Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Osouf, Jean - Ospecifik retningsterapi - Osram-Elektraverken ab. - Osram G.m.b.H. - Ossa (Kissavos) - Ossein - Ossendowski, Ferdynand - Os sepiae - Osservatore Romano - Osseter - Ossetiska - Ossia - Ossian - Ossiannilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
633
Ospecifik retningsterapi—Ossiannilsson
634
lol, som blevo hans vägledare och vänner.
Från sina lärare skiljer han sig genom en
utpräglat lyrisk känslighet. Framför allt har
han odlat detta drag i sina kvinnoporträtt.
F. n. är O. en av de mest betydande i den
riktning, som i Frankrike står mellan
akademism och modernism. En utställning i
Stockholm har gjort honom välkänd även i Sverige.
Ospecifik retningsterapi, med., behandling
genom injektion av kropps främmande ämnen, vilka
genom de reaktioner de framkalla skola
stimulera kroppens läkningsförmåga vid olika
sjukdomar. Man har därför använt sig av artfrämmande
äggvita, svavel, guldsalter m. m. O. är av värde
bl. a. vid allergiska sjukdomar och har dessutom
prövats vid olika infektionssjukdomar och
reumatiska sjukdomar.
Osram-Ele’ktraverken ab., [å’sram-],
Stockholm, tillverkar glödlampor samt lysämneslampor
och armatur till sådna. Arbetarantal c:a 325;
aktiekapital 2,75 mkr. Bolaget grundades 1917
under namnet ab. Elektraverken. Sitt nuv. namn
erhöll bolaget 1930, då det inköptes av ab. Osram,
ett försäljningsbolag för den tyska
glödlamps-trusten Osram G.m.b.H., Berlin. Sedan 1945
ligger dock O. helt på svenska händer. Ordet Osram
är kombinerat av osmium och volfram; bägge
dessa metaller begagnades förr till lystråd för
glödlampor.
Osram G.m.b.H. [å’sram gazä’1/aft mit
ba-frä^ktar ha’ftoij], tyskt industribolag, som driver
omfattande glödlampsfabriker i bl. a. Berlin. O.
bildades 1919 genom att AEG:s och Siemens &
Halskes glödlampsfabrikation sammanfördes. Dess
tillverkningar utgöras huvudsaki. av glödlampor
(Osram-lampan) och elektronrör.
Ossa, nygrek, även Kissa vos, berg (1,978
m ö. h.) i Grekland vid Thessaliens kust. O.
skiljes genom Tempedalen från Olympen; i s.
för-bindes det genom lägre höjder med Pelion. O.
och Pelion omtalas i den bekanta sagan om
alo-aderna, som ville stapla alla bergen på varandra
för att nå himlen. Att vilja stapla Pelion på
O. blev ett ofta använt exempel på straffbar
förhävelse mot den gudomliga världsordningen.
Ossein, anat., se Bindesubstansvävnad, sp. 59.
Ossendowski [åsändå’skj i ], Anton F e r d
y-n a n d, polsk författare (1876—1944), gjorde sig
en tid ryktbar främst som reseskildrare och
även-tyrsberättare med motiv från utomeuropeiska
länder, särsk. det asiatiska Ryssland. I sv. övers,
från engelskan föreligga ”Odjur, människor och
gudar” (1923), ”Asiens underbara värld” (1924),
”Fjärran östern” (1926); övers, från polskan
är ”På de stora vidderna. Sibiriska och japanska
noveller” (1925) .
O’s sèpiae, ”valfiskfjäll”, skalet av den
vanliga bläckfisken, Sepia officinalis, användes i
tandpulver, som polermedel och ges åt burfåglar
som kalkfoder.
Osservatore Romano [åsärvatå’re råma’nå],
tidning i Rom, uppsatt 1860, Vatikanens organ.
Osséter, folk av iransk härstamning i
Kaukasien, beboende huvudsaki. mellersta Kaukasus
kring Kazbek och motsvarande sluttningar och
floddalar åt n. och s.; deras land (O s s e t i e n)
bildar Nordosseternas och Sydosseternas
autonoma områden. Antal c:a 275,000.
Ossétiska, osseternas språk. Ossetiskan har
upptagit én mängd lånord från skilda håll. O.
utgör en självständig, ålderdomlig gren av de
iranska språken. Litteraturen består i
uppteckningar av sagor, episka dikter m. m. — Litt.: V.
Miller, ossetisk-rysk-tysk ordbok (3 bd, 1927
—34)
Ossia [åsi’a], it., ”eller”, mus., betecknar
annan läsart el. alternativt förslag i en
komposition.
Ossian [å’s-] (gael. Oisin), urspr. en fornirisk
sagohjälte, son till Finn macCumaill (Fingal),
feniernas anförare. Enl. sagan kom O. till
ung-domslandet, Tir na nög, och fick dess
härskarinna till gemål; där märkte han ej tidens flykt
men fick plötsligt en stark längtan att få återse
sin far och övriga fenier. Hans gemål gav
honom då en häst, som skulle föra honom till Irland
och tillbaka igen, om han icke satte sin fot på
marken. Men 100 år hade förrunnit, och alla
fenier hade stupat. Genom oförsiktighet föll han
av hästen, som försvann och lämnade honom
kvar som blind och orkeslös gubbe. På Irland
uppstodo under 700- och 800-talen flera stora
sago- och sångcykler, av vilka de, som samlades
kring Finn, redan på 1100-talet voro mycket
populära. Till n. v. Skottland, där iriskan länge
var kelternas litterära språk, kommo dessa sägner
rätt tidigt. O. hade redan i de irländska
sägnerna småningom i viss mån skiftat gestalt och
framför allt blivit framställd som den gamle
blinde skalden, som hade överlevat både sin far
och sin son, Oscar, och som berättade de forntida
hjältetidernas händelser. Ännu vid 1700-talets mitt
fanns det i de skotska högländerna både en rik
muntlig tradition och en del uppteckningar av de
gamla sägnerna och kvädena i Skottland. Jfr
MacPherson.
Ossiannilsson (till 1914 Ossian-Nilsson),
Karl Gustav, författare (f. 1875 blev
fil. kand, i Lund 1897 och var till 1900 verksam
som lärare vid
privatskolor, varefter han
helt övergick till
skönlitterärt förf.-skap.
Han har även gjort
en insats som
medarbetare i dagspressen.
Hans med åren
synnerligen omfattande
produktion inleddes
med några diktsaml.,
vilka vittna om
inflytanden från
anglosaxisk balladdiktning.
I hans ofta
deklamatoriskt hållna lyrik
förenar sig ett trotsigt patos med en maktfilosofi,
som hyllar starka, stundom hänsynslösa
personligheter och som senare, vid mitten av 1920-talet,
utmynnade i sympatier för mellankrigstidens
an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
