Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schück, 1. Henrik - Schück, 2. Adolf - Schückring, 1. Walther - Schückring, 2. Levin - Schyl (Schylow), Jules - Schüldt, Frithiof - Schymberg, Hjördis - Schütt - Schütz, Heinrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
899
S chücking—S chütz
900
de Staèl” (1905), ”Engelbrekt” (1915, 2:a uppl.
1916), ”Vår förste författare” (Petrus de Dacia,
1916), ”Shakspere och hans tid” (2 bd, 1916),
”En äfventyrare” (Lars Wivallius, 1918), ”Mes-
senius” (1920), ”Ett porträtt från frihetstiden”
(C. R. Berch, 1923), ”Från Linnés tid” (Petter
Forsskål, s. å.), ”Alfred Nobel och’ hans släkt”
(1926), ”Lars Salvius” (1929), ”Johan Hadorph”
(1933) och ”Elis Schröderheim” (1942). S. publi-
cerade vidare memoarer och dagböcker, ”A. F.,
Skj öldebrands memoarer” (5 bd, 1903—04), ”R.
F. Hochschilds memoarer” (3 bd, 1908—09), ”Ur
Axel Reuterholms dagbok” (1921), och korrespon-
denser (”Gustavianska brev”, 1918, ”Gustaf HI:s
och Lovisa Ulrikas brevväxling”, 1919) samt
redigerade flera delar av ”Svenska memoarer
och bref” (10 bd, 1900—06). Redan tidigt började
S. utarbeta en ”Världslitteraturens historia”, av
vilken utkommo 2 bd (”Antiken”, 1900, ”Den
israelitiska litteraturen”, 1906). Det alltför brett
lagda verket slutfördes ej men fick en ersättning
i ”Allmän litteraturhistoria” (6 bd, 1919—26;
postumt ha utkommit en av S. bearbetad ny uppl.
av bd 1—6, 1946—53). S. har även i smärre avh.
och större översikter behandlat ämnen ur den
politiska, religions- och kulturhistorien (”Svenska
folkets historia”, 2 bd, forntiden och medeltiden,
1914—15, ”Studier i Ynglingatal”, 1905—10,
”Från det forna Upsala”, 1917, ”Kulturhistoriska
skizzer”, 1922, ”Den svenska förlagsbokhandelns
historia”, 2 bd, 1923, ”Kungl. Vitterhets historie
och antikvitetsakad.”, 8 bd, 1932—44, ”Äldre aka-
demier före den svenska”, 1934, ”Svenska akad:s
historia”, 7 bd, 1935—39). Ivrig och vaken rese-
när, publicerade S. en rad reseskildringar (”Ur
en resandes anteckningar”, 3 bd, 1900—09, ”Från
Campagnan och Sierran”, 1916). Hit kan också
räknas ”Rom. En vandring genom seklerna” (2
bd, 1912—14, ny utvidgad uppl. 1923). S. utgav
”Världslitteraturen i urval och öfversättning” (3
bd, 1932, 2:a revid. uppl. 3 bd, 1948—53) och
efter O. Levertins plan tills, m. R. G:son Berg
”Sveriges nationallitteratur 1500—1900” (1907—
12, ny uppl. 1921—22). — Litt.: K. Hagberg,
”H. S. som förf.” (i Svensk litteraturtidskr.,
1939); H. S. Nyberg, ”H. S.” (1948); A. Schück,
”Min far” (s å., utg. av E. Malmberg).
2) Adolf Henrik S., den föreg:s son, histo-
riker (f. 1897 21/’), blev 1926 doc. i historia vid
Stockholms högsk. samt är sedan s. å. bibliote-
karie vid Vitterhets-, historie- och antikvitets-
■akad:s bibi. S. är medeltidshistoriker och speciali-
serade sig först på skedets svenska stadshisto-
ria, där han bl. a. förf. ”Studier rörande det
svenska stadsväsendets uppkomst och äldsta ut-
veckling” (dr-avh., 1926). Han har vidare utg.
”Det katolska västerlandet och Ryssland” (i
”Norstedts världshistoria”, 5, 1936) och ”Histo-
risk atlas” (1934). Hans senare produktion om-
fattar främst studier rörande Sveriges forntida
territoriella indelning och medeltidsgeografi.
Schücking. 1) Walther S., tysk folkrätts-
lärd och politiker (1875—1935), prof, i Breslau
1900, vid handelshögsk. i Berlin 1921, i Kiel 1926
—32. S. tillhörde nationalförsamlingen i Weimar
1919—20 samt 1920—28 tyska riksdagen som
demokrat, medl. av tyska fredsdelegationen i
Versailles 1919, blev 1932 ord. domare i Fasta
mellanfolkliga domstolen i Haag. Redan före 1 :a
världskriget anhängare av mellanfolkligt samför-
stånd på pacifistisk grund och som statsrätts-
lärare för en demokratisering av författnings-
livet, kom S. efter kriget på spänd fot med le-
dande kretsar i Tyskland och lämnade 1933
landet. S. utgav jämte M. Mortgelas ”Die deut-
schen Dokumente zum Kriegsausbruch” (4 bd,
1919).
2) Levin Ludwig S., den föreg:s bror, litte-
raturhistoriker (f. 1878), prof, i engelska språket
och litteraturen i Jena 1910, i Breslau 1916, i
Leipzig 1925—44. S. har främst ägnat sig åt
studiet av Shakespeare och hans tid. I metodiskt
avseende har han energiskt understrukit vikten
av ett sociologiskt betraktelsesätt. Han har utg.
bl. a. ”Die Charakterprobleme bei Shakespeare”
(1919)-
Schyl (eg. Schylow, urspr. Svensson), J u-
les Victor Richard, målare och grafiker (f.
1893 12/io). Efter teckningslärarex. i Stockholm
studerade S. 1917—19 vid Kunstakademiet i Kö-
penhamn’ samt under resor i utlandet. Sedan 1920
är han teckningslärare vid Malmö stads yrkes-
skolor. S. företräder ett romantiskt, fantasifullt
måleri med dragning mot arrangerade, teater-
aktiga uppställningar. — Litt.: H. Hedemann-
Gade, ”J. S., artist och romantiker” (1943).
Schüldt, Frithiof Johannes, målare (f.
1891 9/ö). S. studerade vid Konsthögsk. 1910—12
och har gjort studieresor till Frankrike och Ita-
lien. Han anknöt någon tid under 1920-talet till
den s. k. nya sakligheten men övergick omkr.
1930 till ett mera koloristiskt måleri, ofta starkt
inspirerat av Bonnard. S. var 1939—49 prof, i
målning vid konsthögsk.
Schymberg, H j ö r d i s Gunborg, operasånger-
ska, sopran (f. 1909 24/4). S. studerade vid opera-
skolan och från 1929 för B. v. Vegesack. De-
buten 1934 i ”Nürnbergerdockan” blev en stor
framgång liksom övriga debutroller (i ”Peer
Gynt”, ”Bohème” och ”Enleveringen ur seral-
jen”). 1935 engagerades hon vid Kungl. teatern,
där hon särsk. i Mozarts och Verdis verk firat
stora triumfer med sin perfekta koloratur och
strålande apparition. Hon utnämndes till hov-
sångerska 1943.
Schütt, två av Donau kringflutna områden
nedanför Bratislava. Stora S., slovak. Pelky
Zitny ostrov, ung. C sall okös, 1,885 km2, tillhör
Tjeckoslovakien; Lilla S., ung. Szigetkös, 275
km2, tillhör Ungern. S. äro välodlade och hu-
vudsakl. bebodda av ungrare.
Schütz, Heinrich, tysk tonsättare (1585—
1672). Han var Johannes Gabrielis lärjunge i
Venedig 1609—12, blev 1613 organist i Kassei
men flyttade snart till Dresden och var där hov-
kapellmästare från 1617 till sin död. S. begav
sig på uppdrag av konung Kristian IV till Kö-
penhamn, där han organiserade hovkapellet och
ledde musikutövningen vid hovet. Han vistades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
