Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Opitz, Martin - Opium - Opiumkriget - Oplandene, Opplandene - Opland fylke, Oppland fylke - Opodeldok - Opoponax - Oporto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
515
Opium—Oporto
516
velser. I visor,
sonetter, epigram och
andliga dikter efterbildade
han Anakreon,
Proper-tius, Petrarca, Ronsard
och psalmisterna. Bäst
bland hans större alster
är ”Trostgedicht in
Widerwärtigkeit des
Krieges” (skriven
1621). På den svenska
skaldekonsten hade O.
ett långvarigt
inflytande. Ett urval av O:s
verk finnes i Kürsch-
ners ”Deutsche Nationalliteratur” (bd 27). —
Litt.: Monogr. av F. Gundolf (1923); H. Cysarz,
”Deutsche Barockdichtung” (1924); H. Max. ”O.
als geistlicher Dichter” (1931).
Opium [ö’-] (lat. o’pium, av grek. o’pion, dim.
av opo’s, mjölksaft, vallmosaft), den intorkade
mjölksaften från de omogna frukterna av
opie-vallmon. O. utvinnes från odlingar i Turkiet,
Indien, Jugoslavien och Bulgarien på så sätt, att
på kapslarna göras horisontala snitt i väggen
intill dess mitt, varvid mjölksaften uttränger ur de
sårade kärlen och stelnar på kapselväggen till
små brungula droppar. Dessa avskrapas och
sammanknådas till små bollar, som omvecklas
med vallmoblad och föras till stapelplatserna, där
o. undersökes på halt av morfin. I råopium kan
morfinhalten variera mellan 2 och 16%, någon
gång kan den uppgå ända till 22 °/o. Efter denna
undersökning formas o. i större bollar, vägande
50—700 g, vilka omgivas med vallmoblad, torkas
och nedpackas i Eum^x-frukter. Opiumbollarna
äro som färska inuti gulbruna, mjuka och sega,
efter torkning rödbruna och spröda.
Medicinskt o. är ett rödbrunt pulver med
egendomlig kvalmig lukt och bitter smak, innehållande
10—10,6 °/o morfin. I o. finnas ett 20-tal
alkaloi-der, av vilka morfin, kodein, papaverin, narkotin,
tebain och narcein äro de viktigaste. Dessutom
innehåller o. kautschuk, socker, äggviteämnen,
fett, vax, oorganiska salter m. m. O. var känt
som läkemedel redan hos de gamla egypterna
och användes på gr. av sina lugnande och
smärtstillande verkningar i form av
opiumdroppar el. opiumextrakt. I mindre doser
användes o. för lindrande av hostretning i form av
Roséns bröstdroppar enbart el. i bröstsafter av
olika slag. På gr. av sin halt av morfin har o.
särsk. i produktionsländerna även fått användning
som njutningsmedel, varvid det tuggas el. rökes,
ett missbruk, som har samma förödande
inverkan på organismen som morfinet (se
Mor-finism).
I syfte att förhindra illegal användning av o.
och dess alkaloider liksom av vissa andra
narco-tica (främst kokain) utvecklades en livlig
verksamhet av N. F. Genom en serie internationella
o.-konventioner reglerades trafiken med nämnda
narcotica. Kontrollen utövades med ledning av ett
omfattande statistiskt material av en permanent
central opiestyrelse. N. F :s kamp mot o.-handel
har övertagits av FN, där en särskild
underkommission härför inrättats.
Opiumkriget, 1840—42, se Kina, sp. 289.
Oplandene [å^lanana], Opplandene,
gemensamt namn på de bördiga jordbruks- och
skogsdistrikten kring Mjösen inom nuv.
Hedmark, Opland och Akershus fylken, Norge.
Opland fylke [å’plan], Oppland fylke, i
ö. Norge, sträcker sig från Toten och Hadelands
bördiga bygder i s. ö. till Jotunheimens och
Dov-res fjällvärld i n. v.; 25,318 km2; 160,000 inv.
Gudbrandsdalen och Valdres ligga helt och hållet
i O., likaså insjön Randsfjorden. Gudbrandsdalen
är en av Norges bästa jordbruksbygder, Valdres
och trakten kring Randsfjorden tillhöra de bästa
skogsbygderna, men träförädlingsindustrien
be-drives huvudsaki. utanför fylket. Städer: Gjövik
och Lillehammer (säte för fylkesmannen). O.
kallades förr Kristians amt.
Opode’ldok, Linime’ntum opode’ldoc, liniment,
som begagnas till ingnidning mot reumatism
och gikt.
Opopo’nax, gummiharts från rotstocken av
Opoponax chironium, en i Medelhavsområdet vild
ört av fam. Umbelliferae. O. har använts vid
tvålfabrikation, tidigare även i medicinen.
Oporto [opå’rto], port. Porto (0 porto,
hamnen), näst Lissabon Portugals största stad och
viktigaste hamn, en av Pyreneiska halvöns
vackrast belägna städer, på sluttningarna vid Dueros
n. (högra) strand, 5 km från dess mynning i
Atlanten; 292,300 inv. O., den romerska
hamnstaden Portus Calæ (varav namnet Portugal
bildats), erövrades 997 från morerna och var
huvudstad för grevarna av Portucalia under den
period, då morerna härskade över Portugals s.
provinser. — Den ståtliga Ponte de Dom Luiz I
(spännvidd 172 m) leder över till s. stranden och
förstaden Vila Nova de Gaia, där O:s
vinhandlare ha sina nederlag, av vilka flera äro
insprängda i granitklipporna. En medelpunkt för trafiken
är Praqa da Liberdade, varifrån Rua dos Clérigos
leder till kyrkan dos Clérigos (1732—48), på
vars v. sida utbreder sig Campo dos Martyres
da Patria, där univ. är beläget. I O. finnes
dessutom handelshögskola, gr. 1918. Bland kyrkorna
märkas f. ö. Säo Francisco (gotisk basilika;
1383—1410) och den romanska Säo Martinho de
Cedofeita (från 11 oo-talet). österut ligger O:s
äldsta park, Jardim de Säo Lazaro, i ö.
flankerad av ett f. d. kapucinkloster, inrymmande det
1833 gr. stadsbiblioteket (mer än 300,000 bd),
konstakad m. m. På en höjd i ö. nära
biskopspa-latset reser sig katedralen (urspr. romansk, från
1100-talet, senare ombyggd). Utmed den branta n.
stranden gå spårvägar till förstäderna och
havsbaden Säo Joäo da Foz och Mattosinhos
(konservindustri) samt till uthamnen Leixöes
(tullstation). Textil-, tobaks-, kork-, socker- och
metallfabriker m. m. Fiske. — O. är en naturlig
medelpunkt för det tättbebyggda n. Portugal;
en stor del av dess handel går över O., i
synnerhet vin från Paiz do Vinho, portvinets hemland
kring Duero.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
