Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orléans, 7. Ferdinand - Orléans, 8. Henri - Orléans, 9. Robert - Orléans, 10. Gaston - Orléans, 11. Filip - Orléanska jungfrun - Orley, Barend (Bernaert) van - Orlik, Emil - Orlon - Orlov - Orlov, släkt - Orlovdiamanten - Orlovssedel - Orlunda - Orly - Ormándy, Eugène - Ormar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
575
Orléanska jungfrun—Ormar
576
sen samt åtnjöt stor popularitet. Hans död genom
olyckshändelse 1842 räknades som en stor olycka
för dynastien. O:s änka, prinsessan Helena
av Mecklenburg (1824—58), sökte vid
februarirevolutionen 1848 förmå deputeradekammaren att
erkänna den minderårige tronföljaren, hennes
och O:s son greven av Paris, som konung.
8) Henri av O., den föreg:s bror (1822—
97), hertig av Aumale (se d. o.).
9) Robert av O., son till O.7) (1840—
1910), hertig av Chartres (se d. o.).
10) Gaston av O., den föreg:s kusin (1842
—1922), greve av Eu (se d o.).
11) Ludvig Filip Robert, hertig av O., sonson
till O.7) (1869—1926), son till Ludvig Filip av
Paris, utvisad ur Frankrike 1886, återvände 1891,
satt fängslad 4 mån. och måste åter emigrera.
Han blev vid faderns död 1894 pretendent som
”Filip VIII”. O. utfärdade åtskilliga
proklamationer till det franska folket. Han gjorde sig även
känd som polarforskare; han besökte 1905
Spetsbergen och ö. Grönland samt 1909 Jan Mayen
och ö. Grönland, där han efter landstigning vid
Kap Philippe nådde 78° 16’ n. br. O. har skrivit
”Å travers la banquise” (1907), ”Croisière
océanographique” (s. å.) och ”Chasse et
chas-seurs arctiques” (1911).
Orléanska jungfrun [årleahjska], se Jeanne
d’Arc.
Orley [årlä’], Barend (Bernaert) van,
flamländsk målare (omkr. 1492—1542). O-
stu-derade i Italien och var senare verksam i
Bryssel. 1518 blev han hovmålare hos ståthållarinnan
Margareta. Ett av O:s tidigaste säkra arbeten
är ett flygelaltare i statsgalleriet i Wien (omkr.
1512). Läkaren Zelles porträtt i Bryssels museum
är sign, och daterat 1519, och en praktfull
triptyk, behandlande Jobs historia, i samma museum
är sign. 1521. Omkr. 1525 började O. teckna
kartonger till vävda tapeter och målade fönster. I
kyrkan S:te Gudule i Bryssel finnas några efter
O:s utkast utförda glasmålningar. O. hör till de
mest kända romanisterna, efterbildarna av den
italienska renässanskonsten.
Orlik [å’r-], Emil, tjeckisk-tysk konstnär
(1870—1932). Han studerade i München,
vistades halvtannat år i Japan, gjorde därefter flera
resor i Fjärran östern och blev 1905 prof, vid
Kunstgewerbemuseum i Berlin. O. blev en av
de främsta förnyarna av färgträsnittet i japansk
anda. Högst står han som porträttraderare (bl. a.
Beethoven, R. Strauss). En tid arbetade han
som dekoratör för Reinhardts teater i Berlin.
Orlon [-å’n], amerikansk handelsbeteckning
för polyakrylnitrilfiber (se d. o.) och därav
framställda vävnader.
Orlov (av fsv. orlof, lov, tillåtelse, från mlty.
orlof, jfr ty. Urlaub), avsked, entledigande.
Orlov [arlå’f], rysk släkt. — Grigorij
Grigorjevitj O. (1734—83) blev som ung
officer den blivande kejsarinnan Katarina II :s
gunstling och var en av ledarna för
sammansvärjningen 1762. Efter denna fick han stora
besittningar och höga värdigheter, upphöjdes 1762
jämte sina bröder i grevligt stånd och blev 1772
tysk riksfurste. En plan om giftermål med
Katarina II gick om intet. O. misslyckades vid
fredskonferensen i Focsani 1771, och Katarina
skaffade sig andra älskare. O. skänkte Katarina den
berömda Orlovdiamanten. — Hans broder A1 e
k-sej Grigorjevitj O. (1737—1808) var
1762 en av Peter III:s mördare. Efter
fredsbrottet med Turkiet 1768 blev O. chef för en
flotta, som 1770 besegrade turkiska flottan vid
Tscheschme och fick tillnamnet
Tjesmen-s k i j Han ägnade sig åt hästavel, och på hans
stuteri frambragtes berömda travare av
halv-blodsras, Orlovras.
Orlovdiamanten [ariå’f-]. se Diamant, sp. 682,
samt Orlov.
Orlovssedel, se Betyg, sp. 887.
Orlunda, sn i Östergötlands län, Aska hd, på
slätten mellan Vadstena och Skänninge; 13,10
km2, 299 inv. (1953). 1,119 har åker; eg. skog
saknas. Egendom: Stavlösa. Nuv. kyrkan är från
1890. Ingår i Hagebyhöga, Fivelstads och O.
pastorat i Linköpings stift, Aska kontrakt;
tillhör storkommunen Aska.
Orly [årli’], ort i Frankrike, 13 km s. om
Paris’ centrum. Flygplats för transocean trafik.
Ormåndy [å’rmändi], Eugène,
ungerskamerikansk dirigent och violinist (f. 1899), född
i Budapest, blev vid 5 års ålder elev vid
musik-akad. i sin hemstad,
där han sju år
gammal debuterade som
soloviolinist. 1917 blev
han lärare vid
Buda-pest-konservatoriet i
violinspel, samtidigt
som han avlade en
språkvetenskaplig
dr-examen, 1921
konsertmästare och följ, år
dirigent för
Capitol-teaterns orkester i
New York. 1931 blev
O. ledare för
Minnea-polis’ symfoniorkester
och efterträdde 1936 Stokowski som dirigent för
Philadelphias symfoniorkester. O. gästade 1936,
1937 och 1949 Konsertfören. i Stockholm.
Ormar, Ophi’dia, ordn. av ryggradsdj
urklas-sen kräldjur, stundom sammanförd med ordn.
ödlor till en gemensam grupp, fj ä 11 reptiler.
I likhet med många ödlor sakna ormarna h.
o. h. lemmar och även skulder- och bäckengördel.
Hos några jätteormar finnas dock små rudiment
av bakre lemmar. Huvudet är litet, ej skarpt
avsatt från den långa bålen, som omärkligt
övergår i en svans av växlande längd. Huden är
klädd med fjäll, som på buken ha formen av
tvärställda plåtar, vilka genom särskilda muskler
kunna ställas på kant för att göra erforderligt
motstånd mot underlaget vid ställförflyttningen.
Hornlagret växlas i ett stycke och kränges då
ut och in. Skelettet består utom av skallens ben
endast av kotor (intill 430), framtill försedda med
ledhåla, baktill med ledknapp, och revben. I.
kraniet äro de flesta ansiktsben rörligt förenade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
