Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Psalm - Psalmbok - Psalmist - Psalmodi - Psalmodikon - Psaltare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
549
Psalmbok—Psaltare
550
talet kunnat utföras inne i kyrkorna. — Litt.:
E. E. Koch, ”Geschichte des Kirchenliedes” (3:e
uppl., 7 bd, 1866—72); E. Liedgren, ”Den
andliga sången på anglosaxisk mark” (1927).
Psalmbok [salm-], i Skandinavien och Finland
(på 1500-talet här och var även i Nordtyskland)
bruklig beteckning för en allmänt antagen
kyrkosångbok. I Sverige rådde länge liksom i utlandet
stor frihet i fråga om p:s sammansättning och
utgivning. En viss auktoritativ betydelse fick dock
den förmodligen av Olaus Petri utg. samlingen
”Svenske songer eller wisor” (1536), som kan
sägas utgöra grundstommen till alla senare
svenska p. Särskilt under 1600-talet framträdde en
mängd psalmbokstyper, men det fåtal psalmer,
som allmänt brukades, sjöngs mest utan bok. Ett
slags off. giltighet sökte man förläna den s. k.
Uppsalapsalmboken av 1622 och 1645,
men försöket slog ej igenom. Karl XI uppdrog åt
Jesper Swedberg att förbättra p. Resultatet blev
den ”Swedbergska psalmboken” (482 psalmer), ett
både religiöst och litterärt synnerligen
framstående verk. Efter åtskilliga ändringar stadfästes
”Then Swenska PsalmBoken” 1695. Denna s. k.
”Gamla psalmboken” innehöll 413 psalmer och var
en verklig folkbok. Försök till revision av p.
under det närmaste årh. vunno ingen anklang.
Först under 1800-talets andra årtionde upptogs
ett framgångsrikt arbete på en ny p.
Fosterländska, vittra och språkliga, pedagogiska,
moraliska och religiösa intressen förenades under
ledning av Johan Olof Wallin, och landets
yppersta författare anlitades i strävandet att skapa
en för alla åldrar, stånd, sinnesstämningar och
bildningsgrader avpassad poetisk andaktsbok. På
ärkebiskop J. A. Lindbloms begäran tillsattes en
psalmbokskommitté (1811—19), som utgav
”Förslag till förbättrade kyrko-sånger” (1814) och
därefter lät Wallin så gott som ensam fullfölja
verket (”Förslag till svensk psalmbok”, 1816,
godkänt efter åtskillig överarbetning 1819). Ur den
gamla p. övergingo omkr. 200 psalmer i mer el.
mindre förändrad gestalt. Närmare 200 voro av
Wallins hand, nydiktningar hade lämnats även av
Franzén, Geijer, Hedborn, Åström m. fl.,
varjämte en avsevärd del psalmer av Chr. Dahl och
S. ödmann upptagits ur tidigare förslag. Den
wallinska p. vann en enastående ställning bland
kristenhetens p. och blev svenska folkets mest
spridda andaktsbok. På sina håll stötte den
emellertid på starkt motstånd på gr. av en i åtskilliga
psalmer framträdande gärningslära. Redan på det
första allmänna kyrkomötet 1868 upptogs frågan
om en revision av p.; frågan återkom sedan vid
nästan varje kyrkomöte. 1920 antog kyrkomötet
ett till detta möte framlagt, av J. A. Eklund, E.
N. Söderberg m. fl. utarbetat förslag. K. m:t
stadfäste emellertid icke detta utan förordnade
12/g 1921, att de i kyrkomötesförslaget intagna
nya psalmerna skulle sammanföras till ett
till-lägg, 1921 års ”Nya psalmer” (nr 501—673), att
tills vidare och försöksvis användas tillsammans
med 1819 års p. Snart visade sig denna
anordning mindre ändamålsenlig, och 1933 uppdrog
K. m:t åt biskop J. A. Eklund ensam att utge-
stalta ett förslag till ny p. för den svenska
kyrkan. Eklund framlade sitt förslag redan följ. år.
Då det ansågs, att bl. a. den språkliga
bearbetningen av psalmer från den wallinska p. drivits
för långt och att den yngre psalmdiktningen icke
beretts tillräckligt rum, tillsattes i sept. 1934 en
ny kommitté med ärkebiskop Eidem som ordf.,
som redan till kyrkomötet i okt. s. å. framlade
ett psalmboksutkast att läggas till grund för en
ny p. Kyrkomötet anslöt sig till de
kommittera-des principer och anhöll, att psalmboksarbetet
omedelbart måtte fortsättas och avslutas, vilket
av K. m:t tillmötesgicks; de kommitterade, med
undantag av biskop Eklund, som avböjt vidare
deltagande, fingo i febr. 1935 sitt uppdrag
förnyat. Jämnt ett år därefter låg det nya förslaget,
det s. k. februariförslaget, färdigt, upptagande
650 psalmer. Då emellertid även detta förslag
upptogs kallsinnigt av kritiken, blev en förnyad
bearbetning nödvändig. En sådan kom till stånd
av en kommitté, bestående av biskop E. Rodhe
(ordf.), rektor (sedermera biskop) M. Björkquist
och fil. dr T. Fogelqvist. I sept. hade kommittén
sin överarbetning färdig, det s. k.
septemberförslaget, omfattande 582 psalmer. Det sedan av det
vid kyrkomötet tillsatta p.-utskottet för mötet
framlagda förslaget upptog 600 psalmer och
antogs av kyrkomötet (enhälligt på två röster när)
10/u 1936 samt gillades och stadfästes av
konungen efter en av en särsk. tillsatt
redigeringskom-mitté i samråd med den samtidigt förordnade
koralbokskommittén verkställd översyn, 26/u 1937.
Av 1937 års p:s 600 psalmer äro 377 hämtade
från den wallinska, 131 från 1921 års tillägg;
återstående 92 äro helt nytillkomna. Genom dessa
senare och de från Nya psalmer härstammande
numren har svenska kyrkans p. tillförts det mesta
av betydelse av den andliga sång, som tillkommit
under det sista årh. på den evangeliska väckelsens
mark, framför allt den engelska och svenska
(Betty Ehrenborg-Posse, Lina Sandell m. fl.).
Stort utrymme har också därigenom kunnat
beredas den nordiska psalmen och även åt den yngsta
löftesrika svenska nydiktningen (A. Frostenson,
N. Bolander, K. G. Hildebrand m. fl.). — Litt.:
E. Liedgren, ”Svensk psalm och andlig visa”
(1926), ”Den svenska p.” (6:e uppl. 1940); A.
Werner, ”Vår nya p.” (1938); B. Olsson, ”P.
som folkbok” (1942); B. Olsson och A. Werin,
”Den nya p. Kritik och krav” (1945); A.
Arvast-son, ”Den Thomander-Wieselgrenska
psalmboken” (1949), ”Psalmboksarbetet i Sverige vid
slutet av 1800-talet” (1954).
Psalmi’st [salm-], psalmdiktare, psalmsångare.
— Psalm i’s ten kallas ofta konung David.
Psalmodi [salm-], psalmsång, psalmmelodi;
antifoni el. annan liturgisk sång; psalmton,
enformig sång på få brevid varandra liggande toner.
Psalmödikon [salm-], av prosten J. Dillner
1830 uppfunnet instrument, bestående av
resonanslåda med en sträng (el. flera) att strykas med
stråke. P. hade 1830—70 stor betydelse i svenska
skolor för uttagning av enklare melodier.
Psaltare [sa’l-], gammalt stränginstrument av
harpform, brukat hos hebréerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
