Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstierna, 14. Bengt Gabrielsson (af Korsholm och Wasa) - Oxenstierna, 15. Erik Axelsson (af Södermöre) - Oxenstierna, 16. Gustaf Gabrielsson (af Korsholm och Wasa) - Oxenstierna, 17. Maria Sofia (af Croneborg) - Oxenstierna, 18. Johan Turesson (af Croneborg) - Oxenstierna, 19. Johan Gabriel (af Korsholm och Wasa)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
687
Oxenstierna
688
grundliga kännedom om alla dess irrgångar kunde
han dock stundom göra sig gällande. Karl XH:s
deltagande i det stora nordiska kriget fyllde
honom med oro; i ett mycket omdiskuterat
memorial 5 mars 1702 (se A. Stille i Karolinska
förbundets årsbok, 1914) gav han uttryck härför
och manade energiskt till fred med någon av
fienderna. — Litt.: K.-E. Rudelius, ”Sveriges
utrikespolitik 1681—1684” (1942).
15) Erik Axelsson O. (af
Söder-möre), son till 0.8), greve, rikskansler
(1624—56). Han studerade i Uppsala och
vistades 1643—45 vid utländska, särskilt
holländska, univ. och på resor. 1646 utnämndes
O. till guvernör över Estland. 1652 ställdes
han i spetsen för Kommerskollegium men
övertog efter Kristinas abdikation 1654 som
v. rikskansler ledningen av Kansliet, vilken även
till formen tillföll honom, när han efter faderns
död s. å. utnämndes till rikskansler. Under sin
kortvariga bana visade sig O. vara en värdig
efterföljare till sin store fader. För den inre
politiken viktigast var det reduktionsbeslut
(fjär-departsräfsten), för vilket O. med skicklighet
jämnade väg på riksdagen 1655. S. å. följde han
konungen i kriget mot Polen och mottog efter
Preussens erövring posten som generalguvernör
där. O:s lysande statskonst möjliggjorde de för
Sverige fördelaktiga diplomatiska fördrag, främst
med Brandenburg, som bragtes till stånd under
krigets första skede. Hans plötsliga bortgång
var för svenska intressen en oersättlig förlust.
— Litt.: Ellen Fries, ”E. O.” (1889).
16) Gustaf GabrielssonO. (af K o r
s-h o 1 m och Wasa), son till O.9), greve,
riksråd (1626—93), överkammarherre 1653,
generalmajor av inf. 1657, rikstygmästare 1668, var
lantmarskalk vid 1672 års riksdag, blev riks- och
krigsråd 1673 och hade 1675—77 befattning med
försvarsanstalterna i Södermanland.
17) Maria Sofia O. (af Croneborg),
g. m. greve Gustaf Gabrielsson O., son till 0.10),
grevinna (1627—94), dotter till Jacob
Pontus-son De la Gardie. Efter makens död 1648 fick
O. stora domäner att svara för, främst Tyresö
i Södertörn; själv förvärvade hon på 1660-talet
Krapperup i Skåne. Hon blev en energisk och till
en början framgångsrik befrämjare av svensk
industri, återupptog driften vid Höganäs
stenkolsverk 1667, anlade klädesfabriker vid Tyresö,
exporterade virke till Spanien m. m. O.
drabbades hårt av reduktionen o. a. motgångar och
förlorade större delen av sin förmögenhet.
18) Johan Turesson O. (af
Croneborg), sonson till 0.10), greve, författare
(1666—1733). Han blev student 1672 i Uppsala
och begav sig 1682 på den övliga utrikesresan.
Han stannade utomlands i 41 år, flackade från
land till land, slösade bort sitt kapital och drog
sig sedan fram under bekymmer och umbäranden.
Efter återkomsten till Sverige sysslade han med
studier och författarskap, förhjälpt till ett knappt
bröd av vänner. O:s ”Recueil de pensées du
comte J. O.” (5 h., 1720—22) och ”Bouquet de
diverses fleurs” (1731) ha utgivits i en mängd
uppl. på olika språk. O:s ”Pensées” innehålla
moraliska betraktelser, aforismer, iakttagelser,
karakteristiker o. dyl., ledigt skrivna men utan
djup el. originalitet. F. U. Wrangel utgav O:s
”Sedo-Lexor” i urval (2:a uppl. 1916) och ”J.
O:s tankar i urval” (1919).
19) Johan Gabriel O. (af Korsholm
och Wasa), sonsons son till 0.13), greve,
kanslipresident, skald (1750—1818). Han föddes
på Skenäs vid
Kol-snaren, Södermanland,
som systerson till
skalden G. F. Gyllenborg,
som övervakade hans
uppfostran; 1764 blev
Olof Bergklint hans
informator, 1767 tog
han kansliexamen i
Uppsala, ingick 1768 i
Kabinettet för utrikes
brevväxlingen, invaldes
1769 i Utile Dulci,
var 1770—74
kom-missionssekr. i Wien,
hemkallades för att
tjänstgöra vid hovet, där han slutligen blev
riksmarskalk, och i ämbetsverken. 1768
utnämndes O. till riksråd och förordnades att jämte
Emanuel De Geer förestå kanslipresidentämbetet.
De Geer avgick 1787; O. kvarstod men hade
intet inflytande på ärendenas behandling och var
ofta okunnig om Gustav III:s planer och beslut.
Efter Gustav IH:s död råkade O. i onåd och
fick permission från sitt ämbete, återfick det
1796 men tog avsked 1801. Han hade alltid varit
fattig och skuldsatt, de sista åren levde han i ren
misär.
O. var en vek och känslofull natur men ägde
också en kritisk blick, kvickhet och skarp
iakttagelse. Han användes efter sin hemkomst 1774
av Gustav III i stor utsträckning som hovpoet.
Emellertid vantrivdes han i Stockholm och vid
hovet med dess etikett, längtade tillbaka till
Skenäs och önskade intet högre än att få hänge sig
åt naturstämningar och poesi. I Utile Dulcis
Vit-terhetsnöjen hade han debuterat med dikter (1770
och 1772), av vilka ”Natten”, naturskildringar
i mytologisk ram, och ”De fem sinnena”, en
svärmisk, erotisk dikt, väl äro de mest betydande. I
Wien skrev han den aldrig tryckta, första
avfattningen av ”Skördarne”, där han skildrade
Vingåker snaturen och allmogens liv, sett från
herrgårdstrappan, en samling idyller i arkadisk
stil, ”Oskuldens religion”, som hyllar en
natur- och känsloreligiositet, ”Ode till Camilla”,
där Swedenborgska intryck skönjas, m. m. 1780
författade han ”Disa”, en liten elegant berättad
historia på vers med ironiska reflexioner. 1785
hade han fullbordat ”Dagens stunder”, vari
”Natten” ingick omarbetad; i denna nya, fördjupade
gestaltning är den en storslagen förromantisk dikt.
1787—94 omarbetade han ”Skördarne” (utg.
1796), som utvidgades från tre sånger till nio
och vars rokokokaraktär till stor del försvann
i en lärdare, antikiserande formning. O. återgav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
