Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pálsson, Gestur - Palmsternacka - Paltbröd - Paludan, Jacob - Paludan-Müller, 1. Caspar - Paludan-Müller, 2. Fritz - Paludrin, klorguanid - Palynologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
767
Palsternacka—Palynologi
768
skrev naturalistiska
berättelser (”Prjör
sö-gur”, 1888, m. fl.)
under påverkan av
Tur-genjev, Kielland och
Heyse.
Palsternacka,
Pas-tinäca sativa, hör till
fam. flockblomstriga;
tvåårig ört med
par-bladiga, glatta blad
och små, gula
blommor. De vita,
tapp-formiga, köttiga
rötterna användas som
”sopprötter” 0. s. v.
I s. Sverige anträffas
den ofta förvildad och
har då träaktig,
oanvändbar rot.
Paltbröd, maträtt,
tillredd som
brödkakor av blod, rågmjöl
och jäst. Kakorna kokas vid anrättandet i
vatten och ätas tills, m. fläsk och mjölksås.
Paludan [pa’lo-], Stig Henning Jacob
Pug-gaard, dansk författare (f. 1896). P. avlade
real-examen 1912, gick i apotekarlära, blev cand.
pharm. 1918, tjänstgjorde på apotek i landsorten
samt vistades i Ecuador och U.S.A. 1920—21. Han
var från början observatör och resonör och har i
skönlitterär form och som kulturskribent vänt sig
mot Europas, särsk. Danmarks, amerikanisering.
Hans debutroman ”De vestlige veje” (1922)
spinner på detta tema. Kritiken fullföljdes i romanen
”Sögelys” (1923). ”En vinter lang” (1924) ger en
fint utförd teckning ur livet i en dansk landsort
med ett småstadsapotek som huvudscen. P:s tre
första romaner utkommo 1943 under den
gemensamma titeln ”Fra
Amerika til Danmark”.
I den stora romanen
”Fugle omkring fyret”
(1925; sv. övers. 1927)
återupptog P. sin
sam-tidskritik. En speciell
utformning fick P:s
tidskritik i ”Markerne
modnes” (1927; sv.
övers 1928), en
äkten-skapsroman, där han
gav utlopp åt sin
redan i de föreg.
romanerna dokumenterade
antifeminism. I det
ouppförda skådespelet ”Landet forude” (1928;
tills, m. Eric Eberlin) gav han en utopisk
skildring med samtidskritik och teckning av ett land
med en kultur, som präglas av lugn, sinnesjämvikt
och lycka. P:s förnämsta berättande verk äro
romanerna ”Torden i syd” (1932) och dess forts.
”Under regnbuen” (1933); de två romanerna
utkommo i ett band under titeln ”Jörgen Stein”
(1937: sv. övers. 1941). I huvudpersonen,
Jörgen Stein, en jylländsk landshövdingsson, för-
kroppsligar P. den unga generationen från 1 :a
världskriget; det är en tidsskildring, där P.
varierar sitt gamla tema om gammalt och nytt, en
utvecklingsroman och en kärleksroman, av många
betraktad som den märkligaste i nyare dansk
litteratur. Vid sidan av sitt skönlitterära
författarskap har P. framträtt som kritiker och essäist.
Sedan 1940 redigerar P. Hasselbalchs
”Kulturbibliotek”. Av hans tidskritiska betraktelser må
särsk. nämnas ”Han gik ture” (1949). Han har
även sysslat med parapsykologiska problem. —
Litt.: S. Möller Kristensen, ”Dansk litteratur
1918—50” (1950).
Paludan-Müller [pa’lo-]. 1) Caspar Peter
P., dansk historiker (1805—82), teol. kand. 1827,
adjunkt i Odense 1829—43, överlärare där 1843—
53, rektor i Nyköbing F. 1853—72 och prof, i
historia vid Köpenhamns univ. 1872—82. P. blev
fil. dr 1840 på ”Observationes criticæ de foedere
inter Daniam, Sveciam et Norvegiam”, där han
framställde den uppfattningen, att
Kalmarunions-dokumentet blott var ett utkast. Därefter utgav
han bl. a. ”Grevens fejde” (2 bd, 1853—54) och
”De förste konger af den oldenborgske slægt”
(1874) samt skrev dessutom talrika avh. P. ägde
en skarpt kritisk blick och rikedom på nya
synpunkter.
2) Frederik (Fritz) P., den föreg :s bror,
författare (1809—76). Han tog 1828
studentexamen och vann mycken berömmelse 1833 genom
sin byronska dikt ”Danserinden”. Hans
ungdomsdiktning är i övrigt icke mycket betydande; först
efter det att han äktat sin kusin Charite Borch,
slog han in på den etisk-religiösa banan. 1841—
48 utkom hans versifierade roman ”Adam Homo”,
en lärodikt om människokaraktärens skröplighet.
En mera direkt religiös förkunnelse anslår P. i
sina bibliska dikter, ”Abels död” (1844), ”Kain”
(1861), ”Paradiset” (1862), vartill knyta sig
dramerna ”Kalanus” (1854) och ”Ahasverus” (s å.).
Han gör sig i dessa verk till talesman för en
mystisk viljedyrkan och uppställer med tiden mer
och mer utpräglat asketiska ideal. Vid sidan av
denna riktning löper ett dramatiskt författarskap
i novantik anda, ”Amor og Psyche” (1834),
”Venus” (1841), ”Dryadens bryllup” (1844), ”Tithon”
(s. å.). Dessa diktverk skildra motsättningen
mellan den blott jordiska strävan efter lycka och
den religiösa resignationen, som dock uppfattas
som en kärlekshandling. — På sv. föreligga
”Abels död” (1859) och sagan ”Ungdomskällan”
(1866). ”Poetiske skrifter” i 8 bd (1878—79),
”Poetiske skrifter i udvalg” i 3 bd (1909). —
Litt.: V. Andersen, ”P.-M.” (1910); M.
Haug-sted, ”F. P.-M:s prosaiske arbejder” (1940).
Paludrin, k 1 o r g u a n i d, ett i England
syntetiskt framställt läkemedel, verksamt mot
malaria.
Palynologi (av grek. paly’nein, strö ut, och
lo’gos, lära), bot., läran om pollen och sporer,
såväl recenta som fossila, deras byggnad och
förekomst. P. har anknutit till andra vetenskaper,
ss. geologi, klimatologi, arkeologi, kulturhistoria
och medicin, och därvid givit värdefulla såväl
vetenskapliga som praktiska resultat. — Pollen-
Palsternackor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
