Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ruhrområdet - Ruhrort, Duisburg-Ruhrort - Ruin (förstörelse) - Ruin, 1. Waldemar - Ruin, 2. Hans - Ruisdael (Ruijsdael, Ruysdael), Jacob van - Rulad, rullad, roulad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
Ruhrort—Rulad
310
Jacob van Ruisdael: Väderkvarnen i Wijk. Rijksmuseum, Amsterdam. Se
även bild 8 ä pl. vid Holländsk konst.
sig industriproduktionen i R.
1936 års nivå, d. v. s. den nor-
mala förkrigsproduktionen.
Ruhrort [rö’rårt], D u i s-
burg-R. [dy’sbork], stads-
del i Duisburg.
Ruin (lat. ruina, ras, för-
störelse), fördärv, undergång;
förfall; konkurs, ekonomisk
undergång; återstod av för-
fallen byggnad, ödemurar.
Ruin. 1) Waldemar
R., finländsk filosof (1857
—1938), fil. dr 1886, doc. i
filosofi i Helsingfors 1887,
prof, i pedagogik och didak-
tik 1888—1926, univ:s rektor
I9J5—20. R., som utgav ett
stort antal pedagogiska och
filosofiska arbeten, hävdade
Pestalozzis och Herbarts
idéer som motvikt mot intel-
lektualismen i skolorna, ford-
rade en hedersplats för det
estetiska bildningsmomentet
och ägnade därför intresse åt
F. W. Foersters insats och
den moderna arbetspedagogi-
ken.
2) Hans Valdemar R., den föreg:s son, filo-
sof, konst- och litteraturhistoriker, författare (f.
1891 18/ö), fil. dr vid Helsingfors univ. 1923, doc.
i psykologi 1927, i litteratur- och konstpsykologi
I937> prof, i filosofi vid Åbo akad. 1945, avgick
utan att ha tillträtt ämbetet 1946, nordisk docent-
stipendiat vid Stockholms högsk. 1944—45, vid
Lunds univ. 1945—47, doc. i estetik där 1947;
svensk medborgare 1947. R. debuterade 1919 med
studien ”Krigets anlete” och utgav sedan ”Er-
lebnis und Wissen.
Kritischer Gang durch
die englische Psycho-
logie” (1921), ”Nutids-
konst i psykologisk
belysning” (1923),
”Själens försvarspro-
blem” (1929) och
”Gycklare och apost-
lar” (1934). Sina stu-
dier över poesien sam-
manfattade han i ”Poe-
siens mystik” (1935),
R:s huvudarbete, där
han, delvis i anknyt
ning till H. Bremond,
belyste dikt och diktare med paralleller från
mystikens värld. En sammanfattning av R:s un-
dersökningar av modern konst utgör ”1 konstens
brännspegel” (1949). R. har vidare utg. essäböc-
kerna ”Väl mött, Europa!” (1938), ”Ett land
stiger fram” (1941), ”Det finns ett leende” (1943)
och ”Drömskepp i torrdocka” (1951), ”Arvid
Mörne” (1946), aforismsaml. ”Makt och van-
makt” (1940) och den självbiografiskt hållna skild-
ringen ”Rummet med de fyra fönstren” (s. å.).
Ruisdael [roi’sdäl] (Ruijsdael, Ruys-
dael), Jacob van, holländsk målare (1628 el.
1629—82). R. studerade sannolikt hos sin far-
broder landskapsmålaren Salomon van R. (omkr.
1600—70). 1648 vann han inträde i Haarlems
målargille. 1656 el. 1657 flyttade han till Amster-
dam, där han blev borgare 1659. Målaren visar
i sina tidiga verk ett påtagligt beroende av far-
broderns konst, men tillika röjer han sin sär-
art i målningar med ämnen från dynerna i
fädernestadens närhet el. skogsmotiv, de senare
förebådande ett kommande älsklingstema i hans
konst. Under vandringsåren utvecklar han en
storslagen heroisk stil med högtidlig, allvarsmät-
tad stämning, i vilken förgängelsekänslan starkt
gör sig förnummen. Till detta skede höra ”Jude-
kyrkogården”, Dresden, och ”Klosterruinen”,
Berlin. Efter överflyttningen till Amsterdam
rönte han inflytande av Allart van Everdingen.
Men på nytt steg hans konstnärliga kraft och
lyfte sig till uttrycksfull storhet, t. ex. i ”Vä-
derkvarnen i Wijk” (i Rijksmuseum, Amster-
dam). Under 1870-talets förra hälft ägnade sig
R. åt skildringar av slättlandskapet, vilket han
skildrade med saklighet øch målerisk kraft. R.
har även målat mästerliga sjöstycken samt några
intressanta vinterlandskap. R. är en av de främsta
representanterna för stämningslandskapet. Han
företrädes i Nationalmuseum i Stockholm av
en utsikt av staden Egmond och ett skogsland-
skap. — Monogr. av J. Rosenberg (1928) och
K. E. Simon (1931).
Ruläd, rullad, roulad (av fr. roulade,
rullning). 1) (Mus.) Löpning, briljant passage i
sång.
2) (Kokk.) Rätt av fisk el. kött i skivor, vilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
