Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Perseus (astronomi) - Perseus (mytologi) - Perseus (konung av Makedonien) - Perséus, Edvard - Perseveration - Pershagen - Pershing, John - Pershyttan - Persian - Persien - Naturförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Perseus—Persien
86
Ruinplatsen i Persepolis. I förgrunden De hundra kolonnernas palats; t. h. Xerxes’ hall, t. v. Dareios’ palats.
Se även bilder å pl. vid Persisk konst.
dubbelstjärnhopen / och h, vilken såsom synlig
för blotta ögat som en nebulösa av fjärde
storleken varit uppmärksammad sedan äldsta tider.
Pe’rséüs (lat.; grek. Perséu’s), grek, myt., son
till Zeus och Danae, räddades jämte sin moder till
ön Serifos. Som yngling fick han av öns härskare
Polydektes, som fattat kärlek till hans mor och
därför ville avlägsna honom, i uppdrag att hämta
gorgonen Medusas allt förstenande huvud.
Utrustad med vingade sandaler och Hades’
osynliggörande hjälm, avhögg han, bortvänd, gorgonens
huvud. I Etiopien räddade han på hemvägen
konung Kefeus’ dotter Andromeda, som
fast-kedjats vid en klippa vid stranden till rov för ett
havsvidunder; han förstenade detta med
Medusa-huvudet och fick prinsessan till gemål. På
samma sätt hämnades han på Polydektes. Därefter
begav han sig till Mykenai, för vars första
mytiska konungaätt han är stamfader. Myten om
P. framställes ofta i konsten.
PeTséus (lat.; grek. PerseRs), Makedoniens
siste konung, son till Filip V, uppsteg på tronen
179 f. Kr. Han hade att frukta Roms fiendskap
men sökte bevara fred och vänskap, medan han i
hemlighet förberedde sig till krig genom
underhandlingar med andra makter samt rustningar. Då
kriget utbrutit 171 f. Kr., vann han åtskilliga
framgångar i början, men sedan romarna
uppdragit överbefälet åt Aemilius Paullus, blev P. i
grund slagen vid Pydna (168 f. Kr.). Han togs
till fånga, fördes till Rom och dog där två år
senare.
Perséus, Edvard, målare (1841—90). Han
studerade vid Konstakad. i Stockholm 1861—67
och därefter i Düsseldorf och hos Piloty i
München samt återvände hem 1875. P- målade
historisk genre (”Katarina Månsdotter på gamla
dagar”, 1871), karaktärsstudier och porträtt
(”Oskar II i sitt audiensrum”, 1887,
Frederiksborgs-galleriet). P. var en synnerligen framstående
lärare.
Perseveratiön (av lat. perseveråre, fortfara),
psyk., en efterklang i medvetandet av
själsfunk-tionerna, som gör, att dessa ha en benägenhet att
fortfara, sedan det framkallade intrycket upphört,
och att under en tid utan idéassociation uppträda
i medvetandet, så snart detta icke upptages av
något annat aktuellt innehåll. Ex. på p. är en
melodi, som vi ej ”kunna få ur örat”.
Pershagen, villasamhälle i Tveta sn i
Södermanland.
Pershing [pä’Jitl], John Joseph, amerikansk
general (1860—1948), officer vid kav. 1886,
brigadgeneral 1906, generalmajor 1916, general 1917,
”general of Armies of United States” 1919,
avsked 1924. P. deltog med utmärkelse i kriget mot
Spanien 1898 och ledde operationerna på
Filippinerna 1902—03. Han tjänstgjorde 1906—14 på
Filippinerna, vilkas fullständiga pacificering han
genomförde. 1916 blev han chef för ”straffexp.”
till Mexico, samt, då U.S.A. 1917 inträdde i i:a
världskriget, chef för exp.-armén. Tack vare P:s
beslutsamma uppträdande kom den amerikanska
armén att i Frankrike uppträda som självständig
operativ enhet. 1921—24 var P. chef för
generalstaben. Han har utg. bl. a. ”My experiences in the
World War” (2 bd, 1931). — Litt.: Biogr. av
F. Palmer (1948).
Pershyttan, gruvsamhälle i Nora landskommun.
Persiän, starkt krusigt pälsverk, som erhålles
av de några dagar gamla lammen av olika raser
fettsvansfår. Värdefullast är pälsen av k a r
a-kul- el. persianfåret från Turkestan (se
bild vid Fårsläktet, sp. 370, samt Pälsverk).
Pe’rsien, pers. Iran, monarki i Främre Asien,
mellan Persiska viken och Kaspiska havet, upptar
större delen av Irans högland; 1,643,558 km2,
19,140,000 inv. (beräknad folkmängd 1951);
huvudstad: Teheran.
Ndtur förhållanden. Irans högland har en höjd
av 700—1,500 m ö. h. och begränsas av
i regel branta, höga och svårtillgängliga
randberg. Den nuv. gestaltningen härrör huvudsaki.
från tertiärtiden, då genom den stora alpina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
