Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schweiz - Författning, förvaltning och rättskipning - Vapen och flagga - Förhistoria - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
887
Schweiz
888
de sju förbundsrådsmedlemmarna valde ordf,
(ty. Bundespräsident).
Förbunds församlingen (Bundesver-
sammlung) består av två kamrar, ständerrådet
(Ständerat) och nationalrådet (Nationalrat).
Ständerrådet representerar kantonerna och
består av två representanter från varje kanton.
Valsätt etc. bestämmes av varje kanton för sig.
Nationalrådet representerar det schweizis-
ka folket (i medl. per 24,000 inv.). Valrätt har
praktiskt taget varje manlig medborgare, som
fyllt 20 år. Valbar är den, som har valrätt, utom
medlemmarna av förbundsrådet och vissa andra
förbundsämbetsmän. Valen gälla för 4 år. De
båda kamrarna ha lika rätt, och bådas samtycke
fordras för antagande av ett lagförslag. För-
bundsförsamlingens beslut kunna dock upphävas
genom folkomröstning, i det att vilken lag el.
allmänt förbindande förbundsbeslut som helst,
som ej förklarats vara av brådskande natur, och
varje mera betydande fördrag med utländsk makt,
som förbundsförsamlingen antagit, skola under-
ställas folkets godkännande genom folkomröst-
ning, om inom 90 dagar minst 30,000 valberätti-
gade medborgare el. 8 kantoner begära detta (s. k.
fakultativt referendum). I författningsfrågor
kunna 50,000 röstberättigade medborgare taga
initiativ och framställa förslag till total el. par-
tiell författningsrevision (s. k. folkinitiativ). I
vissa fall skall härvid folkomröstning anställas,
om revisionen skall företagas el. ej. För att en
författningsändring skall antagas, fordras där-
emot alltid bifall genom folkomröstning både av
majoriteten av samtliga röstande och av de rös-
tande inom hälften av kantonerna (s. k. obliga-
toriskt referendum).
Förbundsdomstolen (Bundesgericht)
består av 26—28 av förbundsförsamlingen på 6
år valda domare. Den avgör kompetenskonflik-
ter mellan förbundet och kantonerna och dömer
i vissa brottmål (huvudsaki. politiska) samt i frå-
gor, som genom speciallagar hänskjutits till dom-
stolen.
Vapen och flagga. Vapen: å rött fält svä-
vande kors, silver. — Flagga:
å rött fält svävande vitt kors.
Förhistoria. De äldsta spåren
av mänsklig bosättning i S. da-
teras till slutet av undre p a 1 e o-
liticum (moustérien), t. ex.
Wildkirchli och Wildenmannlis-
loch i kantonen S:t Gallen, men
fynden äro ur västeuropeisk synpunkt atypiska.
Fullt typiskt är däremot fyndmaterialet från de
senpaleolitiska (magdalénien) rock-shelter-boplat-
serna Schweizerbild och Kesslerloch i kantonen
Schaffhausen, med bl. a. harpuner och ”komman-
dostavar” bland artefakterna och med den vanliga
senglaciala faunan talrikt representerad. Även
goda exempel på högtstående art mobilier före-
komma. Mesoliticum är hittills känt huvud-
saki. genom ytfynd, som naturligtvis endast be-
varat flintmaterialet. Jordbrukskulturen infördes
till S. av olika n e o 1 i t i s k a stammar, som från
skilda håll inträngde i landet. Äldst anses den
västerifrån kommande Cortaillod-kulturen vara,
men det måste betonas, att relationen mellan de
olika neolitiska kulturgrupperna, Cortaillod-, Rös-
sen-, Horgener- och Michelsberg-kulturerna, ännu
icke kunnat fastläggas med klar stratigrafi. Egen-
artade särgrupper förekomma också, som t. ex.
”pygmé”-gravarna i Collombey-Barmaz, kanto-
nen Valais, vilka göra bilden ännu mera komplice-
rad. Tack vare fynden från pålbyggnaderna har
man en betydligt fylligare bild av de neolitiska
kulturerna i S. än eljest i Europa, därigenom att
mossarna bevarat icke blott stenmaterialet utan
också föremålen av organiskt material, ben, horn
och trä samt t. o. m. textilrester och sädeskorn.
På serfäste åren har E. Vogt kunnat göra tro-
ligt, att pålbyggnaderna icke, som man tidigare
trott, varit hyddor i sjöar utan av sjöarna över-
svämmade bosättningar på fast mark. Fr. o. m.
metalltidens början under neoliticum fick S. en
efter hand allt större betydelse; genom de upp-
blomstrande handelsförbindelserna mellan kultu-
rerna n. och s. om Alperna kom näml. S. att
mottaga starka impulser från olika håll. Efter-
som dalbottnarna voro ofarbara under forntiden,
ligga fornlämningarna ofta på avsevärd höjd
längs dalgångarnas sidor. Bronsålderskul-
t u r e n i S. avviker icke nämnvärt från s. Tysk-
lands, vilket är helt naturligt, eftersom även n.
Italien vid denna tid tillhörde det mellaneuropeis-
ka kulturområdet. Tack vare pålbyggnaderna,
som under bronsåldern voro av helt annan typ
än de neolitiska — kraftiga, knuttimrade hus —,
är emellertid ett osedvanligt mångsidigt artefakt-
material bevarat. Under h a 11 s t a t t-t i d, då Ita-
liens kultur under intryck av mediterrana impulser
delvis gick helt andra vägar än Mellaneuropas,
bibehöll S. sin betydelse som en av de viktigaste
förbindelsevägarna mellan Donauområdet och
Italien. Kulturen utformades dock helt olika i
n. och s. S. Om den schweiziska handelsvägens
betydelse även för fj ärrhandeln vittna fynden av
subnordiska föremål, fibula och hängkärl, i pål-
byggnaden Corcelettes i kantonen Vaud. Den
kring övre Donau och mell. Rhen utbildade L a
T è n e-k u 11 u r e n infiltrerade S. redan på ett
tidigt stadium av sin expansion och har efter-
lämnat talrika och förnäma fynd, framför allt i
v. S., t. ex. pålbyggnaden La Tène vid Neuchå-
telsjön och gravfälten Vevey och Andelflingen i
kantonen Bern. Helvetierna under sen La Tène-
tid är det första folkslag i S., som man känner
till namnet. Caesar omnämner bl. a., att de hade
12 oppidi (städer) och mer än 400 byar.
Historia. Under keltisk tid beboddes S. av
h e 1 v e t i e r och r ä t i e r och införlivades omkr.
15 f. Kr. med det romerska väldet. Romarna
utträngdes under 300- och 400-talen av a 1 e m a n-
n e r och burgunder, de förra bildande kär-
nan i landets tyska, de senare i dess franska be-
folkning. Båda dessa folk uppgingo snart i det
frankiska väldet, och omkr. 1000 var det nuv.
S. en del av det tyska kejsarriket. Inom landet
bildades självständiga territorier, styrda av and-
liga el. världsliga furstar; i de svårtillgängligaste
alpdalarna fanns dessutom en fri bondebefolkning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
