Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pepparrot - Pepparsläktet - Pepparträd - Pepparätare el. tukaner - Pepsin - Peptid - Peptisering - Pepton - Pepusch, John Christofer - Pepys, Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
Pepparrot—Pepys
60
Kvist med frukt av
svartpeppar.
Pepparrot, jordstammen av Nastu’rtium
armoräcia (Armoräcia rusticäna), en i ö. Ryssland
inhemsk, högvuxen, storbladig ört, som odlas i
köksträdgårdar och i s. och mell. Sverige ofta
anträffas förvildad. P. är cylindrisk, inuti vit och
saftig. Den förvaras under vintern i fuktig sand.
Med p. kryddas vissa kött- och fiskrätter. När
p. rives, bildas samma flyktiga olja som hos
senap; den sticker starkt i ögonen.
Pepparsläktet, Pi’per, utgör typen för fam.
Piperaceae bland koripetalerna och omfattar
bortåt 700 arter, i
tropiska länder
växande, upprätta el.
klättrande buskar,
sällan små träd,
med spiralställda
blad med stipler.
Blommorna sitta i
ax, sakna hylle och
äro vanl. enkönade.
Ståndarna äro 2
el. 3, sällan 6,
fruktämnet
enrum-migt. Frukten
ut-göres av ett
en-fröigt bär. Den
viktigaste arten
är
svartpeppar el. pepparrank a, P. nigrum (se
Peppar). I det indomalajiska området växa även b
e-telpeppar, P. betle (se Beteltuggning) och
långpeppar, P. longum, vars endast omkr. 4
cm långa, torkade ax förr hade användning som
läkemedel el. krydda.
Pepparträd, bot., se Schinus.
Pepparätare el. t u k ä n e r, Rhampha’stidae,
fam. av underordn. hackspettfåglar bland de
blå-kråkartade fåglarna. P. utmärkas framför allt
av sin stora, egendomligt formade, i kanterna
såg-tandade näbb, som är ihålig och genomdragen av
luftrum. P. förekomma i Amerikas varma
delar. De jagas för de vackra fjädrarnas
skull men hållas
även som
burfåglar. —
Peppar-ä t a r s 1 ä k t e t,
Rhamphastos,
igen-kännes på ovanligt
stor, vid basen
tjock, mot spetsen
hoptryckt näbb,
kraftiga ben, kort,
trubbig stjärt och
korta vingar. Den
största arten är
j ättetukanen
el. t o k o n, R.
toco, som når en
längd av 57 cm och
förekommer i de
högt belägna
delarna av Sydamerika
från Guayana till
Paraguay och
Ar
Jättetukan.
gentina. Fjäderdräkten är övervägande svart,
gum-pen blodröd, kinder och strupe vita, näbben röd
med svart spets och ögonringen liksom fotterna
blå. Hos arassarierna, släktet Pteroglossus,
är näbben mindre och fjäderdräkten brokig i
övervägande grönt och gult. Mest bekant är den 44
cm långa arassarin, P. aracari, från Brasilien.
Pepsln (av grek. pe’psis, matsmältning, eg.
kokning), ett äggvitespj älkande enzym
(proteinas). P. spjälkar de flesta naturliga äggviteämnen
men ej fullständigt utan till peptider el. pepton.
P. avsöndras av körtlar i människans
magslem-hinna; frånsett en del fiskarter, påträffas p. hos
varje fullväxt ryggradsdjur. I ren form utgöres
p. av ett gulvitt vatten- och glycerinlösligt
pulver. P. kan vid kroppstemp. från flertalet
verte-brater extraheras ur färsk magslemhinna med
omkr. 0,2—0,5% saltsyra; det förstöres av temp.
över 6o° el. av även svaga alkaliska lösningar.
P., som således omsätter födans
äggvitebestånds-delar, avsöndras icke i sin definitiva
sammansättning av slemhinnans körtlar utan i form av
propepsin el. pepsinogen. Under i övrigt
gynnsamma förhållanden kan p. omsätta
tusentals ggr sin egen vikt av äggviteämnen. De
viktigaste förutsättningarna för bästa verkan för
att omvandla det overksamma pepsinogenet till
aktivt p. äro 1) närvaron av saltsyra i
koncentration (omkr. 0,2%) och 2) en temp. av 38
—400. P:s del i äggviteämnenas sönderdelning
beror på magens fyllnadsgrad och den tid födan
kvarstannar i magsäcken. Trypsin ersätter p., men
dess verkan blir kraftigare ju mer
äggvitediges-tion, som medhunnits av p.
Peptid, dets. som aminosyra (se d. o.). En
förening av två aminosyror benämnes d i p e
p-t i d, av flera polypeptid.
Peptiséring, finfördelning (dispersion) av ett
ämne i ett lösningsmedel, varvid en kolloid lösning
bildas. Härvid tillsättes ofta en peptisator,
som har uppgiften att stabilisera lösningen.
Pepton [-å’n] (av grek. pepto’s, kokt, löst),
sönderdelningsprodukt av äggvita, som bl. a.
bildas, när äggvita behandlas med pepsin och
saltsyra el. magsaft. Den ger ännu en del av
äggviteämnenas karakteristiska reaktioner. P. bildar ett
ytterst fint, gulaktigt, i vatten lösligt men i
alkohol olösligt pulver. P. brukas vanl. i
blandning med andra födoämnen som näring åt
personer med sjukdomar i matsmältningsorganen.
Pepusch [eng. utt. pi’pa/1, John C h r
i-stofer, tysk-engelsk musiker (1667—1752).
Han studerade musik i Tyskland, bosatte sig i
London och verkade där med stor framgång som
musikledare och tonsättare. P:s balladopera ”The
beggar’s opera” (1727) var riktad mot Händeis
operaföretag och de italienska operaartisterna.
Pepys [peps, pips el. pe’pis], Samuel, engelsk
dagboksförfattare (1633—1703), tjänsteman vid
marinförvaltningen från 1660 och amiralitetssekr.
1673—79 och 1684—89. — Sitt rykte har P. fått
dels som en numera för den eng. flottans
utveckling erkänd betydelsefull förvaltningsman inom
amiralitetet, dels genom sin minutiöst noggranna
och mycket omständliga dagbok (”Pepys’ diary”)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
