, dvärglum-
mer, en liten gulgrön,
mossliknande växt på
fuktig gräsmark, före-
trädesvis i de nordliga-
re trakterna. Bland öv-
riga arter märkes den i
Amerika växande upp-
ståndelseväxten,
S. lepidophylla, bekant
för att vid torka hop-
rulla sina grenar och
anta klotform. Så hop-
rullad kan den hålla
sig vid liv många år för
att sedan vid vattentill-
försel åter leva upp.
Sela’nder, Johannes Anton, publicist (f. 1887
27/n), red. för Hudiksvalls Nyheter 1914—20,
chefred, för Eskilstuna-Kuriren sedan 1920; 1933
—44 ordf, för den av honom grundade samman-
slutningen Förenade landsortstidningar. S. var
en av stiftarna av Sveriges frisinnade ungdoms-
förbund 1909 och led. av dess styrelse, 1921—23
v. ordf. S:s politiska journalistik har känneteck-
nats av strängt fasthållande av liberala grundsat-
ser, stor självständighet mot det egna partiet och
skarp kritik av det socialdemokratiska arbetar-
partiet. Under 2 :a världskriget uppträdde S. med
skärpa mot försök till anpassning efter de kon-
tinentala diktatursystemen. Han utgav 1945 ”För
Norge”.
Sela’nder, Hjalmar, skådespelare och teater-
ledare (1859—1928). Han var anställd vid olika
teatrar i Göteborg och Stockholm, reste i lands-
orten, ledde från 1889 eget sällskap, 1893—95
Malmö teater, 1895—1900 två sällskap, det ena
lyriskt, 1900—01 Teatern vid Karlavägen i Stock-
holm (f. d. Cirkus), 1901—09 dramatiskt sällskap
i landsorten och 1909—25 Nya teatern i Göteborg.
S. var en samvetsgrann och redbar teaterledare,
som höll en förträfflig repertoar. Som skådespe-
lare ägde han myndighet och kunnighet. S. var
sedan 1886 g. m. Concordia S., f. Hård
(1861—1935), en särskilt i äldre borgerliga roller
utmärkt skådespelerska.
Sela’nder, Nils Sten Edvard, botaniker, för-
fattare (f. 1891 V7), fil. kand, i Uppsala 1917,
fil. dr 1950, doc. i växtbiologi vid Uppsala univ.
1951; led. av Svenska akad. 1953. S. debuterade
1916 med diktsaml.
”Vers och visor”, var
anställd som litterär
rådgivare i Dahlbergs-
ka förlaget 1918—20,
i Albert Bonniers för-
lag 1923—26 och 1928
—30, litteraturkritiker
i Stockholms Dagblad
1926—28, i Dagens
Nyheter 1929—35, lit-
teratur- och teaterkri-
tiker i Svenska Dag-
bladet från 1936; 1930
—36 litteraturkrönikör
i radio. Lärjunge till R. Sernander, har S. främst
inriktat sig på studiet av kärlväxtfloran i Lapp-
marken. Han gjorde som ordf, i Svenska natur-
skyddsfören. 1936—47 en betydande insats. S. fort-
satte sin lyriska alstring med ”Gryning” (1917),
”Tystnadens torn” (1918) och ”Vägen hem”
(1920), mest osjälvständig diktning, påverkad av
bl. a. nittiotalet, som han senare själv tagit avstånd
från, och slog igenom som företrädare för 1920-
talets mera idylliska realism och borgerliga re-
flexionslyrik med ”Vår herres hage” (1923), följd
av ”Staden” (1926) och ”En dag” (1931), S:s
mest karakteristiska diktsaml., samt ”Sommarnat-
ten” (1941); ”Dikter från 25 år. 1916—41”
(1942) är ett urval av S:s lyrik. Hans mest be-
kanta poem, ”En bondestudent”, vittnar om hans
sinne för tradition och hans humanistiska patos.
S. har också framträtt som översättare av ut-
ländsk lyrik och utg. essäsaml. ”Européer, ame-
rikaner och annat” (1930), ”Modernt” (1932)
och ”Pegaser och käpphästar” (1950). S. kommer
som prosaförf. bäst till sin rätt, när han tar upp
ämnen från sitt naturvetenskapliga intresseom-
råde, ”Svensk mark” (1934), ”Mark och männi-
skor” (1937), ”Den gröna jorden” (1941), ”Lapp-
land. Några sommarströvtåg” (1948) och ”Strän-
der” (1951). ”Finsk front” (1940) är ett repor-
tage från finsk-ryska kriget 1939—40. S. har
gjort en insats med en rad antologier.
Selangor [eng. utt. salä^a], stat inom Ma-
lajiska federationen, på Malackas västkust; 8,184
km2, 710,788 inv. (1947). Landets ekonomi är
baserad på tenngruvorna och gummiplantagerna.
Huvudstad är Kuala Lumpur.
Selaön, största ön i Mälaren, i Stallarholmens
storkommun i Södermanland, ö. om Tynnelsö-
fjärden vid Strängnäs och skild från fastlandet i
s. av den 0,2—1 km breda Vaxängsfjärden; 91,32
km2, 1,807 inv. (1951). ön genomdrages av En-
köpingsåsen. På dess s. del ligger ett av Söder-
manlands största järnål der sgravfält med tusen-
tals gravar.
Selb [zälp], stad i n. ö. Bayern, vid gränsen
mot Böhmen; 18,500 inv. (1949). S. är Tysklands
främsta centrum för porslinsindustri, med Ro-
senthal, Hutschenreuther o. a. berömda firmor.
Selborne [se’lbån], Roundell Palmer,
1 :e earl av, engelsk jurist och politiker (1812
—95). Han invaldes 1847 i underhuset som pee-
lit, hade 1861—66 plats i Palmerstons regering,
var 1872—74 och 1880—85 lordkansler under
Gladstone samt genomförde 1873 en betydelsefull
rättegångsreform. Gladstones kyrkliga och irländ-
ska politik framkallade brytning mellan honom
och S., som övergick till de liberala unionisterna.
S:s självbiografi, ”Memorials” (4 bd, 1896—98),
utgavs postumt av hans dotter.
Selbruten (sadelbruten) kallas en häst,
som skadats genom olämplig sele el. sadel, fel-
aktig anspänning, för tunga lass, ryttare el.
packning. Skadorna kunna visa sig antingen som
ytliga sår el. som små bölder, vilka brista och
bilda sår.
Se’lbusjön, sjö i Sör-Tröndelag fylke, Norge,
s. ö. om Trondheim, 59 km2, 160 m ö. h.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
