Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Raketvapen - Rakhasig - Rakitis - Rakka - Rakkniv - Raknehaugen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
727
Rakhasig—Raknehaugen
728
Amerikansk 11,4 cm artilleriraket.
tal riktningsgivare — styrrör el. styrskenor —
samt lavett — speciell lavett, bil- el.
stridsvagns-lavett. Man skiljer mellan enkelt raketställ,
raketorgel samt raketautomat, den sistn. bestående
av ett magasin, från vilket raketerna vid
eldgivning successivt matas in på en styrskena. Fig.
visar en typisk art.-raket. För att få stor
nyttig vikt begränsas den maximala
hastigheten vanl. till 300—500 m/sek., varigenom
maximiskottvidden blir ringa, 4—7 km.
Spridningen kan genom rotationsstabilisering hållas
inom rimliga gränser. Den momentana eldkraften
är stor. På gr. av lång omladdningstid blir
emellertid eldhastigheten vid längre tids eldgivning
låg. — Flygplansraketer utskjutas ung.
parallellt med flygplanets rörelseriktning, vilket
särsk. vid snabba flygplan är gynnsamt för
raketens stabilisering och därmed precision, i det
raketen redan vid utskjutningen besitter
flygplanets hastighet. Raketstället utgöres därför i
regel av enkla, korta upphängningsanordningar,
som släppa raketen vid avfyringen. Raketerna äro
vanl. fenstyrda spräng-, pansar- el.
pansarspräng-raketer av 7—30 cm kaliber och användas främst
för bekämpning av fartyg, stridsvagnar och
flygplan.
Rakhasig, om husdjur, se Has.
Rakitis (rachltis), med., en hos barn i åldern
för den livligaste längdtillväxten, företrädesvis
2:a och 3:e levnadshalvåren, förekommande
sjukdom, först utförligare beskriven av den engelske
läkaren Glisson (1650), därav benämningen
”engelska sjukan”. R. yttrar sig framför
allt i mjukhet i skelettbenen, såväl de
bindvävs-preformerade i skallen som de broskpreformerade,
vilka därför lätt bli krökta, så t. ex. vid
kobent-och hjulbenthet i nedre extremiteterna, kyfos
och skolios i kotpelaren; bröstkorgen blir oftast
indragen längs mellangärdets vidfästningslinje i
form av en horisontell, mer el. mindre djup fåra,;
i svårare fall blir bröstbenet kölformigt
framskjutet, påminnande om ett fågelbröstben
(”gås-b r ö s t”) ; bäckenet kan likaledes deformeras
och förträngas. Lindriga deformiteter utjämnas
ofta vid r:s utläkning, höggradigare bli ej
sällan kvarstående in i vuxen ålder. Mjukheten
i skelettbenen vid r. beror på en försvårad
upplagring av kalksalter (kalciumkarbonat och
-fosfat) i den nybildade organiska bensubstansen,
under det att denna vävnad i regel bildas på normalt
sätt el. t. o. m. på sina ställen avlagras rikligare,
så t. ex. på de centrala delarna av pann- och
hjässbenen, här bildande större el. mindre uppdriv-
ningar, ofta förlänande skallen ett fyrkantigt
utseende (caput quadratum). För r. karakteristiska
äro även uppdrivningar på gränsen mellan ben
och brosk, så på revbenen, här åstadkommande
en rad kulformiga upphöjningar på bröstkorgens
framsida, den s. k. rakitiska
rosenkransen; vidare vid epifysgränserna, särsk. vid
underarmarnas och underbenens nedre ändar. —
Utom av skelettförändringarna utmärkes r. även
av slapphet i muskulatur och ledförbindelser och
en allmän slöhet och rörelseolust. — R. är en
kultursjukdom, som huvudsaki. förekommer i den
tempererade zonen, vanl. börjande under vintern.
Hos naturfolken i tropikerna saknas den helt.
Man sätter detta numera i samband med
solljusets fattigdom på kortvågiga ultravioletta
strålar i de kallare zonerna under vintern. Bristen
på dessa strålar medför lätt, att D-vitamin ej
bildas i kroppen, åtm. ej i erforderlig mängd
för att möjliggöra förkalkningen av den rikliga
nybildningen av osteoid vävnad. — Prognosen
för r. är i så hänseende gynnsam, att den brukar
spontant läka ut under sommaren med dess på
verksamma strålar rika solljus, förutsatt att
barnen få vistas ute i det fria. Faran vid r. ligger
dels i mottagligheten för och den dåliga
motståndskraften mot katarrala luftvägsinfektioner,
dels i kvarstående svårare deformiteter och
härav orsakad invaliditet. — R. måste därför
bekämpas, profylaktiskt genom riklig
friluftsvistel-se och om vintern dessutom direkt
D-vitamintillförsel åt barn i för r. utsatt ålder, enklast i
form av fiskleverolja; terapeutiskt gäller det
också huvudsaki. ökad D-vitaminbildning, resp,
-tillförsel, det förra under vintern genom
artificiell ultraviolettbestrålning (t. ex. kvartslampa),
det senare genom D-vitaminhaltigt preparat.
Rakka, ruinstad i Syrien vid Eufrat, 180 km
ö. om Aleppo, är en av den äldre muhammedanska
konstens viktigaste platser. Ruinerna av det slott
kalifen Harun-er-Raschid lät bygga tyda på en
fortsättning av den sasanidiska arkitekturen, med
spetsbågar av olika slag, blindarkader m. m.
Rakkniv är känd redan från de klassiska
kulturerna. Från det gamla Egypten känner man
sålunda en tvådelad kniv, som påminner om den
moderna r., men när denna fick sin nuv. form
är oklart.
Ra’knehaugen [-höu-], Romerike, Akershus
fylke, Norge, Nordeuropas största
gravminnesmärke (diam. 95, höjd 15 m). En fullständig
undersökning av R., genomförd 1939—40 under
ledning av S. Grieg, gav till resultat, att R. icke
inneslutit någon gravläggning. I de väldiga
jordmassorna, c:a 60,000 m3, påträffades bl. a. 3
olika timmerlager, byggda av avkvistade träd,
om c:a 20,000 stockar i varje. I utkanterna lågo
stockarna nästan horisontellt, mot mitten voro
de samlade i en kase-liknande konstruktion. —
Några daterande föremål påträffades icke i R.
På gr. av goda överensstämmelser i
byggnadssättet med Uppsala högar bör R. likväl trol.,
liksom dessa, dateras till 500-talet e. Kr. De
egendomliga träkonstruktionerna i R. få sin
förklaring vid en jämförelse med Uppsala västhög,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
