Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Penningteori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
Penningteori
44
Penningteori, den del av den ekonomiska
teorien, som behandlar penningväsendet och dess
funktioner och spec. de faktorer, vilka
bestämma pengarnas värde el. köpkraft och därmed den
allmänna prisnivån. De senare kunna uttryckas
i bytes- el. omsättningsekvationen,
M ■ V
P = k ■ ———, där P betecknar den allmänna
prisnivån, M = penningmängden (eng. money),
V = omloppshastigheten (eng. velocity) och T =
varumängden (eng. trade), medan k betecknar
en konstant, vars storlek är beroende av vilka
enheter de olika faktorerna uttryckas i. Av
bytesekvationen framgår t. ex., att om
penningmängden ökas, medan omloppshastigheten och
varumängden bli oförändrade, kommer den allmänna
prisnivån att stiga (d. v. s. penningvärdet att
falla). Särsk. vid starkare prisstegring talar man
i så fall om inflation. Skulle återigen
varumängden minskas, medan penningmängden och
omloppshastigheten bli oförändrade, talar man
om knapphetsprisstegring.
Bytesekvationen är dock i och för sig självklar och kan
därför ej ange den reella orsaken till
förändringar i prisnivån. Enl. kvantitetsteorien
ligger denna, om vi bortse från ändringar i
varumängden, i förändringar i penningmängden, så
att en ökning av denna medför en prisstegring
och en minskning en prissänkning. Denna teori
förutsätter alltså, att omloppshastigheten förblir
konstant, så att t. ex. en ökning av
penningmängden ej kompenseras genom en minskning av den
förra. Även om prisnivå och penningmängd pläga
variera i samma riktning, visar dock erfarenheten,
att kvantitetsteorien, som man kunnat vänta, ej
är exakt riktig.
Avgörande för prisnivån är ej
penningmängden utan efterfrågan, så att priset vid oförändrat
utbud av varor stiger, när efterfrågan ökas, och
sjunker, när den minskas. Man kan därför sätta
E___5
priset å konsumtionsvaror = ——— och priset å
7K
realkapital = —, där E betecknar
nationalinkoms-11
ten, S sparandet, I investeringsvolymen samt T k
och Ti utbudet av konsumtions-, resp,
kapitalvaror. Av ovanstående formler framgår t. ex.,
att om övriga faktorer förbli oförändrade,
kommer ett ökat sparande att sänka
konsumtionsvaru-priserna. Utbudet är lika med inhemsk
produktion plus import och lagerminskning samt minus
export och lagerökning. Vid oförändrad
efterfrågan verkar därför en export- el. lagerökning
prisstegrande samt en importökning el.
lagerminskning prissänkande. Genom att inkluderas i
realkapitalbildning kunna lagerökningar och
lagerminskningar dock överflyttas till tälj aren.
En ökad efterfrågan å konsumtionsvaror härrör
i regel från en ökad nationalinkomst. Denna
kan i sin tur komma från ökad
realkapitalbildning el. ökad export. Dessa två faktorer ha
därför en avgörande betydelse för
inkomstutvecklingen och därmed för prisnivån.
För att penningväsendet skall kunna ställa
öka
de betalningsmedel till inkomstbildningens
förfogande, erfordras dock, att det är elastiskt.
Dess elasticitet bestämmes i sista hand av
centralbankens sedelutgivningsregler. Ny köpkraft i
form av sedlar el. tillgodohavanden i
centralbanken skapas av denna genom kreditgivning el. köp
av värdepapper och valutor, men härför sätta
sedelutgivningsreglerna en gräns. Visserligen
kunna affärsbankerna skapa betalningsmedel i form
av checker, men deras möjlighet härtill begränsas
av deras kassatillgångar samt möjlighet att låna
i centralbanken. Det räcker dock ej med att
banksystemet har möjlighet att skapa fler
betalningsmedel ; det skall även vara villigt att göra
detta genom en expansiv kreditgivning. Ju lägre
räntenivån är, desto större blir
realkapitalbild-ningen och därmed inkomstbildningen och
efterfrågan å varor. Efter Wicksell förstår man
med naturlig el. normal ränta den ränta,
vid vilken realkapitalbildningen motsvarar
sparande och vid vilken därför inkomstbildningen
och efterfrågan på varor bli oförändrade. Är
räntefoten lägre än normal, ökas inkomstsumman
och varuefterfrågan, och är den högre än normal,
blir motsatsen fallet. Så länge den ökade
efterfrågan å varor, tack vare att näringslivet
förfogar över outnyttjad produktionskapacitet, kan
mötas med ett ökat utbud, behöver den ej leda
till en prisstegring. Förr el. senare kommer man
dock till den punkt, där trånga sektorer inom
näringslivet (”flaskhalsar”, ”bottle necks”)
hindra en ytterligare ökning av utbudet, och priserna
börja stiga. I varje fall vid starkare
prisstegring talar man då om inflation. Denna
ut-märkes alltså av att — tack vare att
realkapitalbildningen är större än sparandet — inkomsten
och därmed efterfrågan växa fortare än
utbudet. Den växande inkomstbildningen tar i
anspråk en ökad mängd betalningsmedel, varför en
ökning av sedelcirkulationen kan — men ej
behöver — vara ett symtom på inflation. Vid en
deflation är motsatsen fallet. Tack vare att
sparandet är större än realkapitalbildningen,
minskas då inkomstsumma, efterfrågan och
penningmängd. Om ej utbudet av varor minskas i
samma takt, leder detta till en prissänkning.
Räntenivåns betydelse för ändringar i
inkomstsumma och prisnivå har gjort frågan, vilka
faktorer som bestämma densamma, till ett
centralproblem för p. Inom modern teori är
uppfattningen, att räntenivån bestämmes av tillgången
på betalningsmedel samt förväntningarna om den
framtida ränteutvecklingen. Ju större belopp
allmänheten har oförräntade el. lågt förräntade i
form av kontanter samt tillgångar på
checkräkning, desto mer villig är den att köpa t. ex.
obligationer. När kursen på dessa stiger, sjunker
räntenivån. Medan man inom äldre teori
betecknade räntan som ersättning för sparande, d. v. s.
underlåtenhet att konsumera hela inkomsten,
betraktas den inom nyare teori som ersättning för
de besvär och risker, som äro förbundna med en
icke likvid kapitalplacering i jämförelse med en
likvid. Huruvida dessa betraktelsesätt äro reellt
olika el. blott utgöra olika formuleringar av
sam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
