Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Relativitetsteorien - Relativ majoritet - Relativ rörelse - Relaxation - Relaxationstid - Relegation - Relevant - Relief - Religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sa i Relativ majoritet—Religion 8o8
tationsfält. Einstein antar här, att fysikens lagar
kunna uttryckas i tensorekvationer, som äro
oberoende av valet av koordinatsystem, den s. k.
kovariansprincipen. För uppbyggnaden
av denna teori hade Einstein ett färdigt
matematiskt hjälpmedel i Gauss’ ytteori, som av Riemann
generaliserats till att omfatta ett godtyckligt
antal dimensioner. Einstein använde sig av ett
icke-euklidiskt fyrdimensionellt rum. Mot varje
punkt i detta, given genom tre rumskoordinater
och en tidskoordinat, svarar en ”händelse”. En
partikelbana el. en ljusstråles bana är en
sammanhängande följd av händelser och ger en
världslinje i den fyrdimensionella rymden. För
en sådan linje gäller, att den skall vara det
kortaste avståndet mellan två punkter, den geodetiska
linjen.
Gravitationsbetraktelserna infördes genom en
hypotes, den s. k. ekvivalensprincipen,
som i korthet innebär, att man kan eliminera
alla verkningarna av tyngdkraften inom ett litet
område genom att hänföra alla rörelser till en
fritt fallande kropp. Principen betyder ekvivalens
mellan den tröga och den tunga massan.
Det experimentella stödet för den allmänna
teorien fås ur tre astronomiska observationer,
i) Merkurius’ perihelrörelse, som
innebär, att planeten rör sig i en elliptisk bana
kring solen, samtidigt som ellipsens plan vrider
sig i samma riktning med en observerad
vrid-ning av 574" per sekel, varav 531" förklaras ur
Newtons teori som störning från övriga planeter.
Skillnaden 43” får sin förklaring ur Einsteins
teori. — 2) Ljusets avböjning i
gravitationsfält. Detta fenomen, som teoretiskt
förutsades av Einstein, innebär, att strålen från
en stjärna avböjes i solens gravitationsfält
vinkeln i?75. Förutsägelsen verifierades av
solför-mörkelseexpeditionerna 1919 och 1922. De
observerade resultaten voro i’’»s±o’’i2, resp.
17 72 ± o’’u. — 3) Rödförskjutningen i
gravitationsfält innebär, att om
gravitationspo-tentialen är olika för ljuskällan och observatören,
denne kommer att iakttaga en förändrad period
hos den utsändande atomen. Fenomenet har
iakttagits i ljus, utsänt från planeten Sirius’ mörka
drabant, men några säkra kvalitativa mätningar
kunna ej anges.
Relativ majoritet, se Majoritet.
Relativ rörelse. Om ett system, t. ex. en bil,
rör sig och en partikel i sin tur rör sig i detta
system, säges den ha relativ rörelse i
förhållande till detta. Rörelsen i förhållande till det
”fasta systemet” (vägen i exemplet) kallas a
b-s o 1 ut a rörelsen. Vid r. talar man med lätt
insedda definitioner även om relativa och
absoluta hastigheter och accelerationer. Spec. för
accelerationer vid r. finns ett viktigt teorem (av
Coriolis), använt för att undersöka
egendomligheterna i roterande kroppars rörelse (t. ex.
vindens avböjning på gr. av jordrotationen).
Relaxatiön, se Inteckning.
Relaxationstid, fys., se Elasticitet.
Relegatiön (lat. relegätio), förvisning från
skola el. bildningsanstalt. — Verb: relegera
[el. -Je’ra].
Releva’nt [el. -a’Qt], betydelsefull; viktig för
saken i fråga.
Relief [fr. utt. raljä’f, sv. -je’f] (fr. relief,
av lat. releväre, upphöja), ”upphöjt arbete”,
skulptur, där figurer el. ornament höja sig
från en bakgrund, med vilken de
sammanhänga. — När bilderna höja sig obetydligt
över ytan, kallas framställningen låg- el.
planrelief (fr. bas-relief, it. basso rilievo); när
de framträda med ung. hälften av den fulla
rundningen, heter den h ö g r e 1 i e f (fr.
haut-relief, it. alto rilievo). För mellanliggande
grader brukas rätt och slätt benämningen r. el.
halv r. (fr. demi-relief, it. mezzo rilievo). En
övergång från den enkla, i sten, trä el. dyl.
ris-tade el. graverade konturteckningen till
lågreliefer bildar den s. k. koilanaglyfen,
hålreliefen (fr. relief en creux), karakteristisk
för den egyptiska konsten.
Religion [el. reli(j)ö’n] (lat. reli’gio, antingen
omsorg, uppmärksamhet, av rele’gere, el.
bundenhet, av religäre) betecknar i den romerska
litteraturen känslan av beroende och förpliktelse mot
högre gudomliga makter. I modernt västerländskt
språkbruk har ordet fått en synnerligen vidsträckt
användning och en mera oviss och skiftande
betydelse. Den engelska och franska upplysningen
ansåg den sanna ”naturliga” r. som en samling
hos människan medfödda förnuftsidéer: Gud,
dygd, odödlighet. Alla verkliga r. äro mer el.
mindre förvirrade försök att ge uttryck åt
denna allmänna förnuftsreligion. Den nyare
uppfattningen, framför allt efter Schleiermacher,
fastslår, att r. icke existerar som en allmän idé utan
i otaliga konkreta former av gudsdyrkan,
fromhet och övervärldslig tro.
Vid försöket att vinna en överblick över r:s
olika former har man inom r.-vetenskapen
uppställt olika schema. Här må blott två anföras:
1) Man har skilt mellan a) naturreligion,
b) lagreligion, c)
frälsningsreli-g i 0 n. 2) Med hänsyn till den dyrkade
gudomen har man skilt mellan a) polydemonism
(tron på en mängd andar, som befolka tillvaron:
animism), b) polyteism (tron på ett
gudomligt panteon), c) dualism (tron på två med
varandra kämpande gudar), d) monoteism
(tron på en enda Gud). Häremot kan invändas,
att den sålunda anlagda synpunkten (t. ex.
gudarnas antal) icke är tillräckligt religiöst
central. — Vill man nå fram till en sakligt
grundad indelning av r., måste man inrikta
undersökningen på själva grundfrågan om guds
gemenskapens art inom de olika r. och huru
denna gudsgemenskap kommer till stånd. Med
hänsyn till sin art blir gudsgemenskapen olika,
allteftersom den ena el. andra polen i
gemenskaps-förhållandet sätter sin prägel på detsamma. Den
avgörande skillnaden blir då den mellan 1)
teo-cent risk a (från Gud orienterade) och 2)
egocentriska (från det egna jaget
orienterade) r. —- Litt.; J. Cullberg, ”R. och veten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
