Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Robertsfors - Robertsforsmetoden - Robertson, Dennis Holme - Robertson, Frederick - Robertson, John - Robertson, William (historiker) - Robertson, 1. Sir William (fältmarskalk) - Robertson, 2. Sir Brian Hubert - Robeson, Paul - Robeson Kanal - Robespierre, Maximilien de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Robertsforsmetoden—Robespierre
128
järnväg leder; 8,os km2; 1,336 inv. (1953). 1759
anlades här en masugn av Robert Finlay (efter
vilket bruket uppkallats) och J. Jennings, på
1780-talet stångjärns- och manufakturverk, gju-
teri och mekanisk verkstad av J. Lefebure;
malmen erhölls från bl. a. Dannemora. I slutet
på 1800-talet nedlades järnbruket, varefter trä-
industrien blev huvudsak. Det 1899 grundade
Robertsfors a b., som fram till 1935 även
drev en större vattensåg, 1904—48 sulfitfabrik
och 1941—48 sulfitspritfabrik, har numera här
kvar gjuteri och mek. verkstad, elkraftverk och
träimpregneringsverk; i Sikeå sågverk och hamn.
De nedlagda sulfit- och sulfitspritfabrikerna ut-
hyrdes 1948 till ASEA, som här tillverkar glas-
tråd, pressdetaljer av bakelit m. m. I R:s sam-
hälle finnas kommunal realskola, apotek och
sjukstuga. Om kyrkan se Bygdeå. — Litt.: B.
Boèthius, ”Robertsfors bruks historia” (1921).
Robertsforsmetoden, se Hermods Korrespon-
densinstitut.
Robertson [rå’batsn], Dennis Holme,
engelsk nationalekonom (f. 1890), lärare vid Cam-
bridge Univ. 1920—38, prof, vid Londons univ.
1939—44. R. var rådgivare åt engelska finans-
dep. 1939—44 och återvände sistn. år till Cam-
bridge som prof. En av vår tids främsta penning-
teoretiker, har R. lämnat uppmärksammade bi-
drag till frågan om konjunkturväxlingarnas or-
saker och den lämpliga konjunkturpolitiken. Hans
bidrag till diskussionen om sparande och investe-
ring (”Banking policy and the price level”, 1926,
4:e uppl. 1949, och ”Essays in monetary theory”,
1940) ha enl. många löst de svårigheter, som
Keynes påvisade hos dessa ekonomiska storheter
på 1930-talet. R:s populära lärobok ”Money”
(1922, senaste uppl. 1948) har varit en av de mest
använda på penningteoriens område.
Robertson [rå’botsn], Frederick Wil-
liam, anglikansk präst (1816—53), från 1847
verksam i Brighton. Han slöt sig till den ”libe-
rala” bredkyrkligheten och framträdde som en
varmhjärtad och vältalig vän till den på 1840-
talet betryckta engelska arbetarvärlden. Sin be-
römmelse vann han som predikant. Med stor
klarhet och förmåga av psykologisk inlevelse
förenade han en egenartad religiös intensitet. Av
hans postumt utg. predikningar finnas i sv. övers.
4 bd (1864—1904, 1—3, 2:a uppl. 1896—1901).
Robertson [rå’batsn], John George, eng-
elsk litteraturhistoriker (1867—1933), från 1903
prof, i tyska språket och litteraturen vid Lon-
dons univ. Han förnyade den engelska germanisti-
ken och spelade en stor roll i internationellt ve-
tenskapligt liv som utg. av den av honom 1905
grundade Modern Language Review. R. intresse-
rade sig också för studiet av de nordiska språ-
ken, blev director of Scandinavian studies vid
Londons univ. och en av initiativtagarna till upp-
rättandet av lektorat i de 3 skandinaviska språken
där. R. var en av Englands förnämsta kännare av
svensk litteratur och har bl. a. som föreläsare och
litterär rådgivare till the Anglo-Swedish Literary
Foundation (”Shawfonden”) verksamt bidragit
att främja engelsk kunskap om svensk kultur.
Bland hans arbeten märkas ”Studies in the
genesis of romantic theory in the i8th century”
(1923) och ”Goethe” (1927; sv. övers. 1928).
Robertson [rå’batsn], William, skotsk
historiker (1721—93), prästman och sedermera
rektor vid Edinburghs univ. Som hävdatecknare
slog han igenom med ”History of Scotland” (2
bd, 1779). Hans huvudverk är ”History of the
reign of the emperor Charles the fifth” (3 bd,
1769; sv. övers. 1800—04). R. stod mycket under
inflytande av Voltaire.
Robertson [rå’batsn). 1) Sir William Ro-
bert R., engelsk fältmarskalk (1859—1933). Han
gick in som menig vid kavalleriet 1877, blev offi-
cer 1888, tjänstgjorde i Indien och genomgick
1897—98 generalstabsskolan. R. utmärkte sig i
boerkriget, blev överste vid generalstaben 1903
och chef för generalstabsskolan 1910. Under 1 :a
världskriget blev R. först generalkvartermästare
vid expeditionsarmén och jan. 1915 generalstabs-
chef vid samma armé. Dec. s. å. till febr. 1918
var han chef för rikets generalstab, blev maj s. å.
högste befälhavare över trupperna i hemlandet
och var chef för trupperna vid Rhen 1919—20.
R. blev baronet 1919 och fältmarskalk 1920. R:s
självbiografi, ”From private to field-marshal”,
utkom 1921.
2) Sir Brian Hubert R., den föreg:s son,
militär (f. 1896), general 1947. R. deltog i 1 :a
världskriget, tog avsked 1933, blev dir. i Dunlop
Rubber Co. i Sydafrika 1935, återinträdde i
militär tjänst som major vid 2:a världskrigets
utbrott samt steg därefter snabbt i graderna. Från
1941 var R. knuten till underhållstjänsten i Mel-
lersta östern och Medelhavsområdet. R. var v.
militärguvernör i den brittiska zonen i Tyskland
1945—47 samt militärguvernör 1947-—49. Efter
upprättandet av Västtyskland var R. brittisk
överkommissarie till mars 1950, då han blev chef
för landstridskrafterna i Mellersta östern och se-
dan 1953 ordf, i den brittiska transportkommis-
sionen.
Robeson [råubsn], Paul, negersångare och
skådespelare (f. 1898), debuterade 1921 i New
York som skådespelare och 1925 som sångare. R.
har med sin utmärkta baryton och sitt kongeniala
föredrag av särskilt negro spirituals vunnit stor
berömmelse. Under senare år har R. väckt upp-
märksamhet som kommunistpropagandist.
Robeson Kanäl [råubsn], sund mellan Grant
Land och nordvästligaste Grönland.
Robespierre [råbäspjä’r], Maximilien
Franqois Marie Isidore de, fransk revolutionsman
(1758—94), son till en advokat i Arras. Efter
juridiska studier i Paris blev han advokat i Ar-
ras. Han gjorde sig nu bemärkt som småfol-
kets försvarare gentemot de maktägande. 1789
invaldes han i riksständerna som medlem av tred-
je ståndet. Då nationalförsamlingen efter rättig-
hetsförklaringens antagande tog itu med författ-
ningsarbetet, påyrkade R. ett radikalt genomfö-
rande av folksuveränitetens principer. En fast
grund för sin blivande makt lade R. genom att
politiskt organisera småfolket i huvudstaden, vars
idol han såsom ”den omutlige” (1’incorruptible]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
