Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schütz, Heinrich - Schäfer, Dietrich - Schäfer, E. A. - Schäfer, Heinrich - Schäfer, Wilhelm - Schäferhatt - Schäferhund, schäfer - Schäferi - Schäktning - Schäs - Schäslong - Schöffen - Schöffer (Scheffer), Peter - Schöldström, Birger - Schön, W. E. von - Schönbeck, Henrik - Schönbein, Christian - Schönberg, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
901
Schäfer—Schönberg
902
i Danmark 1633—35, 1637 och 1642—44. — S:s
verksamhet för den protestantiska kyrkomusiken
blev av utomordentlig betydelse. Han byggde upp
en egen konstmusik efter den nya italienska som
mönster. De konstformer han huvudsaki. valde
blevo de rent luters-
ka: passion och psalm.
Av stor betydelse för
gudstjänstmusiken ble-
vo särskilt hans
”Symphoniæ sacræ”,
”Geistliche Konzerte”
och ”Psalmen Da-
vids”. Av de större
cykliska verken mär-
kas de fyra passioner-
na efter de fyra
evangelierna, julora-
toriet (först 1908 fun-
net fullständigt i Upp-
sala univ-bibl.), ”7
Worte Jesu” m. fl. — Biogr. av H. J. Moser
(1936).
Schäfer, Dietrich, tysk historiker (1845—
1929). Han blev prof, i Jena 1883, i Tübingen
1888, i Heidelberg 1896 och var prof, i Berlin
1903—21. S. var framför allt kännare av hanse-
städernas historia och skrev bl. a. ”Die Hanse-
städte und König Waldemar von Dänemark”
(1879) och ”Die Hanse” (1903). Han utgav vi-
dare ”Geschichte von Dänemark” (2 bd, 1893—
1902) och stora översiktsarbeten, ss. ”Weltge-
schichte der Neuzeit” (2 bd, 1907) och ”Deutsche
Geschichte” (2 bd, 1910). Som framstående ur-
kundsutgivare framträdde S. bl. a. med 3:e avd.
av ”Hanserecesse” (9 bd, 1881—1913) och bd 4
av ”Hansiche Geschichtsquellen” (1887). S:s tysk-
nationella övertygelse behärskar i hög grad hans
”Kolonialgeschichte” (1903). S:s minnen, ”Mein
Leben”, utkommo 1926.
Schäfer, E. A., se Sharpey-Schaefer.
Schäfer, Heinrich, tysk egyptolog (f.
1868), dir. för de preussiska statsmuseernas
egyptiska avd. 1914—35. S. har som filolog syss-
lat särsk. med fornegyptisk medicin och hiero-
glyfiska inskrifter från Egyptens etiopiska tid
samt med nubiska språket. Senare ha S:s studier
samlat sig kring egyptisk konst. Hans förnämsta
arbete är ”Von ägyptischer Kunst” (1919, 3:e
uppl. 1930).
Schäfer, Wilhelm, tysk författare (1868—
1952). S., som ville skapa en folklig konst, skrev
korta berättelser, som han kallade anekdoter,
noveller, romaner, bl. a. ”Der Hauptmann von
Köpenick” (1930) och ”Mit sechzig Jahren” (3
bd, 1931—33), samt historisk-filosofiska, pedago-
giska och kulturhistoriska arbeten, främst ”Die
dreizehn Bücher der deutschen Seele” (1922), en
starkt personligt hållen tysk kulturhistoria.
Schäferhatt (av ty. Schäfer, herde), stor mjuk
halmhatt med fram- och baktill nedböjt brätte.
Kom på modet under 1700-talets senare del och
blev åter modern på 1850-talet. — Se bild vid
Lundberg, sp. 118.
Schäferhund, schäfer, se Hundraser.
Schäferi (av ty. Schäfer, herde), fårskötsel,
bedriven i större skala som affärsrörelse. Om
den omfattar huvudsaki. produktion av avels-
djur, kallas s. stamschäfer i.
Schäktning, se Skäktning.
Schäs (fr. och eng. chaise, stol), eg. ett en-
sitsigt, tvåhjuligt åkdon för en häst. Senare även
lättare fyrhjuligt fordon med två framåtvända
likadana säten.
Schäslong [-lå’q] (fr. chaise longue), ”lång
stol”, numera ett slags vilsoffa med karm vid
ena ändan. S. har i Sverige nyttjats fr. o. m.
rokokon, till en början särskilt i form av två
stolar med ryggstöd, uppställda på var sin sida
om en bred pall.
Schöffen, ty., bisittare i domstol. Om institu-
tionens uppkomst i karolingiska riket och utveck-
ling i Frankrike se Echevins. I Tyskland bibe-
höll sig schöffeninrättningen in i nyare tiden,
men den förlorade småningom i betydelse och
försvann helt på 1700-talet. Genom straff process-
lagen 1877 infördes s. på nytt i rättskipningen,
men endast med en jurys uppgift. Den nya
domstolslagen 1924 ändrade dock detta därhän,
att s. ingå som en viktig beståndsdel, som med-
domare, i vissa domstolar.
Schöffer (S c h e f f e r), Peter, tysk bok-
tryckare (omkr. 1425—1502), se Boktryckar-
konst, sp. 399.
Schöldström, Birger Fredrik, författare
(1840—1910). Han utgav 1883—1908 ett stort
antal personhistoriska böcker (”Bakom fäld ridå”,
1888, ”Zigzag”, 1895, ”Svenskarne under Danne-
brogen 1848—50”, 1903, med tillägg 1905, ”Vid
pulpeten n:r 14”, 1908, m. fl.).
Schön, W. E. von, se Schoen, W. E. von.
Schönbeck, Henrik Olof, präst, politiker
(1810—96). Han blev fil. mag. i Lund 1829, doc.
i estetik 1831, tog prästexamen 1838 och blev
kyrkoherde i Hässlunda 1840, i Kvistofta 1858
samt kontraktsprost 1869. Han var 1802—66 och
1867 folkskolinspektör, satt 1856—58 i präste-
ståndet och 1876—88 i F. K. S. var en liberal
politiker med betydande inflytande, en klok tak-
tiker och hade goda förbindelser med pressen.
Hans memoarer, utg. 1927 under titeln ”Prela-
ter”, äro delvis ovederhäftiga genom S :s hätska,
okritiskt skvalleraktiga och insinuanta skrivsätt
(jfr recension av E. Thermænius i Svensk Tid-
skr. 1928). Brev till S. förvaras i Kungl. bibi.
Schönbein [-bäin], Christian Friedrich,
tysk kemist (1799—1868), från 1828 prof, vid
univ. i Basel. Han upptäckte ozon (1839), bom-
ullskrut (1846) och kollodium (1856). Han gav
en teori för oxidationsförloppet.
Schönberg, Anders, historiker (1737—1811),
efter tjänstgöring i Svea hovrätt och Kanslikol-
legium rikshistoriograf 1762, riksheraldiker 1773,
kansliråds titel 1776. S. är framför allt känd
genom sitt stora författningshistoriska verk,
”Historiska bref om det svenska regeringssättet
i äldre och nyare tider”, som avsåg att uppvisa
kontinuiteten mellan äldre svensk statsrätt och
1772 års R. F. Tryckningen påbörjades 1777
men avbröts följ, år, då Gustav III, som nu höll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
