- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 16. Nomader - Payen /
647-648

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ostjaker - Ostkaka - Ostkap - Ostkustbanan - Ostkustens marindistrikt - Ostmask - Ost-oret - Ostpreussen, Östpreussen - Ostracism - Ostracoda - Ostrakodermer, pansarrundmunnar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

647

Ostkaka—Ostrakodermer

648

uppvisa en säregen ornamentik och utgöra jämte
näver-, bark- och bastkärl de förnämsta alstren
av deras konsthantverk. Sedan början av
1700-talet ha o. till stor del kristnats men bevara ännu
ganska betydande rester av sin gamla hedniska
tro (animism, förfädersdyrkan, björnkult,
scha-manism). En rik sång- och sagoskatt har
konstaterats hos o. med bl. a. episka dikter om forna
hjältar. — Litt.: K. Donner, ”Sibirien, folk och
forntid” (i933)-

2) J e n i s e j-o s t j a k e r el. j enis ej er,
(själva kalla de sig ket = människa; plur. din),
sibiriskt folk vid Jenisej och dess bifloder från
omkr. staden Turuhansk och söderut. De äro ett
helt annat folk än de under O. 1) skildrade,
räknas till de v. paleoasiaterna och tala ett isolerat,
monosyllabiskt språk, erinrande om kinesiskan el.
indo-kinesiskan och tibeto-burmanskan. Deras
antal beräknas till c:a 1,280 (1934). Med dem
närmast besläktade folk äro de nu delvis utdöda,
delvis denationaliserade kott, arin, assan o. a.
Kroppsligen förete de både mongoliska, europida
och amerikanoida typer.

Ostkaka, en maträtt, som utgöres av ostämnet
i mjölk med tillsats av grädde, ägg, mjöl,
socker och mandel.

Ostkap, se Kap Dezjnev.

Ostkustbanan, från Gävle över Söderhamn,
Hudiksvall och Sundsvall till Härnösand, längd
301 km, spårvidd 1,435 m, öppnades för trafik
etappvis 1924—27. Till O. hörde den återstående
sträckan Harmånger—Bergsjö av den vid O:s
byggande i övrigt nedlagda smalspåriga Norra
Hälsinglands järnväg. Staten inköpte såväl O.
som Uppsala—Gävle järnväg och införlivade dem
1933 med SJ. — Elektrifiering av O. har
påbörjats, och den första delen, Gävle—Söderhamn,
blev färdig 1953.

Ostkustens marindistrikt, se Marinens
indelning.

Ostmask, zool., se Ostflugan.

Ost-oret, zool., se Kvalster.

Ostpreussen, Östpreussen, till 1945
Preussens och Tysklands nordostligaste provins,
genom Potsdamöverenskommelsen delad mellan
Sovjetunionen (n. delen) och Polen; 36,890 km2,
2,35 mill. inv. (1939). Med en bredd av 50—60
km genomdrages mell. O. från WeicHsel till
Pre-gel av Baltiska landhöjdens ändmoränlandskap,
som s. om Osterode kulminerar i Kernsdorfer
Höhe, 313 m ö. h. S. och s. ö. O. intages av
Masuren, v. delen av Ermland. Det täml. jämna
och mest uppodlade slättlandet i n. skjuter ut i
Östersjön med halvön Samland, flankerad av
strandsjöarna Frisches och Kurisches Haff.
Klimatet visar östeuropeiska drag, med korta men
varma somrar och snörika vintrar. Den naturliga
vegetationsformen är barrskog, mestadels utbildad
som blandskog av gran och tall. Befolkningen
var 1925 till 97,2% tyskspråkig, 1,8 °/o masurisk
och 0,9 °/o polsktalande. Sedan 1945 torde den
tyska befolkningen ha försvunnit och efterträtts
av slavisk. O. är övervägande jordbruksland
(dominerande rågodling) med omfattande
boskapsskötsel. Viktig är även virkesproduktionen i
Ma

surens vidsträckta skogar. 1 Samland utvinnes
bärnsten ur tertiär blålera. O:s huvudstad var
Königsberg, tillika förnämsta hamn- och
industristad. Andra viktigare industricentra äro Elbing,
Tilsit och Insterburg.

O. företer en ytterligt stark rikedom på
arkeologiska fynd från romersk järnålder och
folk-vandringstid. En kraftig förhistorisk kultur har
vid denna tid blomstrat i landet.
Förutsättningarna för denna anses ligga i O:s rikedom på
barnsten samt romarnas uppskattning av denna
produkt. Bärarna av kulturen ha sannolikt icke
varit germaner utan förfäderna till de senare i O.
bosatta preussarna av baltisk stam. Under den
tyska kolonisationen av Östersjöns sydkust slogo
tyska borgare sig ned bl. a. i den 1255 grundade
staden Königsberg, landet togs från 1220-talet i
besittning av Tyska orden och förtyskades till
större delen. 1466 måste denna erkänna Polens
överhöghet över O.; den siste härmästaren
förvandlade det 1525 till ett hertigdöme Preussen,
som 1618 tillföll kurfurstarna av Brandenburg,
Se vidare art. om Preussen, vilken beteckning då
och ända fram till Polens delningar endast avsåg
O. Vid Polens 1 :a delning 1772 tillföll landet
kring Weichselmynningen Brandenburg-Preussen
och erhöll namnet Westpreussen, medan det
tidigare Preussen kallades O. Efter 1 :a världskriget
tillföll huvuddelen av Westpreussen Polen, den
östligaste delen därav tillädes den tyska prov. O.
En del av O., Memelområdet, tillföll Litauen men
återvanns av Tyskland 1939. Efter 2:a
världskriget delades O. mellan Polen och Sovjetunionen.

Ostraci’sm (av o’strakon, se d. o.), en av
Kleisthenes i Aten till skydd för det
demokratiska statsskicket införd omröstning, varigenom
en person kunde landsförvisas för viss tid, oftast
tio år, utan förlust av medborgerlig ära och
egendom. O. var först riktad mot anhängarna
till Peisistratos’ söner, vilka som tyranner styrt
Aten, men användes sedan för att avlägsna
mäktiga partihövdingar, t. ex. Themistokles, Aristides,
Kimon.

Ostra’coda, zool., se Musselkräftor.

Ostrakode’rmer, pansarrundmunnar,
Ostracode’rmi, de äldsta kända ryggradsdjuren,
en utdöd fiskgrupp, förekommande i silur- och
devonlager på n. halvklotet. O. saknade verkliga
käkar och visa flera olika typer, ss. pteraspider,
anaspider och cephalaspider. Pteraspiderna
(Heterostraci) voro antagl. tröga bottenformer,
hade spolformig kropp, huvud och kropp täckta
av benplåtar, stjärten fjällbeklädd, små ögon, på
undersidan belägen mun, på vardera sidan en
gälöppning för 7 gälsäckar. Pariga fenor saknades
el. voro reducerade till stora rörliga taggar. Bland
släktena märkas Anglaspis, Pteraspis och
Thelo-dus. Anaspiderna (Anaspida) hade ung.

Rekonstruktion av en anaspid från Norge.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffp/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free