Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Raketmotor - Raketsondering - Raketvapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
725
Raketsondering—Raketvapen
726
Raketmotor, 6,000 C4. 1 inloppsrör för flytande syre,
z inloppsrör för bränsle (alkohol), 3 tändapparat, 4
mo-torupphängning, 5 brännkammare, 6
utloppsmun-stycke (4 st).
och robotvapen, kännetecknad av att motorn
inrymmer såväl bränslet som oxidationsmedlet. I
jämförelse med andra typer av reaktionsmotorer
har r. fördelen av låg vikt och hög dragkraft,
som är oberoende av den omgivande atmosfären,
d. v. s. flyghöjden. R. kunna indelas med hänsyn
till drivmedlet i krut- och vätskeraketmotorer. —
Tyskarna konstruerade under 2:a världskriget en
r., Walter HWK 109,509, som kan sägas vara
den klassiska prototypen för r. med två vätskor.
Som drivmedel vid denna motor användes
vätesu-peroxid och en lösning av hydrazinhydrat (N2H4
. H2O) i metylalkohol (CH3OH). — Ett av
tyskarnas robotvapen V 2, var försett med en
vätskeraket med flytande syre och etylalkohol
(C2H5OH) som drivmedel. Även kombinationen
anilin (C6H5NH2) och salpetersyra har med
framgång använts som drivmedel för r. — Fortsatt
utveckling av vätskeraketer efter 2:a världskriget
har ägt rum i såväl U.S.A. som England och
Ryssland i samarbete med tyska experter. Spec.
i U.S.A. ha ett flertal typer framtagits för både
flygplan och robotbomber. Mest känd torde vara
den av amerikanska företaget Reaction Motors Inc.
tillverkade 6,000 C4 (se fig.), använd i Bell XS-i.
Som drivmedel användes alkohol och flytande
syre. En annan av samma firma tillverkad r. med
beteckningen 20,000 Cl, som har samma
driv-medelskombination, användes i den stora
amerikanska robotbomben ”Martin Viking”. Den
engelska motortillverkaren Armstrong Siddeley
Motors Ltd har utvecklat raketmotorn ”Snarler”,
vilken liknar den tyska Walter-motorn. ”Snarler”
har använts som hjälpmotor i flygplan av typen
Hawker P 1040. R. utnyttjas här, då man önskar
åstadkomma en momentan hastighetsökning. —
För rymdfartyg, avsedda för färd till andra
planeter, torde r. vara den f. n. enda tänkbara
fram-drivningsanordningen. — Litt.: P. A. Kylberg
och L. G. Sundblad, ”Raketbränslen” (i Tekn.
tidskr. 1946); H. R. Moles, ”Application of
rocket power to aircraft” (i Aeronautical
Enginee-ring Review, 10, 1951).
Raketsondering, metod att bestämma
atmosfärens tillstånd medelst raket. Metoden har
sedan 1946 raskt utvecklats. Först begagnades
V2-raketer, senare ha olika typer konstruerats.
Raketens bana brukar följas genom radiopejling el.
också optiskt. Genom r., som kan nå mycket högt,
c:a 150 km el. mer, söker man utforska
atmosfärens sammansättning i stratosfären och
jono
sfären, bl. a. i fråga om solens ultravioletta
strålning och den kosmiska strålningen.
Raketvapen, vapentekn., eldvapen, bestående av
en jämförelsevis enkel utskjutningsanordning för
projektiler (raketer), vilka drivas av en i
projektilen befintlig reaktionsmotor, s. k.
raketmotor. — Såvitt bekant utnyttjades raketer i
strid f. f. g. av kineser 1232. Användningen av r.
spred sig sedan via araberna och indierna till
Europa och omnämnes mellan 1250 och 1400. I
och med kanonens tillkomst i början av 1300-talet
försvann emellertid raketen som stridsmedel men
upplevde en renässans under 1800-talets förra
hälft. Sålunda konstruerades i England den s. k.
Congreveraketen, som bl. a. avändes vid
bombardemanget av Köpenhamn 1807. De vanliga
kanonernas prestanda förbättrades emellertid på
1850-talet avsevärt, så att r. åter kommo ur
bruk. Först under 2:a världskriget började man
på nytt konstruera r., och i slutet av kriget
förekommo dylika i många olika utföringsformer
och för vitt skilda ändamål.
Moderna krigsraketer kunna indelas med
hänsyn till drivmedlet i krut- och vätskeraketer samt
med hänsyn till styrningen i raketer med och
utan styranordning. — En krutraket består
av stridsdel (nyttig last), raketmotor och
stabili-seringsorgan. Stridsdelen utformas i stort
som en vanlig art.-projektil med hänsyn till
önskad verkan. Den kan sålunda i princip
konstrueras som en spränggranat, pansarspränggranat,
rökgranat etc. och benämnes sprängraket,
pansar-sprängraket etc. Ju större hastighet (och
därmed skottvidd) man önskar, desto mindre blir
verkan för viss total projektilvikt.
Stabilisering av raketen erhålles antingen genom
snedställning av excentriskt placerade
utström-ningshål el. medelst fenor, fästade vid
brännkammarens bakre del. — Betr,
vätskeraketer se Robotvapen.
Krutraketprincipen har möjliggjort
konstruktion av raketgevär och art-raketpjäser för
markstrid, raketer till flygplan för bekämpning av
luft- och markmål, startraketer till robotar (se
Robotvapen), målraketer för utbildning i
luft-värnsskjutning m. m. I jämförelse med
rekyle-rande vapen för samma ändamål kännetecknas
r. främst av sin ringa vikt. —
Raketgeväret, som under och efter 2:a världskriget
införts i ett flertal arméer, har främst användning
som närpansarvärnsvapen (se Pansarvärnsvapen,
sp. 797 f., och Handeldvapen, sp. 832).
Utskjut-ningsanordningen utgöres av ett c:a 1,5 m långt
lättmetallrör av 60—90 mm kaliber, försett med
riktmedel och elektrisk avfyringsinrättning.
Raketen är fenstabiliserad och har en max.
hastighet av c:a 150 m/sek. Räckvidden mot mål
i rörelse är därför högst 150—200 m och mot
stillastående mål högst 600—800 m.
Förbränningen är i allm. slut, då raketen lämnar
mynningen, vilket gör, att precisionen blir
jämförelsevis god. — Artilleriraketpjäser
togos i bruk under 2 :a världskriget för att
komplettera det konventionella art:s eld. Raketstället
består av ett el. flera, stundom ända till ett 60-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
