Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Saltsjöbanan - Saltsjö-Duvnäs - Saltsjö-Järla - Saltsjön - Saltsjöqvarn, ab. - Saltsjöstaden - Saltskatt - Saltsleke - Saltsyra - Saltus - Saltvik (Åland) - Saltvik (Kalmar län) - Saltväxter - Saltykov, Michail Evgrafovitj (Sjtjedrin) - Saltza, von, släkt - Salubrin - Salus - Salut - Salut, Îles du - Salutbatteri, Salutdagar - Salutera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
659
Saltsjöbanan—Salutera
660
Saltsjöbanan, se Stockholm—Saltsjöns järn-
väg.
Saltsjö-Duvnäs, villasamhälle i Nacka stad,
vid s. delen av Skurusundet, 7 km ö. s. ö. om
Stockholm; 2,031 inv. (1946). S., som nu är
helt sammanvuxet med huvuddelen av Nacka
stadsbygd, är en förort till Stockholm och har
station vid Stockholm—Saltsjöns järnväg.
Saltsjö-Järla, del av Nacka stad.
Saltsjön, i U.S.A., se Stora Saltsjön.
Saltsjöqvarn, ab., Stockholm, tillverkar vete-
mjöl, rågsikt, rågmjöl, mannagryn och fodervaror
vid Saltsjökvarn invid inloppet till Stockholm.
Kvarnen byggdes 1890. Nuv. bolag, som 1923
övertog rörelsen från ett 1902 bildat kvarnbolag,
har c:a 220 anställda; aktiekapital 5 mkr. S. är
dotterbolag till ab. Mårten Pehrsons valsqvarn,
Kristianstad.
Saltsjöstaden, se Salt Lake City.
Saltskatt förekommer el. har förekommit i de
flesta länder. Blott i England, Belgien och Sve-
rige har salt sedan länge varit skattefritt. S.
blir en ograderad el. rent av omvänt progressiv
skatt per huvud. Teoretiskt fördömes i regel s.
men användes alltjämt för att skaffa staterna
inkomster. Särsk. förhatlig var s. under den
s. k. saltkonskriptionens tid, vilken in-
nebar tvång till förbrukning av viss minimikvan-
titet (ex. den franska gabelle från 1366 till 1790).
I vissa stater, ss. Kina och Indien, har s. spe-
lat en stor roll in i senaste tid och finns alltjämt
flerstädes kvar.
Saltsleke, benämning på saltsten, som djuren
för att fylla sitt behov av koksalt få slicka på
ute i betesmarkerna el. hemma i stallarna.
Saltsyra, kem., se Klorföreningar.
Sa’ltus, lat., språng. — S. in demonstr a’n-
d 0, ”språng i bevisningen”, lucka i samman-
hanget.
Saltvik, kommun på Åland, Finland; 143 km2,
c:a 2,000 inv., svensktalande. S:s kyrka är en
av Finlands äldsta, uppf. på 1200-talet.
Saltvik, samhälle i Döderhults sn i Kalmar
län.
Saltväxter, bot., se Halofyter.
Saltykov [saltykå’f], Michail Evgraf o-
v i t j, rysk författare, pseud. S j t j e d r i n (1826
—89). Han ingick 1844 på ämbetsmannabanan,
förflyttades 1848 för ett par noveller till mörkaste
Ryssland, guv. Vjatka, återkom 1856 till Peters-
burg och nådde höga poster inom förvaltningen.
1868 tog S. avsked, utgav jämte Nekrasov Ote-
tjestvennyja Zapiski; efter Nekrasovs död 1877
utgav S. ensam tidskriften., tills den 1884 in-
drogs. S. slog igenom med en samling satiriska
skisser, ”Gubernskie otjerki” (1856—57; sv.
övers, i urval, ”Småstadslif”, 1890), och utgav
sedan en rad burleska samtidssatirer, skildringar
av lantliv och byråkrati, lycksökare och mutkol-
var av olika storlekar, ss. ”Pompadury i pompa-
dursji” (1863—73), ”Gospoda Tasjkentsy” (1869
—72), en parodi på Rysslands historia, ”Istorija
odnago goroda” (En stads [Glupovs, ”Dumstads”]
historia; 1869—70), en tröstlös skildring av det
murkna adelssamhället, ”Gospoda Golovlevy”
(1872—76; sv. övers. ”Familjen Golovljov”,
1933), och satiriska sagor (1880—85). Delvis
för att vilseleda censuren klädde S. sina satirer
i en numera svårfattlig stil.
Saltza, von, svensk släkt, urspr. från Sach-
sen, inkom till Estland och naturaliserades på
svenska riddarhuset 1731 med två bröder. Den
ene av dem, generalmajoren och landshövdingen
i Jönköpings län Jacob Ludvig von S.
(1685—1763), blev frih. 1755. Hans son Hugo
Herman von S. (1726—85) var en av Gus-
tav IH:s medhjälpare vid statskuppen 1772, blev
1776 generalmajor, var lantmarskalk vid riksda-
gen 1778—79 och blev 1778 greve (slöt sin gren).
En brorson till denne var överstekammarj unka-
ren Edvard Fredrik von S. (1775—1859),
1843 upphöjd i grevligt stånd enl. R. F. § 37,
ägare till Mem (Tåby sn, Östergötland) och
Bjärka-Säby, en egendomligt överspänd och på
allahanda ockultism begiven man, ur vars papper
utgivits ”Familj eanekdoter och minnen från barn-
domen” (1912). Ätten fortlever numera endast
i U.S.A. — Litt: H. Rosman, ”Bjärka-Säby”,
3 (1927).
Salubrin, kemisk-tekniskt preparat, som består
av alkohol, ättiketer, ättiksyra och vatten i väx-
lande proportioner. Det användes som desinfek-
tionsmedel vid sår, till baddningar m. m.
Sa’lus, lat., hälsa, välfärd; rom. myt., kvinn-
lig motsvarighet till Aesculapius, oftast kallad
Hygiea (grek. Hygi’eia). S. püblica, ”den
allmänna välfärden” (dyrkad som gudom). —
S a’l u s püblica, s a’l u s m e’a, ”statens väl,
mitt eget väl” (Adolf Fredriks valspråk).
Salüt (fr. salut, av lat. sa’lus, hälsa, välfärd).
1) Hälsning av officerare och underofficerare
med dragen sabel (liten och stor s.). — 2) Av-
skjutande av lösa kanonskott som hedersbevisning
för nation och statsöverhuvud, medl. av regeran-
de kungahus, högre militära chefer och civil-
ämbetsmän. S. avgives och besvaras i förekom-
mande fall dels från salutstation, fästning-
ar el. särskilda salutbatterier i land, dels
från örlogsfartyg. S. för nation avgives
med 21 skott av örlogsfartyg, som anländer till
utländsk hamn, där s. kan besvaras. K u n g 1.
s. avgives med 21 skott av salutstation och ör-
logsfartyg inom riket på konungens och drott-
ningens födelse- och namnsdagar samt kronprin-
sens och kronprinsessans födelsedagar (salut-
dagar). Vid födelse inom det kungl. huset
skjutes s. med 42 skott, därest icke annat före-
skrives. Vid konungs död avgives sorgsalu t,
följd av s. för den nye konungen, varje s. om
42 skott. S. avgives endast under tiden mellar
solens upp- och nedgång, och skotten avskjuta?
med 5 sek., vid sorgsalut 30 sek. mellanrum.
Salut, t les du S. [1’1 dy saly’] (fr., ”Hälso-
öarna”), grupp av 3 små, svårtillgängliga öar
utanför kusten av Franska Guayana, 35 km n. v.
om Cayenne. Öarna äro lie du Diable (Djävuls-
ön), Saint-Joseph och Royal. S. voro till 1946
en beryktad fransk deportationsort.
Salutbatteri, Salutdagar, se Salut.
Salutera, hälsa med salut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
