Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ramayana - Rambaud, Alfred - Ramberg, Ludvig - Rambouillet - Rambouillet, Hôtel de - Ramdala - Rameau, Jean Philippe - Ramée, Pierre de la (Petrus Ramus) - Ramel, släkt - Ramel, 1. Hans - Ramel, 2. Malte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
735
Rambaud—Ramel
736
några årh. senare. Möjl. förelåg R. redan på
100-talet e. Kr. i sitt nuv. skick.
R. skildrar hjältens och hans bröders födelse
och uppväxt, Rämas förmälning med Sitä och
hans styvmoders intriger, som resultera i
landsflykt för honom, hans gemål och en broder,
Lak§mana. De bege sig till Dekkans skogar, där
Räma bekämpar och dödar demoner. För att
hämnas bortrövar deras härskare, Rävana, med
hjälp av trollkonster Sitä och för henne till
Lahkä (Ceylon). Den otröstlige Räma träffar
aporna under deras härskare S u g r i v a och H
a-n u m a n t och förbinder sig med dem. Hanumant
gör ett jättesprång över till Lankä, samtalar
med Sitä och lovar snar räddning. Nu tåga
apornas otaliga härar till havsstranden, slå en
bro över till Ceylon och tåga dit; efter väldiga
strider dödar Räma slutligen Rävana, varpå Sitä
återföres till Oudh, där Räma nu blir härskare.
Men snart utsättes hon för förtal på grund
av sin vistelse på Ceylon och förskjutes av
Räma; i Välmikis eremitboning i skogen föder
hon två söner, som av Välmiki få lära R. och
recitera den inför sin fader. Sitä hämtas av
jordens gudinna till hennes rike, Räma återvänder
som Visnu till sin himmel.
R. är övers, till eng. av M. N. Dutt (1892—94).
— Litt.: H. G. Jacobi, ”Das Rämäyana” (1893).
Rambaud [räbå’], Alfred Nicolas, fransk
historiker (1842—1905). R. var under många år
prof, i historia vid olika univ., sedan 1882 i
Paris. Han var undervisningsminister 1896—98
och senator 1895—1902. R. utgav bl. a. ”Histoire
de la Russie” (1878; sv. övers. 2 bd, 1880—81),
”Histoire de la civilisation franqaise” (2 bd, 1885
—87), ”La France coloniale” (1886), ”Histoire
de la civilisation contemporaine en France” (1888)
och ”Jules Ferry” (1903). R. utgav tills, m.
Lavisse ”Histoire générale du IVe siècle å nos
jours” (12 bd, 1892—1901).
Ramberg, Ludvig, kemist (1874—1940), fil.
dr och doc. i kemi vid Lunds univ. 1902,
laborator där 1905, prof, i organisk kemi vid
Uppsala univ. 1918—39. R. arbetade inom
komplexkemin samt utförde betydelsefulla kinetiska
undersökningar. Som medarbetare i
arsenikkommissionen 1913—19 utarbetade R. jämte G.
Sjöström den numera i Sverige lagstadgade metoden
för bestämning av arsenikhalten i handelsvaror.
Förutom ett 70-tal avh. utgav R. ”Grunddragen
af den kemiska analysens teori” (1905, 2:a uppl.
1921) och jämte J. M. Loven ”Kvalitativ kemisk
analys” (1905, 2:a uppl. 1920).
Rambouillet [räbojä’], stad i Frankrike, 30
km s. v. om Versailles; 7,446 inv. (1946).
Slottet, i stort sett från 1700-talet, är sedan 1896
presidentens sommarresidens.
Rambouillet, Hotel de R. [åtä’l da [-räbojä’],-] {+räbo-
jä’],+} det palats i Paris, som bildade centrum för
den franska preciositeten. Värdinnan,
Catherine de Vivonne de S a v e 11 i,
markis-inna de R. (1588—1665), höll här sin berömda
litterära salong, tongivande omkr. 1610—omkr.
1640.
Ramdala, kommun i Blekinge län, ö. och
Medelsta domsaga, sträcker sig från kusten ö.
om Karlskrona upp till Smålandsgränsen i n.
och omfattar i s. den bergiga Senoren m. fl.
skärgårdsöar; 83,24 km2, 2,213 inv. (1953).
Bördigt kustland, norrut skog. 2,517 har åker.
Kyrkan av gråsten är trol. från uoo-talet; restaur.
1924. Ingår i R. och Jämjö pastorat i Lunds
stift, östra kontr.
Rameau [ramå’], Jean Philippe, fransk
tonsättare (1683—1764). Han innehade först
platsen som organist i franska landsorten men
slog sig 1732 ned i
Paris som lärare på
klaver och i
musikteori. R. utgav 1722
sin mest berömda
skrift, ”Traité de
1’harmonie”, som sedan
följdes av flera andra.
Han blev genom dessa
grundläggaren av den
moderna harmoniläran,
som bygger på
klang-förvantskapen. R., som
gjort sig känd som
skicklig klaverspelare,
utgav en mängd verk
för sitt instrument, vilka vunno mycket
beaktande. R:s första opera var ”Hippolyte et
Aricie”, uppförd 1733. Bland senare operor
märkas ”Les Indes galantes”, ”Castor et
Pol-lux”, ”Dardanus”. R. ägde sin styrka i de stora
dramatiska partierna, där han genom praktfull
deklamation, fyllig harmonisering och rik
orkest-rering gav det franska musikdramat en ledande
ställning i Europa. En samlad uppl. av hans
verk har utgivits under redaktion av Saint-Saèns
och Malherbe. — Biogr. av L. Laloy (1908) och
L. de la Laurencie (s. å.).
Ramée [rame’], Pierre de la (latiniserat
Petrus Ramus), fransk humanist (1515—72),
framstående motståndare till Aristoteles’ filosofi.
R. ville reformera logiken och grunda den på
iakttagelser av det verkliga erfarenhetsmässiga
tänkandet. Han författade allmänt brukade
läroböcker och vann anhängare även i Sverige.
Ramel [ra’m-], svensk, urspr. pommersk, från
1500-talet dansk adelssläkt, naturaliserad i
Sverige 1664, friherrlig 1770.
1) Hans R., frih. (1724—99), i militärtjänst
1744, kaptens avsked 1754, överstes namn 1762,
var en av Skånes största jorddrottar, herre till
bl. a. Maltesholm, Löberöd, Vidarp och
öveds-kloster, vilket sistn. han gjorde till fideikommiss
inom sin släkt. Han gjorde sig känd som en
synnerligen framsynt lanthushållare och lät
furstligt ombygga och försköna sina gårdar; det
ståtligaste minnet av hans byggnadsverksamhet är
övedsklosters slott med öveds vackra
kyrko-komplex. — Litt.: H. H. v. Schwerin, ”Skånska
herrgårdar efter Roskildefreden” (1932).
2) Malte R., den föreg:s son, frih., riksråd
(1747—1824), ingick i kungl. kansliet 1766,
minister i Madrid 1778—80, hovkansler 1781,
riks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
