Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paris - Stadsbeskrivning - Befolkningsförhållanden - Ekonomisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
865
Paris
866
nadsverk i skilda delar av staden under kardinal
Richelieus tid, bland vilka ännu finnas kvar
Val-de-Gråce och den likaledes tornkrönta kyrkan
i Sorbonne-komplexet (bild 12) samt
Palais-Royal. Barockens store målsman under Ludvig
XIV blev J. Hardouin-Mansart, vars mästerverk
på det kyrkliga området är Invaliddomen (se bild
vid d. o.). Den kyrkliga konsten florerade f. ö. i
P. under hela 1700-talet. Den eleganta kyrkan
Saint-Roch, som grundlagts av Lemercier,
fullbordades först under rokokon. I ståtlig barock
reste sig Saint-Sulpice (av Servandoni).
Samtidens förnämsta centralkyrka blev Panthéon (av
Soufflot). Denna utveckling avslutades med
Ma-deleinekyrkan (bild 3, och bild 10 å pl. vid
Byggnadskonst) från början av 1800-talet (efter
plan av P. Vignon) i greciserande empirstil.
Under 1700-talet och 1800-talets början reste sig
också, utom en rad ståtliga adelspalats, ss. Hotel
de Matignon (nuv. konseljpresidiet) och Hotel
de Beauharnais (f. d. tyska ambassaden),
Palais-Bourbon (numera deputeradekammaren),
Théåt-re-Franqais (av Louis), Collège de France (av
Chalgrin, som också byggde Odéonteatern) och
framför allt École militaire (av Gabriel) vid
Marsfältet. Den konstnärliga insatsen under
Napoleon III betecknas framför allt av
operabyggnaden (av Ch. Garnier; se bild vid d. o.), som
blev mönstergivande för en mängd
teaterbyggnader, det nya justitiepalatset samt de stora
järnvägsstationerna. På det kyrkliga området upptog
man under ledning av Viollet-le-Duc de medeltida
stilarna, särsk. gotiken; den nuv. Notre-Dame (se
bild 6 å pl. vid Byggnadskonst och bild 3 å pl.
vid Gotik) bär i hög grad hans prägel, och
Sainte-Clotilde är en pastisch på domkyrkan i
Köln. I romersk-bysantinsk stil uppfördes 1876
—87 (kampanilen 1905—10) Sacré—Cæur på
Montmartre-höjden (bild 8) efter ritningar av
Abadie (med Saint-Front-basilikan i Périgueux
som mönster). Järnkonstruktionen började från
1800-talets mitt att framträda i P., först med bibi.
Sainte-Geneviève, samt fick sitt mest bekanta
monument i Eiffeltornet. För den moderna
byggnadstekniken i armerad betong, företrädd av Le
Corbusier och bröderna Perret, som bl. a. byggt
Théåtre des Champs-Élysées i detta material, har
P. också blivit ett betydande centrum.
Stadens skönhet har i nyare tid väsentligen
befordrats genom stora stadsplanekonstnärer, ss.
Gabriel vid 1700-talets slut (Place de la
Concorde, Champs-Élysées, planlagd redan av Ludvig
XV:s arkitekter, m. m.), samt prefekten
Hauss-mann under 2:a kejsardömet (Place de 1’Opéra,
Place de 1’Étoile o. a. stjärnformigt utstrålande
gatusystem). De öppna platserna och parkerna
prydas av större och mindre monument. Från
barocktiden härstamma triumfbågarna Porte
Saint-Denis och Porte Saint-Martin, från
1800-talets förra del triumfbågen på Place de l’Étoile,
prydd med skulpturer av Rude m. fl. Världens
förnämsta saml. gravmonumentet hyser
kyrkogården Père-Lachaise.
P., som redan under medeltiden, var en
ledande konststad, blev från Ludvig XIV:s tid det
NF XVI — 28
förnämsta centrum för den utövande konsten.
Där- samlades Frankrikes förnämsta konstnärer,
och dit strömmade från alla länder betydande
konstnärliga krafter, särsk. sedan den s. k.
Salongen i P. öppnats även för dem. Alltjämt äro
akad., ateljéerna och utställningslokalerna i P.
de mest betydande, särsk. för målarkonstens
vidkommande. De konstindustriella etablissemangen
les Gobelins och Sèvres äro ännu i verksamhet
Befolkningsförhållanden. Liksom i alla större
städer har folkmängden minskat i de centrala
delarna och ökat i de perifera. Från 1886 till
1911 ökade sålunda arr. nr 1—10 sin folkmängd
med endast 1,731, medan samtidigt de yttre arr.,
nr 11—20, ökade med 541,829. Utlänningarnas
antal uppgick 1926 till 269,779 (1931 279,111),
varav 48,725 voro italienare, 28,741 ryssar,
26,725 belgare, 26,377 polacker, 21,436
schweizare, 14,290 engelsmän och 13,261 spanjorer. 1928
bodde 3,025 svenskar i dep. Seine, medan siffran
efter 2:a världskriget håller sig kring 2,000.
Svenska Sofiakyrkan ligger vid Rue Médéric
(f. d. Rue Guyot) n. v. om Parc Monceau i
17 :e arr.
Ekonomisk geografi. Industrien i dep.
Seine sysselsätter i våra dagar mer än 1 V4 mill.
arb. Av landets totalinkomst av industri och
handel falla icke mindre än 39% på P. P:s industri
kan indelas i tre huvudgrupper, den tunga
industrien (metall- och kemisk),
försörjningsindu-strien (byggnads-, beklädnads- och livsmedels-)
samt den lätta och lyxbetonade industrien. Inom
hela dep. Seine sysselsätta dessa grupper i
avrundade tal resp. 450,000, 600,000 och 150,000
personer. Av tyngre artiklar producerar
metallindustrien bl. a. bilar, traktorer och motorer,
maskiner och redskap, ackumulatorer, ångpannor och
uppvärmningsarmatur, av lättare artiklar
klen-smide, kassaskåp, elektriska, optiska och
kirurgiska apparater m. fl. precisionsinstrument. På
särskilt framträdande plats kommer bilindustrien,
vars förnämsta fabriker ligga i de v.
ytterområdena, Javel, Issy-les-Moulineaux, Billancourt,
Suresnes och Puteaux. Denna industri tenderar
alltmera att sammansluta sig i större enheter:
av c:a 45 företag 1927 hade 1937 blivit ett
15-tal. Närmare 2/s av produktionen komma på de
båda stora firmorna Renault och Citroen; de
övriga ha mer el. mindre övergått till
specialtillverkningar, av bl. a. vapen, stridsvagnar och
flygplan. Den kemiska industrien är främst förlagd
till ytterområdena i n. v. och n., från Argenteuil
och Colombes till Saint-Denis; oljeslagerier,
tvättmedels-, gummi- och handelsgödselfabriker,
petroleumraffinaderier, fabriker för tillverkning
av fotografiska och farmaceutiska artiklar. I sin
egenskap av betydande råvaruförbrukare sluta sig
till dessa tyngre industrier även
livsmedelsindustrier, ss. kvarnar, sockerraffinaderier och
konservfabriker. Hit höra slutl. även byggnads- och
beklädnadsindustrierna. Den förras materialbehov
fylles delvis av tillgångar på orten, sand och lera,
kalk- och sandsten. Cementfabriker och tegelbruk
finnas flerstädes, likaså glas-, porslins- och
keramikfabriker med den rikaste variation i
tillverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
