Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ostrakodermer, pansarrundmunnar - Ostrakon - Ostrava (Moraviská Ostrava) - Ostrołeka - Ostron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
649
O strakon—O stron
650
Ostron, Ostrea edulis. T. h. snitt genom vänstra halvan, h elastiskt låsband, le lever, ma mage, a tarmöppning
hj hjärta, m slutmuskel, g gälar, f tarm, k mantel, l munflik, mu mun.
vanlig fiskform, huvud och kropp mer el. mindre
fjällklädda, munnen belägen i nosens spets, stora
ögon, 7—io små rundade gälöppningar på
vardera sidan, en rad taggar på ryggen, pariga fenor
i form av ett långt hudveck, ibland delvis
ombil-dat till taggar. Bland släktena märkas Birkenia
och Rhyncholepis. Cephalaspiderna
(Os-teostraci) hade ett brett, plattat huvud med platt
undersida och en framtill avrundad sköld, som
ung. i mitten hade två hål för de mer el. mindre
uppåtriktade ögonen. På huvudets undersida voro
mun samt rader av gälöppningar belägna.
Kroppen var långsmal med plattad buksida och täckt
av höga fjäll. Av ryggfenor var en bakre väl
utvecklad. Bröstfenor voro oftast utbildade, men
bukfenorna representerades av ett långt hudveck.
Bland släktena märkas Cephalaspis, Hemicyclaspis,
Tremataspis. — Den yttre näsöppningen var hos
anaspiderna och cephalaspiderna oparig och
belägen på huvudets övre sida samt ledde till en
liknande gång som hos rundmunnarna. Hos
pte-raspiderna har yttre näsöppning ej med säkerhet
påvisats.
O’strakon, grek., skärva av lerkärl, i antiken
ibland använd som skrivmaterial och röstsedel
(se Ostracism); särskilt från Egyptens grekiska
tid finnas talrika skattekvitton o. dyl. på o. Jfr
U. Wilcken, ”Griechische Ostraka” (2 bd, 1899).
Ostrava [å’s-], ty. Ostrau, före 1946
Morav-skå Ostrava (ty. Mährisch-Ostrau), stad i
n. ö. Mähren, Tjeckoslovakien, vid Oders biflod
Ostravice. Genom stora inkorporeringar har O:s
folkmängd vuxit till 180,960 (1947). O. är
medelpunkt i Ostrava-Karvinas koldistrikt, det
största i Tjeckoslovakien, utgörande s. v. delen av
det oberschlesiska kolbäckenet, med en ända till
4 m mäktig flöts. Trakten är framför allt
centrum för landets järnindustri och kemiska industri
(framställning av tjära, asfalt, ammoniak, koks
m.m.). O. har koppar- och zinksmältverk,
ma
skinindustri, petroleumraffinaderier, sprit-,
ler-och metallvarutillverkning. Bland numera
införlivade förorter märkas i s. v. Vitkovice (ty. Wit~
kowitz) med landets största järnverk, i n. Pfivoz
(Oderfurt), i v. Mariånské Hory (Marienberg)
och Zåbreh.
Ostrol^ka [åstråiå’ka], ry. Ostrolenka, stad i
Polen, vid Narew 100 km n. n. ö. om Warszawa;
c:a 10,000 inv. Här segrade W2 1807
fransmännen över ryssarna och 26/s 1831 ryssarna över
polackerna.
Ostron, O’strea, musselsläkte av ordn.
Pseu-dolamellibranchia, vars former utmärkas av ej
sammanvuxna mantelkanter, en enda slutmuskel
och osymmetriskt skal, det vänstra (större)
fastvuxet vid underlaget och mer välvt än det högra.
På grund av det fastsittande levnadssättet saknas
fot. Den kraftiga slutmuskeln synes ung. i
mitten av det öppnade o., närmast omgiven av
gälarna (”skägget”), utanför vilka mantelkanten
ligger. Den viktigaste europeiska och enda
svenska arten är det vanliga o., O. edulis, som finnes
i Atlanten med angränsande hav och lever i stora
samhällen, ostronbankar, vanl. invid kusterna på
grunt el. måttligt djupt vatten. Förökningen sker
hos o. snabbt. Ett stort o. kan alstra omkr. en
mill. ägg. Dessa genomgå sin första utveckling
i moderdjurets gälar. Efter några dagar
svärmar ynglet ut och lever sedan någon tid fritt i
plankton, varefter larverna, då de nått en längd
av omkr. 0,32 mm, sjunka till bottnen och sätta
sig fast. Under gynnsamma omständigheter kan
djuret redan efter några veckor nå storleken
av en ettöring, men färdigt att saluföras är det
först efter 4—5 år. O. äro samkönade så, att
varje djur omväxlande är utbildat som hanne
och som hona. Såväl dessa växlingar som
yng-lets utveckling ske långsamt vid lägre temp.
(under 150) men snabbt vid högre (220 el. mer).
Utom av temp. beror o:s utveckling av vattnets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
