Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ritschl, 2. Albrecht - Ritskubb - Ritter - Ritter, Karl (geograf) - Ritter, Karl (filmregissör) - Ritual - Ritualism - Ritualmord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
Ritskubb—Ritualmord
116
alla de här nämnda tendenserna låg en uppenbar
strävan att låta kristendomens egenart med full
tydlighet komma till uttryck i teologien. R. be-
traktar religionen såsom medlet för att lösa den
motsägelse, som består däri, att människan å ena
sidan är ett led i natursammanhanget och å andra
sidan kräver andlig självständighet i förhållande
till detta. Denna tanke kombineras med en halvt
pragmatisk religiös kunskapsteori om de religiösa
omdömena såsom värdeomdömen: det visade sig,
att R:s polemik mot ”metafysik” ej blott inne-
bar en välmotiverad opposition mot en för den
kristna tron främmande rationell metafysik utan
i själva verket ledde till ett misskännande av
trons utpräglat teocentriska karaktär. Det visar
sig, att den gudsrikestanke R. utvecklar har sin
grund vida mindre i Jesu förkunnelse enl. evan-
geliet än i tankar, som gå tillbaka på Kant, av
vilken R. över huvud är starkt beroende: guds-
riket fattas av R. väsentligen som ett etiskt hu-
mani tetsideal. R:s teologi har dock i det dåtida
läget vunnit inflytande genom den kärvt etiska
hållning, som utmärkte den.
R:s teologi utövade ett utomordentligt infly-
tande under 1800-talets senaste årtionden och
dominerade under en tid så gott som helt det teo-
logiska läget. Bland hans mest betydande an-
hängare i Tyskland må nämnas A. von Harnack,
J. Kaftan och W. Herrmann. I Sverige har R:s
teologi företrätts av bl. a. F. Fehr och M. Pfan-
nenstill. N. Söderblom mottog också i yngre år
starka impulser från honom. — R:s viktigaste
skrifter äro ”Die christliche Lehre von der Recht-
fertigung und Versöhnung” (3 bd, 1870—74, 4:e
uppl. 1895—1903), ”Geschichte des Pietismus” (3
bd, 1880—86), ”Die christliche Vollkommenheit”
(1874; sv. övers. 1891) och ”Unterricht in der
christlichen Religion” (1875, flera senare uppl.).
— Litt.: O. Ritschl, ”A. R:s Leben” (2 bd,
1892—96); E. Bertrand, ”Une nouvelle conception
de la rédemption” (1891; sv. övers, och bearb.
av N. Söderblom, 1893); G. Ecke, ”Die theolo-
gische Schule A. R:s” (1897); G. Hök, ”Die
elliptische Theologie A. R:s” (1942).
Ritskubb, se Måttverktyg, sp. 514.
Ritter (Ritter von), ”riddare”, till 1918
tysk adelstitel i Österrike (med rang mellan
”Edler” och friherre) och i Bayern (med rang
mellan obetitlad adel och friherre).
Ritter, Karl, tysk geograf (1779—1859). R.
ägnade sig 1814—19 i
Göttingen åt geogra-
fiska studier och forsk-
ningar och blev 1820
prof, i geografi vid
Berlins univ. Jämte A.
v. Humboldt är R. den
vetenskapliga geogra-
fiens skapare, i det att
han höjt ämnet från
att vara en föga kri-
tisk anhopning av he-
terogent kunskapsstoff
till en logiskt genom-
förd tankebyggnad. I
Berlin och Leipzig finnas Karl Ritterstiftelser
för befordrande av geografisk forskning. — Litt.:
Biogr. av bl. a. W. L. Gage (1867) och G. Kra-
mer (2 bd, 2:a uppl. 1875).
Ritter, Karl, tysk filmregissör och -produ-
cent (f. omkr. 1897). R. deltog i i:a världskriget
som stridsflygare och generalstabsofficer. Efter
kriget försörjde han sig som målare och gra-
fiker, tecknade för Fliegende Blätter och anslöt
sig till nazisterna. 1926 kom han till filmen som
scenariobearbetare och reklamman, blev senare
manusförf. och produktionsledare. Vid nazismens
makttillträde 1933 blev R. en av den nya regi-
mens mera prominenta filmmän och verkade som
produktionsledare och regissör vid Ufa. S. å. re-
gisserade han sin första film, ”Hitlerjunge Quex”,
1935 kom ”Förrädaren” och 1936 ”Patrioter”.
1937—38 gjorde han tre hjältefilmer, ”Unter-
nehmen Michael”, ”Permission på hedersord” och
”Pour le Mérite”, alla med motiv från 1 :a världs-
kriget. R. förlänades av Hitler prof:s titel, måste
efter sammanbrottet 1945 lämna Tyskland och
filmar numera i Argentina.
Rituäl (av lat. ritus, bruk), fastställd ordning,
särskilt för kyrkliga handlingar.
Rituali’sm, en religiös el. kyrklig rörelse, som
lägger överdriven vikt vid gudstjänstens yttre
former. Särsk. har som r. betecknats den ur ox-
fordrörelsen (se d. o.) framvuxna högkyrkliga
riktningen inom anglikanska kyrkan, för så vitt
denna tagit sig uttryck i iver för rikare, ofta
efter romersk-katolska förebilder utgestaltad kult.
En likartad, om också till sin omfattning ytterst
begränsad rörelse har framträtt i den högkyrk-
liga rörelsen inom Tysklands evang. kyrka på
1900-talet. I svenska kyrkan ha endast obetydliga
ansatser till r. framträtt, vilka väl måste skiljas
från den omvårdnad om gudstjänstens skönhet
och kyrkomusiken, som hör till svenska kyrkans
äkta tradition, sådan denna fått sitt klassiska ut-
tryck redan i 1571 års kyrkoordning.
Ritualmord, form av blodvidskepelse, som be-
står i antagandet, att anhängare av viss ritus
begagna blod av mördade personer, tillhörande
annan religion, för rituella syften. Så beskylldes
de första kristna för r., och 1900 beskyllde
boxarna i Kina de kristna för att i rituella syften
ha mördat kinesiska barn. Beskyllningarna mot
judarna, att de begagna blodet av kristna barn
vid beredning av påskbröd, kunna påvisas från
slutet av noo-talet. Den falska anklagelsen har
upprepats ända in i våra dagar. Bekanta processer
mot judar för r. ägde rum i Trento 1475, Da-
maskus 1840, Tisza-Eszlar i Ungern 1882, Xan-
ten 1892 och Kiev 1913 (den anklagade, Beilis,
frikändes av jurydom trots oerhörd agitation av
ryska antisemiter). Grundlösheten av ritualmords-
beskyllningen framgår av att den judiska reli-
gionen bjuder ”Du skall icke dräpa” och på det
strängaste förbjuder förtärandet av varje slags
blod, även från djur. Sedan den tidiga medel-
tiden har beskyllningens grundlöshet bekräftats
av påvar och statsöverhuvuden (bl. a. Ottokar
av Böhmen, polska konungar, Alexander I av
Ryssland och flera turkiska sultaner). — R. ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
