Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pyrenéerna - Pyrénées - Pyrénées-Orientales - Pyreneiska freden - Pyreneiska halvön, Iberiska halvön, Spanska halvön - Läge, gränser och befolkning - Geologi och terrängformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
597 Pyrénées—Pyreneiska halvön 598
bruk (korkek). Mineraltillgångarna äro ringa;
viktigast är östpyrenéernas järnmalm i
Syd-frankrike. På senare tid ha P. fått en ny
betydelse genom de talrika mineralkällorna,
turistväsendet och vattenfallens utbyggande. Särsk. på
fransk sida ligga många elektr. kraftstationer.
— P. passeras blott av 4 järnvägslinjer, en vid
vardera av de båda kusterna, en (färdig 1929) i
ö. från Aix-les-Thermes till Ripoll, som går
under 0)1 de Puymorens i en 5,3 km lång tunnel på
1,580 m höjd, och en (färdig 1928), som går
genom Somport-passet på 1,640 m höjd och i
tunnel under G>1 de Somport. — Litt.: J.
Frödin, ”Glaciala former i P.” (i Svensk geografisk
årsb., 1927); M. Sorre, ”Les Pyrénées” (2:a uppl.
1928).
Pyrénées. 1) Les P. [le pirene’], se
Pyrenéerna. — 2) Tre departement i Frankrike, se
Basses-Pyrénées, Hautes-Pyrénées och
Pyré-nées-Orientales.
Pyrénées-Orientales [pirene’z-årjäta’l], dep.
i Frankrike, i östligaste Pyrenéerna, med kust
vid Medelhavet, utgör en del av Roussillon;
4,145 km2, 229,000 inv. Vin-, grönsaks- och
fruktodling på Perpignanslätten, boskapsskötsel i
bergsdalarna. Turist- och badorter. Huvudstad:
Per-pignan.
Pyreneiska freden kallas det fredsfördrag,
som 1659 slöts på Fasanön i Bidasoa (se d. o.)
mellan Frankrike och Spanien. Frankrike erhöll
genom fördraget bl. a. Roussillon, Artois samt
delar av Flandern, Hainaut och Luxemburg.
Giftermål avtalades mellan Ludvig XIV och Filip
IV :s av Spanien dotter Maria Teresia.
Pyreneiska halvön, Ibériska halvön,
Spanska halvön, den västligaste, sydligaste
och största av Sydeuropas halvöar; 579,456 km2.
Läge, gränser och befolkning. P. ligger mellan
43°27’ och 36° n. bredd och når vid Kap da Roca,
9 V20 v. längd, längre åt v. än någon annan
europeisk fastlandsdel. Av Europas öar ligga de med
P. administrativt och kulturellt förbundna
Azorerna mera västligt än både Irland och Island
och äro därmed Europas västligaste område. P.
är ett mot s. v. framskjutet europeiskt bergland,
som har en medelhöjd av 640 m och som hänger
samman med sin kontinent endast utefter de 430
km långa Pyrenéerna mellan Biscaya- och
Lejon-buktema. Största bredden i ö.—v. riktning är c:a
1,000 km i halvöns n. och c:a 850 km i s. del.
Största längden från n. till s. är c:a 850 km.
Pyrenéergränsen ligger visserligen lägre än de
flesta alpgränser i Europa men är fattig på
överkomliga pass. P:s befolkning uppgår till c:a 36,3
mill. (1950) och utgör en blandras mellan de
första historiskt kända invånarna, iberema, samt
kelter, romare, sveber, västgöter och araber, som
under olika perioder behärskat P. I större delen
av P. talas spanska, som dock varieras i bl. a.
kastilianska i större delen av Spanien, galiciska
i n. v. och katalanska i Ebro-området. I ett
mindre område i n. talas baskiska dial. och i v.
portugisiska. P. är uppdelat på fristaten Andorra,
brittiska kronkolonien Gibraltar, republiken
Portugal och den autoritära staten Spanien.
Geologi och terräng former. P. bildar en
trapets-formig massa, vars kärna utgöres av en mäktig
högplatå, ett tafelland, Ibériska el. Spanska
mese-tan, som genom de kastilianska skiljebergen delas
i två högslätter, Gamla Kastilien och Leon i n.
samt Nya Kastilien och Estremadura i s.
Skiljebergen nå upp till 2,661 m och äro horstar el.
flexurhorstar, som höja sig 1,000—2,000 m över
mesetan. Nordmesetan ligger genomsnittligt 850
m och Sydmesetan 700 m ö. h. Den förra sänker
sig kring Dueros (Douros) fåra mot v. till i
höjd med Zamora men stiger sedan åter mot
randberg i v. Sydmesetan däremot, som f. ö.
genom en vattendelare (max. höjd 1,736 m),
bestående av bl. a. Serra de S. Pedro, Serra de
Guadalupe och Montes de Toledo, halveras i en
n. del kring Tajo (Tejo) och en s. del kring
Guadiana, sänker sig långsamt på bred front ned
till blott 150—200 m höjd vid Mérida-Badajoz
och övergår, endast obetydligt sammanträngd av
Alentejos låga gränsberg, i det sydportugisiska
slättlandet. Mesetans berggrund består av
skiffrar, sandstenar, gråvackor, kvartsiter,
glimmer-skiffrar samt diabas- och por fyrlager, som
genomsättas av mäktiga diorit- och
granitintru-sioner. Landskapets yta är i ö. vattenfattig,
ero-sionen obetydlig och terrängen därför mycket
jämnare och mera enformig än i mesetans v. hälft.
Gränsen mellan båda ligger i n. nära portugisiska
gränsen, i s. vida östligare, ung. på Madrids
meridian. Mesetans vattendelare ligger nära ö.
randen, och dess floder flyta därför alla mot
Atlanten på ömse sidor om de kastilianska skiljebergen,
såväl Duero, som avvattnar den n. högslätten, som
Tajo och Guadiana, som dränera den s. randen.
De båda förstn. lämna högslätten i Portugal och
passera i sina nedre lopp det portugisiska
backlandet. — Kastilianska skiljebergen utgöras av ett
system av mer el. mindre sammanhängande,
långsträckta bergmassiv med ö.—v. el. n. ö.—s. v.
strykning. De viktigaste äro Serra da Estrella,
Sierra de Gata, Sierra de Gredos och Sierra de
Guadarrama.
Kring den kärna, som mesetan utgör, gruppera
sig bergland och slätter i en inre och en yttre
periferi. Till den inre höra de asturisk-leönska
bergen i n., som med Penas de Europa nå upp
till 2,678 m och vilka skarpt avgränsa Gamla
Kastilien från Biscayabukten och kustlandet där.
Mellan de asturiska bergen och Pyrenéerna ligga
Kantabriska bergen, som under krittiden voro
skilda från Pyrenéerna av en havsvik i nuv. baskiska
sänkan. Mesetans ö. delar utgöra ett högland, som
når fram till kusten s. om Ebro, och benämnas
Ibériska randbergen (2,305 m), som likaledes äro
tertiärt veckade. De skiljas från angränsande
randberg genom breda ”portar”, genom vilka
man från det omgivande låglandet utan svårighet
kan nå upp på högslätten. I områdena kring övre
Duero och Tajo likna dessa berg Sierra
Morena i s., i det de långsamt och nästan
©märkligt höja sig över mesetan men stupa brant på
andra sidan. I s. begränsas mesetan, som s. om
Valencia når fram till havet, av det relativt låga
Sierra Morena, som blott från andalusiska sänkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
