Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pyreneiska halvön, Iberiska halvön, Spanska halvön - Geologi och terrängformer - Klimat - Växtvärld - Djurvärld - Förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
599 Pyreneiska halvön 600
i s. ger intryck av bergskedja. På nordsidan
stiger näml, mesetan omärkligt, och Sierra Morena
är dennas s. kant, som endast mot sänknings fältet
i s. kring Guadalquivir är utbildad som en
brottrand, vilken f. ö. slutar vid Atlanten i s. v.
Portugal under namn av Algarves bergland.
Kring den inre periferien sluter sig även en
yttre, vars viktigaste delar äro Pyrenéernas
tertiä-ra veckberg i n. och Sierra Nevada i s. I det
senare massivet återfinnes halvöns högsta topp,
Cerro de Mulhacén (3,481 m), medan Maladetta
(3,404 m) i Pyrenéerna är den näst högsta.
Mellan Iberiska randbergen och Pyrenéerna ligger
Aragoniens sänkningsbäcken el. Ebro-bäckenet.
Sierra Nevada el. Betiska kordilleran i s. har en
forts, i Rif-Atlas på andra sidan Gibraltar sund,
och i n. ö. fortsätter den i Balearerna. I
Ebro-bäckenet förekomma bergmassiv upp till 800 m
höjd. Guadalquivir-sänkan är öppen mot havet
och bildar ett brett bördigt slättland, som endast
sällan når över 200 m ö. h. Den avspärras i n. ö
från Nya Kastiliens meseta av bl. a. Sierra de
Alcaråz. Ö. om detta massiv finns en lucka mellan
det andalusiska berglandet och de iberiska
randbergen, där den s. mesetan står i förbindelse med
den smala kustslättens breddningar vid Murcia
och Valencia.
P. har ofta hemsökts av jordskalv. Epicentra
till de senaste århundradenas mest förödande
katastrofer ha legat på havsbottnen mellan Algarve
och Marocko i instörtningsbäckenet v. om
Gibraltar. Så var fallet med jordskalvet i nov. 1755,
då Lissabon förstördes, samt vid jordskalv under
1900-talet. Kustbildningama utmed Biscayabukten
och Atlanten ha utformats genom både positiva
och negativa strandförskjutningar, varvid t. ex.
i Asturien strandterrasser, s. k. rasas, uppstått,
medan de yngsta strandsänkningarna skapat
Galiciens riaskust. I Portugal finnas alluviala
kustbildningar, strandsjöar och breda dynområden.
P:s s. och ö. kuster äro av nästan afrikansk typ
med nära nog räta el. svagt bågformiga, föga
inskurna kustlinjer. P:s medelhavskust saknar
naturliga hamnar, medan atlantkusten har sådana,
dels i Portugals havsbukter (t. ex. Lissabon), dels
i Galiciens riaskust (La Coruna). — P:s floder
ha en högvatten- och en lågvattenbädd. Den
senare är ofta flera meter nedskuren i den förra,
och vadställena ha ibland vid lågvatten en liten
provisorisk bro över den smala djupfåran.
Floderna äro rika på vattenfall, uppgrundningar och
sandrevlar och ha mycket stora variationer mellan
olika årstider i fråga om vattenstånd och
strömhastighet, varför de med undantag för
Guadalquivir, som är segelbar till Sevilla, icke ha någon
större betydelse ur kommunikationssynpunkt.
Klimat. P. bildar så att säga en liten kontinent
för sig med 5 ganska väl skilda klimatzoner. Den
största av dessa, som utgöres av det inre p
la-t å 1 a n d e t, mesetan, j ämte Ebro-bäckenet, har
ett utpräglat kontinentalt klimat. Vintrarna äro
kalla och somrarna äro särsk. i de s. delarna och
i Ebro-bäckenet mycket varma. Den årliga
ne-derbördsmängden är liten, i allm. 300—500 mm.
ö. kustområdet har milda vintrar samt
var
ma och torra somrar. Nederbörden har ett
hu-vudmax. under hösten och ett sekundärt max.
under våren. S. Spanien har mycket milda
vintrar, jan.-temp. 11—120, samt heta och mycket
torra somrar. Den årliga nederbördsmängden är
större än i ö. kustområdet och faller huvudsaki.
under vintern. Portugal har även milda
vintrar och varma somrar. Molnigheten är dock större
än i s. Spanien och ökar norrut.
Nederbörds-frekvensen är också större än i s. och ö.
Spanien. Den årliga nederbördsmängden, som i allm.
har sitt max. i nov., är större i n. än i s. Denna
zon inrymmer halvöns regnrikaste område, näml,
de exponerade v. sluttningarna av Serra da
Estrella, som årl. erhålla närmare 3,000 mm.
Galicien och spanska nordkusten
ha milda vintrar och svala somrar. Även här
överväga vinterregnen, men nederbörden är dock
mera jämnt fördelad över hela året, så att
somrarna ej bli på långt när så torra som i övriga
delar av P.
Växtvärld. På gr. av det torra klimatet är P.
mycket fattig på skog. Blott på de n. randbergen
och i n. v. ha skogarna större utbredning. Mellan
400 och 1,600 m härskar här den sommargröna
lövskogen med bl. a. Quercus robur som
karak-tärsträd. Därovan vidtager barrskogsbältet, som
når 2,200 m, med ädelgran och rödgran. De
högsta topparna intagas av fjällängar och
-hedar. Ebro-slätten är täckt av äkta grässtäpp med
bl. a. halfagräs och espartogräs. I vissa områden
är marken salthaltig, och här dominera
mollväxter. På de katalanska kustbergen växer
ständigt grön skog av sten- och korkek, uppblandad
med tallarter. Även på den s. ö. delen av mesetan
och i det torra kustlandet kring Murcia och
Valencia härskar halfa- och espartostäppen. Men i
övrigt dominera ris- och halvbuskvegetationer av
Salvia-, T hymus-, Cistus-, Genista-, Ulex-,
Ono-nis-, Lavandula- och Erica-arter. Längs
flodloppen finnas lundar av poppel, pil, ask och alm.
Emellan dessa och risstäpperna ligga ofta bälten
av macchia med bl. a. Erica arborea, myrten,
enarter och Quercus ilex.
Djurvärld. I P:s fauna ingå både
mellaneuro-peiska arter, ofta företrädda av särskilda
geografiska raser, och afrikanska element. Här
finnas således dovhjort, kronhjort, rådjur, gäms,
stenbock, vildsvin, björn, varg, räv och vildkatt.
Endemiska äro panterlon, spanska haren och
bi-samnäbbmusen. Afrikanska element äro den till
Gibraltar inskränkta gibraltarapan, piggsvin,
faraoråtta och genett. I s. Spanien har kamelen
acklimatiserats. Fågel faunan är mycket rik. I
bergstrakterna finnas lammgam, asgam och
orm-öm; av övriga arter må nämnas klipphöns,
afrikanska stäpphöns, dvärgtrapp och flamingo. Bland
kräldjuren märkas pärlödla, murgecko, kameleont
och sköldpaddor. Även fiskfaunan är rik, bl. a.
fångas tonfisk, sardin och sardell. Inom
området finnas även skorpioner.
Förhistoria. Redan under den paleolitiska
stenålderns början var P. befolkat. På gr.
av P:s geografiska läge voro emellertid
levnadsbetingelserna under istiden väsentligt andra än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
