Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prästval - Prästvigning - Prätigau, Val Pratens - Prövningsnämnder - Prövningstillstånd - P. S. - PS - Ps. - p/s - Psalliota - Psalm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
547 Prästvigning—Psalm 548
utövar sin medbestämmanderätt vid tillsättning av
ord. prästerlig tjänst. Efter reformationen har
valrätten efter hand fått en allt vidsträcktare
till-lämpning. I äldre tid begränsades den icke blott
av domkapitlets inflytande och prövningsrätt utan
jämväl av den kallelserätt, som tillkom konungen
i de s. k. regala pastoraten, och av
enskilda personers, i regel till viss jordegendom
bundna rätt att tillsätta präst i patronella
pastorat. Kyrkolagens ganska vaga
bestämmelser ha efter hand ersatts genom senare
förordningar (av 1739, 1843) och lagar (1883, 1910,
1934 med ändringar 1947). Lagen om tillsättning
av prästerliga tjänster av 1910 medförde en långt
gående demokratisering. Den lika och personliga
rösträtten ersatte den tidigare graderade skalan.
Församlingens valrätt är begränsad till det
förslag på 3 sökande, som domkapitlet upprättar.
Sedan dessa avlagt sina prov genom att förrätta
gudstjänst i församlingen, provpredikan, å
dag, som bestämmes av domkapitlet, hålles (en
vecka efter sista provet) frågodagsförrättning,
varvid församlingen, då det gäller
kyrkoherdetjänst, har rätt att kalla fjärde
provpredikant. Om denne prövas behörig att uppföras på
förslaget, avlägger även han sitt prov. I vissa
fall kan präst, som varit förhindrad att avlägga
prov, likväl komma under omröstning. Där 4:e
provpredikant icke kallats, avgör valet, som
hålles 2 veckor efter frågodagen, tillsättningen, och
domkapitlet utfärdar fullmakt för den valde. Om
sådan kallelse skett, äger K. m:t, om någon av
de å förslaget uppförda erhållit mer än hälften
av de avgivna rösterna och minst Vs av de
röstberättigade deltagit i valet, att utnämna en av de
fyra, i andra fall jämväl en annan präst, som,
enl. därför gällande bestämmelser, anmält sig som
extra sökande. Tillsättning av komministrar
sker efter samma grunder som kyrkoherdar, blott
att därvid frågodag och fjärdemanskallelse icke
förekomma. I ett antal privilegierade
pastorat äger församlingen rätt att vid
kyrkoherdetillsättning kalla vilka präster den vill till
prov, varefter 3 uppföras på förslag genom val.
En av dessa utnämnes sedan av K. m:t. Några
pastorat äro genom privilegium tillförsäkrade rätt
att vid komministerval kalla fjärde provpredikant.
— För att bereda prästerskapet rättvisare
beford-ringsförhållanden infördes 1934 den ordningen, att
kyrkoherdetjänst var 3æ gång den är ledig
tillsättes av K. m:t, som därvid (efter val i vanlig
ordning) äger utnämna en av de på förslaget
uppförda el. annan till tjänsten behörig präst,
vilken som sökande anmält sig hos K. m :t. Före
utnämningen infordras yttranden av biskopen och
domkapitlet. Domprostbefattning tillsättes alltid av
K. m:t, som därvid äger gå utanför förslaget. —
Rösträtt vid p. äger var och en, som har rätt
att deltaga i kyrkostämmas överläggningar och
beslut inom församlingen. P. äger rum inför av
domkapitlet förordnad valförrättare i den kyrka
(en av de kyrkor), där prov avlagts. Det kan även
efter K. m:ts förordnande förrättas i flera
lokaler.
Prästvigning, se Ordination 2).
Prä’tigåu, Val Pratens, alpdal i schweiz.
kant. Graubünden, kring Rhens biflod Landquart.
P. har livlig turisttrafik med Klosters som
huvudort.
Prövningsnämnder, se Taxering.
Prövningstillstånd, jur., tillstånd, att hovrätts
dom el. beslut må komma under Högsta
domstolens prövning. För att begränsa tillströmningen
av mål till Högsta domstolen har i nya
rättegångsbalken stadgats, att p. skall fordras i alla
mål, där hovrätt dömt som andra instans, utom
när talan i brottmål fullföljes av J. K., J. O. el.
M. O. P. meddelas av en avd. av Högsta
domstolen, bestående av tre justitieråd.
P. S., förk. för postskriptum.
PS, förk. för Pansartruppskolan.
Ps., förk. för psalm och Psaltaren.
p/s, förk. för perioder per sek.
Psalliöta, bot., se Champinjoner.
Psalm [salm] (av grek, psalmo’s, sång till
stränginstrument), grek, beteckning för sångerna
i Psaltaren (se d. o.), sedan även för kristen
församlingssång (1 Kor. 14:26, Kol. 3:16, Ef.
5:19). I de nordiska språken har p. fått
betydelsen religiös församlingssång av kyrklig karaktär
(upptagen i en officiellt gällande psalmbok).
Allvar, högtidlighet, religiös grundstämning
förutsättas hos en p., medan en ”andlig sång” kan ha
en vardagligare ton. — I latinsk mässa och
t i d e g ä r d brukades och brukas både p s a 11
arpsalmer och hymner som sångtexter av
präst och kör. Först genom reformationen
skapades förutsättningen för församlingssången på
modersmålet. Nydanaren är här Luther, som
alltjämt är den evangeliska p.-diktningens största
klassiska namn. Botstämning, dödsberedelse och
mystisk passionsbetraktelse bli från slutet av
1500-talet förhärskande motiv i den s. k. ortodoxiens
psalmdiktning (Nicolai, Heermann, Paul
Ger-hardt, dansken Kingo m. fl.). Nykatolsk
Jesus-kärlek (Spee, Schef fler) vinner också anklang i
den luterska kyrkan (Rist, Franck m. fl.). Med
pietismens och herrnhutismens utbredning på
1700-talet fortsätter mystikens inflytande (dansken
H. A. Brorson). Reformerta sångare tillföra
psalmdiktningen nya värden, särskilt genom att
framhålla Guds majestät (J. Neander) och
fördolda närvaro (G. Tersteegen).
Upplysningssträ-vandena påverka psalmdiktningen ej blott i
nyktert moraliserande riktning utan även i högstämd
kosmisk-religiös anda (Gellert, svensken S.
Öd-mann). De skandinaviska ländernas kyrkliga
diktning rycker med 1800-talet fram i förgrunden
(Wallin, Franzén, Grundtvig, Ingemann,
Landstad, Runeberg).
I den reformerta kristenheten begagnades
under 1500- och 1600-talen nästan uteslutande
”Davids psalmer” vid offentlig gudstjänst. — Mot
slutet av 1600-talet djärvdes Englands
nonkonfor-mister införa en friare, vid bibelns bokstav icke
bunden församlingssång (eng. hymn). På
1800-talet trängde hymnen in i episkopalkyrkan (R.
Heber, J. Keble, J. H. Newman). — I den
rom.-kat. kyrkan förekommer sedan århundraden
tillbaka folklig andaktssång, som redan före 1500-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
