Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rindom, Svend - Rindö - Rinehart, Mary Roberts - Rinforzando - Ring - Ring (namn i sagorna) - Ring, Barbra - Ring, Lauritz Andersen - Ringa - Ringamåla - Ringarum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Rindom—Ringarum
96
Rindom, S v e n d, dansk skådespelare och för-
fattare (f. 1884), cand. phil. 1903, debuterade
som skådespelare s. å., har verkat som scen- och
filminstruktör, har skrivit ett 40-tal filmmanu-
skript och en rad skådespel. R. behandlar ämnen
ur borgerlig och folklig miljö med en blandning
av kvickhet och sentimentalitet. Av R:s skådespel
märkas ”Fred paa jord” (1915), ”Det sorte faar”
(1917), ”Tyrannens fald” (1919), ”Wienerbarnet”
(1923), ”Premiere” (1925), ”Jacob” (1932) och
”Præster” (1934).
Rindö, ö inom Vaxholms stads område.
Rinehart [råi’nhät], Mary Roberts, ame-
rikansk författarinna (f. 1876), har skrivit skå-
despel, noveller och en rad romaner, särsk. detek-
tivberättelser, som blivit mycket populära. De
flesta äro övers, till sv.
Rinforzando [-fårtsa’ndå], förk. rf, rfz, it,
mus., med (plötsligt) ökad tonstyrka.
Ring. 1) Smycke att bära kring armen, foten,
halsen, i näsan, örat eller kring ett finger.
Fingerringar har man funnit i egyptiska
gravar, dels av guld, silver el. annan metall, dels
av sten, glas el. elfenben m. fl. ämnen. Dessa
ringar bära stundom sin ägares namn el. annan
inskription i något slags infattning. Trollringar,
ofta i form av en ringlad orm, vilka skulle
skydda mot ont el. medföra lycka, voro kända
hos många av forntidens folk; igenkännings-
ringar, med dyrbara stenar, buros ofta av sände-
bud som legitimation. Sigillringar voro vanliga i
antiken; själva r. var enkel, men redan under den
mykenska tiden lades huvudvikten på värdet och
utförandet av den infattade stenen. Även romarna
buro dyrbara ringar. Från romare och judar upp-
togo de kristna seden att låta r., som under me-
deltiden ofta pryddes med kristna symboler och
inskrifter, beteckna trolovning och äktenskap. I
Sverige betecknar en (slät) guldring på vänstra
handens fjärde finger (ringfingret) förlov-
ning för kvinna, förlovning el. äktenskap för
man, två sådana på detta finger hos kvinnan be-
teckna äktenskap. I Danmark, Norge samt n. och
mell. Tyskland sättes äktenskaps ringen däremot
på högra handens ringfinger. I de flesta nunne-
ordnar brukade noviserna vid klosterlöftets av-
läggande få en silverring som tecken på sin för-
mälning med Kristus. Fingerringar användas i
flera fall som utmärkelsetecken, t. ex. för att
ange påvevärdighet (se Fiskarringen); den r.
påven ger nyinvigda kardinaler har en safir och
den han ger biskopar en rubin. Kyrkliga digni-
tärer i skrud bära r. utanpå handskarna. Ringar
bäras även som tecken på att viss akademisk
doktorsgrad förvärvats el. examen avlagts (t. ex.
civilingenjörsexamen) samt som medlems- el.
gradtecken i en förening eller orden. — Som
smycken användas r. mycket allmänt, mest av
kvinnor.
2) (Bot.) R., a’nnulus, t. ex. hos hattsvam-
par en på foten sittande rest av fruktkroppens
yttre el. inre hölje omedelbart under hatten el.
vid fotens bas (övre och undre r.).
3) (Nationalek.) Monopolistisk sammanslutning
av ung. samma typ som kartell.
4) (Skolv.) Namn på de olika årsklasserna på
gymnasiet.
5) (Sportv.) a) R. (eng. ring), den vid boxning
och ibland vid professionell fribrottning använda
repinhägnade, kvadratiska estraden, där kampen
äger rum. Se Boxning, sp. 667. — b) Se Ro-
merska ringar.
6) (Tekn.) Se Pneumatisk ring.
Ring, namn, som bäres av flera personer i de
fornnordiska sagorna. Mest bekant torde vara
kung Ring i Ringerike i Norge (se Fritjofs saga).
Jfr också Sigurd Ring. Namnet synes i förhisto-
risk tid ha brukats över hela Norden.
Ring, B a r b r a Mathilde, norsk författarinna
(f. 1870). Hon utgav 1904 ”Babbens dagbok”,
den första av en lång serie populära böcker om
och för barn och ungdom, präglade av friskt
humör och levnadsmod (samlad uppl., 7 bd, 1918
—19). Från 1909 har hon publicerat en rad no-
vellsaml., ss. ”Fnugg” (1909) och ”Den kjærlig-
heten” (1913), hennes bästa böcker, och-romaner,
som vittna om berättartalang. Bäst lyckas hon,
när hon bygger på släkttraditioner el. historiska
studier som i ”Jomfruen” (1914), ”Eldjarstad”
(1931), ”Leken på Ladeby” (1936) och ”Leken
blir liv” (1937). R:s starka fosterlandskänsla
fick uttryck i ”Sånn er Norge” (1940), en saml.
noveller och reseskisser från skilda delar av lan-
det. R. har också utg. biografier och memoarer:
”For hundrede aar siden” (1924), ”Dengang jeg
var pige” (1928), ”Minder og smaa bekj endelser”
(1929) och ”Mellom venner og fiender” (1947).
En rad av R:s böcker äro övers, till svenska.
Ring, Lauritz Andersen, dansk målare
(1854—1933). R. slog från första början in på
att måla bönder i deras dagliga liv, den sydjyl-
ländska omgivning han själv växt upp i och det
släkte han kände sig tillhöra. Hans landsbygds-
motiv äro genomförda med en sträv, ärlig, allt-
igenom äkta primitivitet såväl i känsla som i
uttryck. R:s konst bars liksom hans person av
strävt allvar. — Se bild 14 å pl. vid Dansk konst.
— Litt.: Monogr. av P. Hertz (1934).
Ringa, jaktv., att på spårsnö kringgå ett om-
råde för att med ledning av förefintliga in- och
utspår undersöka, om villebråd finnes inom det-
samma. Ringa säges även om fågelhunden, då den
lämnar löpslaget och i en krets kringgår en
tryckande fågel.
Ringamåla, sn i Blekinge län, Bräkne hd, vid
Smålandsgränsen, närmast ö. om Mörrumsån;
124,74 km2, 1,205 inv. (1953). Karg och sten-
bunden skogsbygd. 1,042 har åker. Kyrkan från
1883 återuppfördes efter brand 1904. Ingår i
Asarums och R. pastorat i Lunds stift, Listers
och Bräkne kontrakt. Tillhör storkommunen Asa-
rum.
Ringarum, kommun i Östergötlands län, Ham-
markinds hd, vid Smålandsgränsen v. om Valde-
marsvik; 315,08 km2, 4,619 inv. (1953), därav i
Gusums kyrkobokföringsdistrikt 2,756 inv. Bergs-
och skogsbygd, uppdelad av dalsänkor och små-
slätter, de största v. om Strålången. 5,985 har
åker. I R. ligga brukssamhället Gusum (se d. o.)
och kyrkbyn Ringarum (322 inv. 1951). Egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
