Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Restaurering - Restenässkolan - Restera - Resteröd - Restif de la Bretonne, Nicolas Edme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
901
Restenässkolan—Restif de la Bretonne
902
tydelse för restaurerings frågans första utveckling
har Frankrike varit. Där blev Viollet-le-Duc den
betydelsefullaste representanten för den stilrena
r. Denna åsyftar att återföra ett byggnadsverk
till det utseende det urspr. haft el., om det aldrig
blivit färdigt, till det utseende man kan antaga, att
de ursprungliga uppbyggarna avsågo att ge det.
Ja, än vidare. Skall någon tillbyggnad, någon ny
inredning el. dyl. av praktiska skäl utföras vid
el. i en gammal byggnad, bör det nya få en
sådan form, som fullt överensstämmer med
byggnadens övriga stil. Dessa ideal äro förklarliga
som uttryck för den nyfödda kärleken till de
medeltida stilarna. Viollet-le-Duc utförde också sina
stilrena r. på ett så glänsande sätt, att man allt
fortfarande måste böja sig i beundran inför hans
säkra konst och hans för sin tid nästan ofattligt
omfattande kunskaper, även om man ur andra
synpunkter nu skulle önska mycket av hans verk
ogjort. Hans förnämsta restaureringsarbeten äro
Notre-Dame i Paris, katedralerna i Saint-Denis,
Reims m. fl. Hans inflytande verkade starkt i hela
Europa, och ända intill 1800-talets slut gjorde
sig den stilrena r:s principer i allm. gällande. —
I England ledde Gilbert Scott
restaureringsrörel-sen i samma anda, och i Tyskland var K. Fr.
Schinkel en av restaureringsintressets
verksammaste förkämpar.
Den, som i Sverige står som den typiske
representanten för den stilrena r., är arkitekten
Helgo Zettervall. Det föll på hans lott att utföra
en hel serie betydelsefulla r. av Sveriges
förnämsta medeltida byggnadsverk. Det första stora
arbetet var r. av Lunds domkyrka, utförd 1868
—80. Där har Zettervall sökt återföra kyrkan
till en stilren romansk form, vilket betydde dets.
som fullständig ombyggnad av stora delar av.
kyrkan, varvid vissa partier, t. ex. västtornen, äro
fullständigt nya kompositioner av Zettervall i
gammal stil. Olyckligast av Zettervalls r.’är den,
som övergått Uppsala domkyrka, ty det är ej
nog med att kyrkan förlorat en stor del av sitt
historiska utseende, utan den nya arkitektoniska
dräkten har blivit utförd i ett synnerligen ledsamt
oäkta material, näml, cement.
Den stilrena r., som uppstått för att rädda de
gamla monumenten, blev småningom genom
omständigheternas makt dessas nästan farligaste
fiende. Dels verkade den därhän, att alla senare
tillbyggnader, inredningar o. dyl., om än så
värdefulla, blevo rivna el. utkastade, varvid stora
konstnärliga och historiska värden förstördes i
stilrenhetens namn, dels ledde den till ett slags
dokumentförfalskning av ganska betänklig art. Ty
man ansåg sig böra och kunna utföra
kompletteringar och nybyggnader vid de gamla monumenten
på sådant sätt, att de ej skulle kunna skiljas; från
det verkligt gamla och äkta. Därmed var man
inne på en väg, som dels ledde till de verkliga
historiska monumentens förfalskning, dels till en
imitationsstil, som snart förde till även ur
konstnärlig synpunkt dödfödda och märglösa skapelser.
Slutligen hade detta slags r. med sig en sorglig
brist på aktsamhet mot det gamla bevarade, som
ej eg. behövde någon åtgärd.
Snart uppstod också överallt en stark reaktion
mot r. i ordets egentliga mening. I Frankrike
uppträdde Anatole Leroy-Beaulieu och R. de
Lasteyrie redan på 1870-talet mot den hårdhänta
r., och i England voro John Ruskin och William
Morris de ivrigaste bekämparna av
restaurerings-lusten. I Tyskland ha en Dehio, en Cornelius
Gur-litt framgångsrikt bekämpat de stilrena r. Denna
reaktion har haft till mål först och främst
bevarandet av monumentens äkthet. Vidare har man
velat tillerkänna alla olika tiders konstnärliga
insatser på en byggnad samma respekt. Och
slutligen vill man av nödvändiga nya tillbyggnader
till ett gammalt monument fordra, att även dessa
skola kläda sig i en äkta form och ej i
maskeradkostym. Den nya tillbyggnaden skall byggas i den
nya tidens stil, ej ge sig sken av att vara äldre,
än den är. I Sverige växte sig oppositionen stark
i synnerhet efter Uppsala domkyrkas och
Grips-holms slotts r. Många röster höjdes däremot, och
bland dem märkes Verner von Heidenstams
stridsskrift ”Modern barbarism” (1894). Numera har
som princip fastslagits, att en r. skall utföras
främst på grundval av ett ingående studium av
det gamla byggnadsverket och alla dess delar samt
med bevarande så vitt möjligt av alla historiska
epokers tillsatser, så fram de ej äro direkt
vanprydande (putslager, som dölja målningar;
klumpiga lagningar o. dyl.) el. utan skada kunna
avlägsnas för att återställa el. blotta äldre partier.
Äldre skadade detaljer, t. ex. kalkmålningar, få
ej ifyllas, endast varsamt kompletteras under
noggrant angivande av att nytillsats förekommer.
Nyare nödvändiga tillsatser skola utföras i den
tids stil, som de tillhöra, och icke utgöra tomma
pastischer av äldre stilar. I Sverige är
föregångaren och ledaren inom modern r.
riksantikvarien Sigurd Curman, som fostrat en generation
av skickliga lärjungar. — Litt.: S. Curman,
”Restaureringsprinciper” (i Kult och Konst, 1906)
och’ ”Kyrkorna såsom kulturminnesmärken” (i
Hävd och Hembygd, 1923).
2) Om r. av o 1 j e t a v 1 o r, se Konservering.
Restenässkolan, saminternatskola på kristlig
grund i Ulvesund vid Ljungskile, Bohuslän,
grundad 1944 av Evangeliska fosterlandsstiftelsen och
Svenska alliansmissionen.
Restera (lat. restäre), återstå, bli övrig.
Resteröd, sn på Bohuslänskusten, innanför
Orust, Inlands Fräkne hd, närmast n. om
Ljungskilens vik; 16,95 km2, 458 inv. (1953). Bördiga
sprickdalar mellan skogklädda bergplatåer. 411
har åker. Kyrkan av sten är en av de äldsta
i Bohuslän. (1 loo-talet). Ingår i Forshälla, R:s,
Ljungs och Grinneröds pastorat i Göteborgs stift,
Älvsyssels n. kontrakt. Tillhör storkommunen
Ljungskile.
Restif de la Bretonne [reti’f el. rästi’f da
la bratå’n], Nicolas Edme, fransk
författare (1734-—1806). Han skrev inemot 200 bd
romaner, av vilka väl en del stå pornografien nära
men genom sina miljöskildringar och sitt
innehåll också äro kulturhistoriskt mycket intressanta
och blivit utomordentligt populära samt funnit
läsare långt in i våra dagar, ss. ”La famille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
