Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rimestad, Christian - Rimfaxe - Rimforsa - Rimfrost, rim - Rimifon (isonikotinylhydrazid) - Rimini - Rimito - Rimkrönikorna - Rimlexikon - Rimor - Rimsalta, rimma - Rimskij-Korsakov, Nikolaj Andrejevitj - Rimtursar - Rímur - Rin - Rinaldo Rinaldini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
Rimfaxe—Rinaldo Rinaldini
94
(s. å.), ”Niels Hansen” (1937) och ”Det franske
maleri i det 19. aarhundrede” (1938). Postumt
utkom ”Fransk litteratur 1900—1940” (1943).
Rimfaxe (isl. Hrimfaxi, med rimfrost i ma-
nen) kallas i eddadikten ”Vaftrudnismal” den
häst, med vilken Natt färdas över himlavalvet. Av
skumdroppar från hans betsel kommer daggen.
Rimforsa, stationssamhälle i Tjärstads sn,
Östergötland. I R. ligger Fredrika Bremer-förb:s
lanthushållningsseminarium och lanthushållsskola,
gr. 1907.
Rimfrost, r i m (isl. hrim), meteor., små, lätta
iskristaller, som likna nålar, fjädrar el. fiskfjäll
och vilka avsättas ur dimfri luft, mest på våg-
räta ytor, t. ex. hustak, marken, vilka avkylts
genom utstrålning. — De rimfrostliknande och
något större avlagringar, som bildas vid dimma
och köldgrader och mestadels på vindsidan av
träd, husväggar o. s. v., kallas d i m f r o s t.
Rimifon [-ä’n], ett av de namn, varunder i s o-
nikotinylhydrazid saluföres. R. utgör en
färglös, vattenlöslig substans, kemoterapeuticum
mot tuberkulos. Det uppges, att r. i organismen
utövar icke endast tuberkulostatisk utan även tu-
berkulocid verkan.
Ri’mini, stad i s. ö. Emilien-Romagna i n.
Italien, vid floden Marecchias mynning i Adria-
tiska havet och vid järnvägen Bologna—Brindisi;
c:a 75,000 inv. R., romarnas Ariminum, blev 268
f. Kr. latinsk koloni och operationsbas för krigen
mot galler och puner. Augustus nygrundade kolo-
nien. Till minne därav restes 27 f. Kr. en allt-
jämt bevarad, 14 m hög triumfbåge som avslut-
ning på Via Flaminia. Från antiken härstammar
också den 72 m långa marmorbron över floden,
likaså en amfiteater. Under 2:a världskriget var
R. ett viktigt led i det tyska försvarssystemet;
omfattande skador anställdes. Av stadens många
kyrkor blevo sålunda 3 (från 1600-talet) helt
förstörda, 11 allvarligt och 7 lätt skadade. Mycket
svåra skador erhöll den berömda domen, Tempio
Malatestiano. R:s havsbad är ett av Italiens
bästa.
Ri’mito, fi. Ry’mättylä, kommun i Åbo och
Björneborgs län, Finland, i skärgården v. om
Åbo. 142 km2, 2,700 inv. (1931), finsktalande.
Rimkrönikorna, en samling av historiska rim-
verk från Sveriges medeltid, avfattade på knittel-
vers. De främsta äro Erikskrönikan, som
skildrar folkungarnas brödrastrider, 1229—1319,
och Karlskrönikan, vilken behandlar bör-
jan av unionsstridema och Karl Knutssons rege-
ring, 1389—1452. Erikskrönikan har skrivits må-
hända redan på 1320-talet, och Karlskrönikan,
vars original är bevarat, torde ha erhållit sin
slutliga utformning redan på 1450-talet; båda
äro betydelsefulla källskrifter till Sveriges histo-
ria. Från ung. samma tidpunkt som sistnämnda
verk är den korta Förbindelsedikten,
som tillkommit för att bilda mellanlänken mellan
de båda större krönikeverken och alltså avser
tiden 1319—89. Slutligen avhandla Sturekrö-
n i k o r n a fortgången av unionsstridema under
Karl Knutsson och Sturama, 1452—1520. De
nämnda krönikeverken kallas med ett gemensamt
namn Stora rimkrönikan, till skillnad
från Lilla rimkrönikan. Denna senare
krönika är skriven vid 1400-talets mitt. Till Lilla
rimkrönikan finnas åtskilliga tillägg av Karl
Knutsson och Sturarna. Varken historiskt el.
synnerligen stort poetiskt värde kan tillerkännas
Lilla rimkrönikan. — Litt.: E. Lönnroth, ”Me-
deltidskrönikornas värld” (1941).
Rimlexikon, förteckning på rimgrupper i ett
språk. Svenska r. äro utg. av L. J. Leksell
(1907), A. Hammarlöw, I (1920) och E. Odhner
(1952).
Rimor (isl. rimur), isländsk episk diktart, od-
lad trol. fr. o. m. omkr. 1300 ända till modern tid.
R. består vanl. av flera sånger med växlande
strof former. Stilistiskt har den bibehållit mycket
av den äldre ”skaldediktens” egenheter, t. ex.
kenningar och stavrim, men f. ö. står den for-
mellt på modern, allmäneuropeisk ståndpunkt;
den har genomgående slutrim. Innehållet är sällan
originellt. De flesta r. äro parafraser av prosa-
berättelser, vanl. av romantiskt innehåll; ej sällan
äro de ett slags ”fabliåer” el. ”conter”. Till det
episka innehållet fogas ofta en lyrisk inledning,
kallad m a n s 9 n g r, d. v. s. kärleksdikt. Dikt-
arten har varit oerhört populär på Island. Det
litterära värdet är i allm. ringa. — Litt.: E.
Noreen, ”Den norsk-isländska poesien” (1926).
Rimsalta, rimma (av rim, rimfrost), lätt-
salta, ett sätt att konservera kött för kortare
tids förvaring. Köttet ingnides med en blandning
av salt, socker och salpeter.
Rimskij-Korsakov [rj^mskaj-kåTsakaf], N i-
kolaj Andrejevitj, rysk tonsättare (1844
—1908), marinofficer, inom musiken autodidakt;
prof, i komposition vid
konservatoriet i Pe-
tersburg. R. slöt sig
till de nationella ny-
romantikerna och blev
snart den ledande i
ungryska skolan. Hans
orkesterverk vunno
livligt beaktande över-
allt i Europa, där-
ibland särskilt ”Sche-
herazade”, ”Antar”,
”Sadko”, ”Capriccio
espagnol”. Även ope-
rorna uppfördes med
stor framgång; i
Stockholm uppfördes ”Sadko” (1897) 1934. R:s
kammarmusik har likaledes vunnit högsta erkän-
nande.
Rimtursar (isl. Hrimpursar), ”frost jättar”,
namn i eddakväden och hos Snorre på jättarna
såsom köldens demoner.
Rimur, se Rimor.
Rin, japanskt mynt, se Japan, sp. 353.
Rinaldo Rinaldini (italienskt mansnamn),
hjälten i en rövarroman av Chr. A. Vulpius, var-
efter namnet brukas för att beteckna rövare av
romanesk typ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
