Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sandel, Cora (Sara Fabricius) - Sandel, Maria - Sandell, Erik - Sandell, Lina - Sandelolja - Sandels, ätt - Sandels, 1. Johan August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
695
Sandel—S andels
696
Gösta Sandels: Männen på bron, 1918. Göteborgs konstmuseum.
1940), där huvudmiljön är kosmopolitiska frans-
ka konstnärskretsar. Denna på djup och vid
livserfarenhet byggda bildningsroman med kvinn-
lig huvudperson, som utgavs som en helhet under
titeln ”Alberte” (3 bd, 1942), räknas som en av
de märkligaste människoskildringarna i nyare
nordisk litteratur. S:s strävan efter koncentra-
tion i framställningen präglar helt hennes lilla
roman ”Kranes konditori” (1945; sv. övers. 1946;
dramatisk bearbetning av Helge Krog, 1947), där
hon varierar temat i sitt huvudarbete, den nord-
norska småstadsmentaliteten och en kvinnas kamp
för frihet. S. har med förkärlek och mäster-
skap använt novellformen, t.ex. i ”En blå sofa
og andre noveller” (1927; sv. övers. 1929 och
I952), ”Carmen og Maja og andre noveller”
(1932; sv. övers. 1951), ”Mange takk doktor”
(1935; sv. övers. ”Flykten till Amerika”, 1937)
och ”Figurer på mörk bunn” (1949; sv. övers.
I95O). ”Dyr jeg har kjent” (l945; sv. övers.
1947) vittnar om hennes kärlek till djur. — Litt.:
Margit Abenius, ”Kontakter” (1944).
Sandel, Maria Gustava Albertina (Teresia),
författarinna (1870—1927), urspr. textilarbeters-
ka. Hon debuterade 1908 med ”Vid svältgränsen
och andra berättelser”. S. hämtade så gott som
genomgående sina ämnen ur de stockholmska
fabriksarbetarnas, främst de kvinnligas, liv och
blev därigenom den första mera betydande kvinn-
liga proletärförf. i svensk litteratur. Efter de-
butboken utgav hon ”Familjen Vinge” (1913),
”Virveln” (s. å.), ”Hexdansen” (1910), en saml.
berättelser, ”Droppar i folkhavet” (1924) och
”Mannen som reste sig” (1927).
Sande’ll, Erik, farmakolog (f. 1914 Vn),
apotekarexamen 1942, dispu-
terade i Köpenhamn 1950,
assistent vid apotekens kom-
positionslaboratorium 1942—
47, speciallärare vid Farma-
ceutiska inst. 1947, prof, där
i galenisk farmaci 1953.
Sande’11, Lina, se Berg,
sp. 699.
Sandelolja, se Santalum.
Sandels, ätt, härstamman-
de från kyrkoherden i Håll-
näs (Ärkestiftet) Benedictus
Laurentii (d. 1672), vars son-
sons son, bergsteknikern Sa-
muel Sandel, 1772 adlades S.
Hans son, S2), blev 1809 fri-
herre, 1815 greve enl. R.F.
§ 37, ätten utslocknad 1914.
1) Johan August S.,
greve, militär (1764—1831),
urspr. artilleriofficer, blev
1787 major vid Karelska dra-
gonreg. och dess chef 1790.
Under 1788—90 års ryska
krig deltog S. med utmär-
kelse. 1803 blev S. överste
och chef för Savolaks fältjä-
gare och tjänstgjorde som
sådan i början av 1808—09
års krig. Redan kort efter krigsutbrottet
blev S. emellertid brigadchef och på hösten
1808 generalmajor. S. var otvivelaktigt en
av de dugligaste officerarna under detta krig.
Han hade stor del i framgångarna i ö. Fin-
land under sommaren 1808, och på hösten s. å.
besegrade S. furst Dolgorukij i den berömda
träffningen vid Virta bro. Efter fredsslutet var
S. en tid t. f. president i Krigskollegium och
blev 1811 sekundchef
för Svea livgarde.
Han förde som gene-
rallöjtnant armékårs-
befäl under tyska kri-
get 1813—14 och del-
tog bl. a. i slagen
vid Grossbeeren och
Dennewitz. 1815 blev
S. president i Krigs-
kollegium. Vid riks-
dagen 1817—18 var
S. lantmarskalk. 1818
—27 var han riksståt-
hållare i Norge och
blev 1824 fältmarskalk.
S. förstod att genom sitt älskvärda och behagliga
sätt vinna en rätt allmän popularitet i Norge.
S:s något indolenta väsen i förening med en
viss brist på verkligt intresse för uppgiften med-
förde 1827 en konflikt med konungen, vilken
föranledde S:s avgång. S:s mycket omfattande
skriftliga kvarlåtenskap bevaras i Kungl. bibi,
och i Krigsarkivet. S. är besjungen i ”Fänrik
Ståls sägner”. Karl XIV Johans brev till S. äro
under utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
